Hur tydligt hörs din klassiska skolning i den musik du gör idag? 
– Jag tror att det går att höra. Jag lägger mycket fokus på intressanta ackordföljder och dessutom saknar de flesta av mina låtar vers ref vers osv-form. Låtarna flyter med ackorden. Det är de som håller i rodret!

Så, varför valde du att börja göra elektronisk musik, istället för att fortsätta på den banan?
– För tre år sedan skulle jag ha uppspelning på skolan jag gick på. Jag skulle spela nåt stycke på piano av Debussy tror jag och hela dagen levde ett oroligt monster i hela min kropp. Konserten kommer jag inte ihåg någonting av, mer än att jag ägnade den största delen av min uppmärksamhet åt att hålla mina hysteriskt sprattlande ben under kontroll. Så. Enorm scenskräck när det kommer till klassisk musik. That’s why. Version nr två: Ingenting triggar mina armhår att ställa sig i honnör som elektronisk musik gör! Att vilja leva INUTI en låt. Att vilja VARA en låt. 

Jag läste att dina drömmar och det faktum att du lider av insomnia inspirerar dig. Kan inte du berätta lite om hur ditt sovande, eller kanske din avsaknad av sömn, påverkar ditt låtskrivande?
– En dröm kan påverka mig lika mycket som något jag upplever i vaket tillstånd. Därför måste jag skriva om det, få ut känslan. Överföra känslan till andra vibrationer, alltså musik. Dessutom är sömnen något som har legat i fokus sen jag var tretton så det är väl det som har klyvt mig till de sex personligheter jag har. De har väckts till liv på natten när jag suttit i försökt trötta ut mig själv och på dagen när jag vandrar omkring i insomniaextasen. Olika personligheter gör olika låtar. Sömnen är ett filter för mig, genom vilket jag sållar min verklighet. Jättesvårt att förklara! Slutpladdrat. 

Folk brukar säga att det tråkigaste man kan prata om är sina drömmar, men du bygger din musik på dina. 
– Haha säger folk så!?