Antalet klubbar som huserat i den anrika lokalen på Erik Dahlbergsgatan är nog lika många som de första hånglen i sofforna eller de första ciggen i rökrummet. Nu säger vi hej då till en era och har pratat med några av personerna bakom Jazzhusets mest klassiska klubbar.

Den något äldre generationen hängde på torsdagsklubbarna Lolita, Gump och Svanen. I en tid då indien var som störst och Göteborgssoundet som starkast fick dessa tre klubbar en speciell plats i göteborgarnas hjärta. När den yngre generationen kom in i bilden var det Håkan-festerna som Indie Disco höll i, queerklubben Feed The Horse och torsdagsklubben Kokomo som blev dragplåster. I köket och på scen i Jazzhuset kunde du träffa nästan varenda musiker i stan och i trapporna ett flertal gestalter med stjärnor under ögonen och dans i benen.

Isse Samie arrangerade klubbarna Lolita och Gump tillsammans med Ola Borgström. Foto: Mathilda Svensson.

Isse Samie stod tillsammans med Ola Borgström bakom två av klubbarna som har satt sin säregna prägel på Jazzhuset, Lolita och Gump. Numera har han skivbolaget Woah Dad! och när jag ringer upp honom sitter han och gör releasescheman.

Inspirationen till Lolita kom från G-klubben som fanns i Stockholm på den tiden. G-klubben var en klubb som blandade musikstilar rätt vilt, hade dubbla dj:s och även en hel del liveframträdanden. När Isse Samie fick samtalet från Jazzhuset, som då skulle slänga ut en annan klubb, nappade han direkt.

– Som jag upplevde Göteborg fanns det inte så värst mycket indieklubbar, på den tiden var Göteborg mer av en funkstad. Till slut var vi helt enkelt väldigt less på hela grejen. Det blev bra från dag ett med både Lolita och Gump. Vi höll ju ändå på med Lolita i två år och Gump i närmare sex år!

”Nu blir det på riktigt ett legendställe”

Isse Samie förklarar att Jazzhuset har varit som ett vardagsrum för honom, där man kunde se den bästa musiken. Men minnen är inget han vill snacka om, både för att de inte är speciellt rumsrena och för att det ”skulle ta tio dygn” att gå igenom alla. Men ett starkt musikaliskt minne som bubblar upp under samtalet gång är när Arthur Lee från bandet Love spelade i lokalen.

Isse Samie lägger inte så värst stor vikt vid att Jazzhuset stänger portarna till det som en gång var som hans vardagsrum.

– Det spelar ingen roll för mig. Det är jättebra, då blir det ett avslut på den historien och blir på riktigt ett legendställe.

Erik Sundfelt stod bakom Svanen.

Erik Sundfelt kanske du känner igen som en av hjärnorna bakom Dubbel Dubbel, Folk och PomPom men en gång i tiden styrde han Klubb Svanen på Jazzhuset.

– Det var en popklubb i sann Göteborgsanda. Allt från utländska band till lokala band, allt live och alltid två dj-stationer.

Svanen huserade i lokalen i hela fem år, men Erik har jobbat där dubbelt så länge. Genom åren har du kunnat hitta honom bakom baren, i disken och i dj-båset.

– Jag tycker Jazzhuset har fyllt en grym plats i Göteborgs musikliv och framförallt i mitt hjärta, men allt har en början och ett slut. En legendarisk klubb blir väl legendarisk när den stänger ner?

Anna Mohlin stod bakom Feed The Horse, tillsammans med Martin Petersson och David Andelius.

Alla har vi nog tänkt tanken: vad hände med de där som styrde klubbarna när vi var yngre? Anna Mohlin, en i trion bakom Feed The Horse, lämnade Göteborg för att plugga juridik i Stockholm. En gång i tiden arrade hon tillsammans med Martin Petersson och David Andelius Göteborgs kanske främsta queerklubb, under en tid då det rådde stor brist på festalternativ för stadens unga queers.

– Jag och Martin var bara barn (alltså typ 19 år) när vi startade klubben och höga på hybris såg vi oss själva som den göteborgska queerscenens frälsare. Riktigt så var det nog inte men vi fyllde något slags tomrum.

Likt många andra innerstadskids som gick ett gymnasieprogram med estetisk inriktning hade Anna sina första klubbnättter mellan Jazzhusets röda väggar.

– I trean på gymnasiet lånade man syrrans leg, söp sig full på smuggelvin i en park och drog sedan till Svanen som varje torsdag var Jazzhusets ungdomsgård för Håkanister och killband med Erik Londré som manager.

”Indien är död och Jazzhuset
bör nu dra sig tillbaka med värdighet”

Hon förklarar att Svanen betydde mycket för hennes klubbuppvaknande men att Jazzhuset nog har betytt mest som en plats där de fick chansen att skapa sitt eget queera lilla universum.

Precis som de andra jag pratat med har hon många minnen från kvällarna på Erik Dahlbergsgatan.

– De som sitter starkast och har fått den mest skimrande glansen av sentimentalitet är nog minnena från den sunkiga trappan ”backstage” där man satt och rökte cigg, drack Spendrups och var på helspänn innan kvällen skulle börja.

Men hur känns det egentligen för en som tillbringat sina första klubbnätter där att den klassiska lampan släcks?

– Jazzhuset har gjort sitt nu. Det går inte att gång på gång försöka väcka liv i ett koncept som ingen längre behöver eller efterfrågar. Indien är död och Jazzhuset bör nu dra sig tillbaka med värdighet.

Jim Knutsson stod bakom Indie Disco. Foto: Matias Rinander.

Själv är jag 90-talist och när jag skulle ut och ”göra stan” (som mormor kallade det) var det först öl på Kings Head som gällde och sedan ramlade vi upp för trapporna på Jazzhuset. Oftast in till klubben Indie Disco, med Jim Knutsson som arrangör.

– Indie Disco, som jag körde i drygt sex år, var en klubb med fokus på indie men som inte heller skämdes för att spela hiphop, elektronisk musik eller guilty pleasures. Fokus har varit på dans, dans, dans och att det ska vara en riktigt härlig feststämning ihop med kvalitativa artister.

Jim Knutsson blev kär i Jazzhuset sju år innan han tog sitt pick och pack och flyttade från hemstaden Helsingborg till Göteborg. Då var Jazzhuset redan känt som ett legendariskt indieställe och flera gånger åkte han upp för att gå på Svanen. Nu har dock Jazzhuset blivit som ett andra hem för honom.

”Vi hade behövt bygga ut Jazzhuset till den dubbla storleken”

– Det kommer kännas väldigt konstigt och tomt att det snart inte kommer att finnas mer, men allt har sin tid och jag är bara väldigt glad över att ha fått ta del av det så länge nu.

Håkan-festerna, i samband med spelningarna på Ullevi, är Jim Knutssons bästa minnen från klubben.

– Det kom så mycket folk att vi hade behövt bygga ut Jazzhuset till dubbla storleken för varje dag som gick för att kunna få plats med alla gäster. Det kom bara fler och fler. Att Theodor Jensen som dj:ade sedan valde att spela Sisqos låt Thong Song innan han hoppade ut i publikhavet var bara pricken över i:et.

Vill du vara med och ta farväl av Jazzhuset? All info om helgens evenemang hittar du här!