Först står det i tidningen att The Soundtrack of Our Lives ska splittras. Sedan att de ska fortsätta spela live. Man ska inte lita på allt som står i tidningen, så vi ringde upp Ebbot Lundberg för att reda ut begreppen.

Foto: Anibal Tafur

Hur ligger det till egentligen?
–  Splittras vet jag inte om vi ska direkt. Såhär är det va, det vi gått ut med är det faktum att vi gjort vår sista studioplatta. Det känns som om vi har gjort de skivor vi ska med Soundtrack, vi har uppfyllt vårt syfte. Det är mest det. Vi kommer ju att spela en del givetvis, vi ska ju promota den nya skivan live. Det gör vi väl under 2012, kanske en bit in på 2013. Men vi har faktiskt satt ett datum då vi tänker oss att vi ska vara klara, det är den 20 december 2012. Då är det slut.

Hur känns det?
– Det känns skönt, otroligt skönt.

Vad ska du göra nu?
– Jag vet inte. Jag släpper en soloskiva om en och en halv månad, men det är en instrumental platta så det konkurrerar inte med Soundtrack. Jag passar på att göra lite grejer vid sidan av, jag kommer ju jobba hela tiden i olika konstellationer, solo och med andra band. Jag är nog lite av en frilanssnubbe helt enkelt. Detta är ju vår premiärspelning för plattan, vi spelar så mycket det går tills vi tröttnar.

Hur har ni förändrats, från första plattan till sista?
– Första plattan låter ju som den första, om man säger så. Man hör att det är första kapitlet, den här boken har gjorts i flera olika kapitel. På nya plattan hör man tydligt att det är slutklämmen, den är inte så dramatisk. Den första skivan hade en nerv och en energi som lite kom från mitt tidigare band, Union Carbide Produktions, så det är lite kronologiskt alltihopa. Detta är det definitiva slutet.

Men är det inte lite sorgligt?
– Nej, det känns mest fint. Cirkeln är sluten.

Ni spelar ju på Pustervik på fredag, premiärkvällen för nya Pustervik. Har du något roligt Pusterviksminne att dela med dig av?
– Egentligen ska man inte ha något minne från Pustervik, haha. Men när vi redan är inne på temat slutna cirklar, så är det faktiskt så att vi hade vår allra första spelning på Pusterviks teaterscen, vår debutspelning som the Soundtrack of Our Lives. Det känns nästan lite märkligt, jag kom på det nu.

Lisa Stevik