Filip Hammars namn är av grekiskt ursprung. Det härsammar från Philippos som betyder hästvän. 16 december kommer denne pålletämjare till Göteborg igen med "Jakten på den försvunna staden". Med sig på segertåget tar han sin kompis Fredrik, vars namn betyder typ fredsfurste. Man kan förstås också kalla dem Sveriges kändaste teveduo och kungarna av podcasts. Eller Filip & Fredrik. Om man vill. Djungeltrumman snackade smustiga minnen, countrymusik och världens bästa djur (näst efter mina två katter) tamagotchin med Philippos.
Tjena!
– Tjena!
Vad bär dagen i sitt sköte?
– Jag ska strax proppa mig full med nåt jävla pre-work-out-pulver och möta upp min genuint galna kompis Lars och genomföra nåt form av träningspass. Gymmet heter Fortune Gym och är ett must-see för alla som har vägarna förbi LA. Proppat med dopade armenier som spänner ögonen i dig!
"Blir det jordbävning, så vill jag inte vara förberedd på det utan bara njuta av apokalypsen."
Låter verkligen som ett måste-se…. Ni kommer till Göteborg i december. Vet ni inte om att det råder undantagstillstånd här då! Vad packar ni ner i väskan förutom köldtålig dykutrustning?
– Jag gillar den där känslan av att vad som helst kan hända i Göteborg! Blir det jordbävning, så vill jag inte vara förberedd på det utan bara njuta av apokalypsen med glada människor på Sveriges västkust.
"Jakten på den försvunna staden" besökte Göteborg i våras. Vad är nytt med decemberupplagan?
– Rätt mycket. Vi fasar in nya musiknummer och ändrar i dramaturgin. Dessutom är ju själva grejen med den här showen att ingen kväll är den andra lik. Lite som när Bruce Springsteen intar Ullevi och luften vibrerar av förväntningar och en känsla av att "ikväll kommer han spela Detroit-medleyt". Man ska känna sig utvald när man går på vår föreställning.
Det går rykten om att en podcast ska våldgästa humorjulshowen…
– Dessa rykten kan jag bekräfta. Vi tycker att det är på sin plats att ge en julklapp till de tappra själar som konsumerar våra prylar. Och eftersom vi sket i att göra en årskrönika på Kanal 5, så gör vi en 2012-summerande podcast live i Scandinavium före den riktiga showen. För alla som har köpt biljett. Kommer bli kul! Och unikt! Mer unikt än ett jävla Detroit-medley som har spelats hur många gånger som helst.
Kommer tomten?
– Om Ebbot tackar ja.
Är det inte lite förvånande att mobiltelefonen var årets julklapp redan 1994? Den var ju typ mindre avancerad än en hemtelefon på den tiden.
– Inga kommentarer.
"Vissa dagar önskar jag fan att jag vore en tamagotchi, vars dagliga rutiner ses över av andra människor."
Om Filip Hammar var årets julklapp, vilken årgång vore han då? Bakmaskin (-88), videokamera (-89), en wok (-90), CD-spelare (-91), tv-spel (-92), En doft, parfym typ (-93), mobiltelefon (-94), CD-skiva (-95), Internetpaket (-96), Det elektroniska husdjuret (-97), dataspel (-98), bok (-99), DVD-spelaren (-00), verktyget (-01), kokbok (-02), mössa (-03), platt-tv (-04), pokerset (-05), ljudbok (-06), GPS-mottagaren (-07), en upplevelse (-08), spikmattan (09), surfplatta (-10) eller kanske den färdigpackade matkassen (-11)?
– Tveklöst det elektroniska husdjuret! Jag minns tamagotchin med mycket värme. Jag minns också att jag som ung kvällstidningsreporter gjorde ett gediget reportage om Anna Book och hennes tamagotchi. Vissa dagar önskar jag fan att jag vore en tamagotchi, vars dagliga rutiner ses över av andra människor. Jag älskar att bli styrd och slippa tänka själv. Men… Var det tamagotchin som var det elektroniska husdjuret? Om inte: då vill jag vara en mössa.
Nä, jag tror det var typ en robothund. Du bor i L.A, lade en bunt slantar i Obamas kampanj och jobbar med att utveckla amerikansk tv. Trivs du i staterna? Hur länge tar det innan du byter dialekt till Victoria Silverstedt-svenska?
– Jag kommer aldrig byta dialekt även om jag tycker att det finns nåt charmigt över det där. Och alla människor som gör det oväntade ska premieras. Vi ska inte dissa Dolph och Victoria utan istället omfamna deras verklighetsflykt. För övrigt älskar jag staterna. Jag kommer dö i Kalifornien. Nån gång.
Apropå USA. Är Jon Stewarts The Daily Show pappa till Breaking News?
– Det kan jag inte påstå. Jag har typ sett fem avsnitt i hela mitt liv. Han är mycket mer politisk än vad vi är. Han har en ideologisk agenda. Vi skrattar – och gör journalistik – av ryska alkisar som är ute på road trips.
Vem är mamman?
– Hon som födde den ryska alkisen.
Vad lyssnar du helst på för musik just nu, förresten? Vi älskar att bekanta oss med människors musiksmak!
– Just nu känner jag väldigt mycket för countryn. Häromdagen plockade jag fram Guy Clarks credcountry-epos Old No 1 och blev alldeles tårögd. Men jag gillar den patriotiska mainstream countryn också: Brad Paisley, Blake Shelton, Toby Keith och Taylor Swift!
"Djungeltrumman väcker massa gamla smutsiga minnen till liv. Tidigt 2000-tal. Jazzhuset. Efterfester med Henrik Berggren."
Du vet Karin Londré… Vad vill du hälsa till henne?
– Vi syns på Pustervik efter showen, Karin!
Tack för pratstunden, och välkommen till Göteborg!
– Åhhhh, det ska bli så jävla kul! Och jag älskar verkligen Göteborg och Djungeltrumman väcker massa gamla smutsiga minnen till liv. Tidigt 2000-tal. Jazzhuset. Efterfester med Henrik Berggren. Sjuans ölhall. Det här ska bli en patetisk walk down memory lane!
Martina Johansson