Annons ↓ Annons ↑

Hej Jon Lyster från Vindstyrka12!

Har du sett ett par Göteborgsband i dina dagar har du antagligen sett Jon Lyster. Han har haft fingrar i smeter över hela stan, från Jens Lekmans Knarrholmen-gig, till band som The Tracks och 2120’s. Men nu ligger fokus på egna projektet Vindstyrka12, som på fredag spelar på Parken.


Hej Jon!
– Hej på dig, Karin! Gött att höra ifrån dig.

Till att börja med; berätta om Vindstyrka12!
– Tanken från början var, och är fortfarande, att det ska vara mitt soloprojekt där jag skriver text, musik och sjunger, men tar hjälp av ett handplockat band med musiker som jag gillar och som förstår grejen. Med grejen menar jag, enkelhet och ärlighet i låtarna. Jag vill inte ha en massa krusiduller och konstigheter bara för att det ska bli på någon slags ”creddig” nivå.
Låter befriande! Vad handlar musiken om?
– Texterna handlar om saker som händer och är runtomkring mig och andra i livet, och därav namnet Vindstyrka12, som innebär orkan. Livet kan vara som en orkan både på gott och ont och det är väl det som är projektet Vindstyrka12. En ständigt pågående livs- och självbiografi som är lite på mina villkor. De där lät rätt flummigt va?
Inte alls… Så, skriver du din livssjälvbiografi på svenska?
– Ja. Från början skrev jag texterna på engelska för att det lätt blir att man placeras i ett fack om man försöker göra något på svenska, men jag kände att jag var helt kass på att få fram det jag ville på engelska. Det kändes tillgjort, så det föll sig ändå naturligt att göra detta på svenska för det ligger närmare och det känns mer på riktigt.
Du har, som sagt, varit en del av oändliga mängder musikaliska sammansättningar, men vad är du egentligen allra stoltast över?
– Oj! Det finns många roliga band som jag har spelat i och fortfarande spelar i och med. Men stoltast är jag nog faktiskt över att jag dragit igång Vindstyrka12 nu och för första gången någonsin sjunger. Det är en helt ny utmaning både att sjunga och fronta ett band. Det känns rätt i hjärtat och är förbaskat kul.
Men vad var mest misslyckat, då?
– Finns en del spelningar som kunde lämnas ogjorda, för de finns arrangörer som inte borde få vara just arrangörer. Rent bandmässigt så lär det vara med ett band som vi spelade in en hel platta med ur egen ficka. Vi hade en färdig skiva och de var rätt bra låtar, några var faktiskt riktigt bra. Men live var vi nog lika spännande att se på som målarfärg som torkar. Nä, inte ens så spännande. De var väl inom bandet olika åsikter om det mesta eller så var det nog kanske vid närmare eftertanke bara en åsikt som räknades, och i min värld så var allt med den lika fel som strumpor i sandaler, så för min del vart det till att hoppa av. Bandet la ner för ett tag sen så bortkastad tid, pengar och framförallt en platta… kan man se som ett misslyckande.
Jag läste att ditt soloprojekt, Vindstyrka12 då alltså, har funnits i ditt huvud ett bra tag, men hur kommer det sig att det tar fart först nu?
– Jag har sedan många år haft ett gäng låtar som jag inte känt har passat i något band jag varit med i. Sen har jag väl dragit mig för att sjunga. Jag kände för ungefär ett halvår sen att det var dags att damma av låtarna och ta tag i det för att se vad det kan bli av det. Och för att jag vill ha något helt eget där jag kan ta många av besluten själv.
Vem tar du med dig i framgångssagan?
– Jag har lirat i förr med trummisen Hampus Öhman Frölund och gitarristen Mats Lundqvist. Det är två musiker som jag trivs fantastiskt bra med både musikaliskt, på scen och socialt och det är för mig jäkligt viktigt. De har ett personligt och smakfullt sound i sitt spelande och är grymma på det de gör och tänkte att de kan bli ett gött sound med dem ihop. Vi testade att repa några vändor och det kändes rätt från början. Det har väl nånstans, även om det ska vara ett soloprojekt, blivit vi tre som är grunden och själva nerven i Vindstyrka12.
På fredag är det alltså dags för er spelning på Parken, vad kan vi förvänta oss av ert bidrag till kvällen?
– Yes! Ska bli sjukt kul att få lira på hemmaplan i Göteborg och för en god gärning dessutom. Det är en stödkväll för Ship to Gaza och det är jättekul att ha blivit tillfrågad till att ställa upp, och det är klart vi gör det! Vi kommer köra några helt nya låtar. Det blir intensivt, känslosamt, svettigt och intimt. Det låter som jag beskriver något annat nu, men det är nog så jag bäst kan förklara det.
Förutom spelningen, vad händer för er i den närmsta framtiden?
– Det är mycket skrivande just nu. Vi kommer spela in en del nytt under sommaren nu för att välja ut material till en kommande platta och första singel. Sen blir det en del spelningar.
För att avsluta det hela… Vi glömmer den perfekta stormen för en stund, vilken är egentligen den perfekta vinden?
– Den som alltid blåser i Göteborg!
Hejdå Jon!

– Hejdå Karin! Ha det gött i sommar nu och ta hand om dig!

Karin Londré