– Hallå Karin. Nä men du vet hur det är. Det är Fredag. Man gör sitt för att hanka sig fram. För tillfället försöker jag bara överleva min spårvagnsfärd bland nykära lärarstudenter som har sina funktionella axelväskor fulla med taco-tillbehör. Det blir väl hem till Frölunda, kolla text-tv och dricka Pedigree ale förmodar jag.
Musikjournalister är ju alltid superpeppade på att dela in i fack, och jämföra musik med annan musik. Så därför undrar jag, vilket band ska man jämföra er med om man vill ha en smäll på käften?
– Om vi ponerar att random skribent på Nerikes Allehanda skulle hävda att vi låter som Sabaton eller Re-Load skivan med 'Tallica, då blir ju ingen glad. Då blir det bli slaggis.
Clean Slate heter er nya EP, berätta om den!
– Clean Slate är frukten av ett års arbete. Vi började med att spela in trummor och piano hos Anttila. Gitarr, bas, sång och allt annat på skivan är inspelat i Studio Vört Strössel (mitt kök). Eftersom alla i bandet knegar så fick man lägga den lediga tid man hade på inspelning. Det var lite slitigt, men nu är den klar och uppe på Spotify för den som känner sig manad. Musiken är en smältdegel av det vi själva lyssnar på. Southern rock, power pop och en del country-vibbar. Mycket sjuttiotal.
Jag har fått höra att det är du som ligger bakom de flesta av låtarna. Styr du med järnhand, eller är du en mjukis till ledare?
-Jaså? Jag skulle hävda att det råder delat ansvar mellan mig och Christian (Bandets gitarrist) när det kommer till låtskrivandet. Han har ofta en idé som jag bråkar in mig på. Jag skriver en text. Vi tar med låten replokalen där hela bandet skriver klart den tillsammans. Jag är musikaliskt normalbegåvad, medan Christian i mitt tycke är ett geni, så jag har väl tagit på mig rollen som pådrivare och glädjespridare i bandet. Håller upp dörren för folk och drar en fräckis, såna saker. Så jag är väl en mjukis då.
Så är det alltså spelning på lördag! Vad kommer publiken känna när ni går av Henriksbergs scen?
-Dem kommer känna att "Jävlar vad gott med lite analog musik i denna tid av binära tecken. Då musik är ettor och nollor, klorblekta jeans och musse pigg-tröjor" eller så tänker dem bara "41 spänn för en Hof! Vilket överpris!" Den som överlever får se.
… Och vad kommer ni själva känna?
-Som vanligt när man spelar så känner man sig först rätt tom. Sen kommer det över en hur fruktansvärt kul det var. Hur grymma vi var. Sen vill man gå upp och riva av en spelning till. Att spela live är som ett elixir. Den bästa adrenalininjektionen du kan få.
Miljonfrågan: Hur ljust är det i Hillmans hus?
– Ta med dig dina bästa solglasögon till Henriksberg i kväll så får du se.
– Den Stora Vilan, eller "Vilan" som man säger i svängen, är ju ruskigt bra. Men jag får nog ändå framhålla mina personliga favoriter, Pulver City, som nummer ett.
Vi ska snart påbörja inspelningen av nästa demokasett som går under arbetstiteln: Black. Speed. Metahl.
Vi kommer testa ett par nya låtar på publiken i morgon. Vi får se om det blir någon "front-row-banging". Sen blir det en del spelningar framledes. Själv ska jag åka upp till Mora över jul. Du är välkommen om du inte har något för dig.
