Alexander Salzberger är Backa Teaters frontperson nummer ett. Den 24 november har han urpremiär med den egenskriva monologen Kicktorsken. Djungeltrumman träffade honom och pratade om vad som är verklig glädje, en tuff uppväxt och vad Alexander vill åstadkomma, egentligen. Vi passade också på att be honom visa upp sin garderobs allra finaste sidor. Mode och teater i en enda salig röra. Violá! 

Grå t-shirt från Whyred, byxor från WE och skor från Filippa K.
Foto: Josefin Hardinger

Du nästan blivit en möbel på Backa Teatern efter huvudroller i Yvonne, Kött och Processen. Hur känns det att ha påverkat nästan en hel generation unga göteborgares syn på världen?
– Fantastiskt! Det är verkligen fantastiskt, om det nu är så. De grejer vi gör här har alltid blivit uppskrivna i medier, fått bra kritik och recensioner. Det är alltid kul förstås. Men det som är verklig glädje är när en förrvirrad 18-åring kommer fram efter föreställningen, tackar och verkligen blivit tagen av innehållet. Den bekräftelsen… Den är på riktigt. Det är det bästa, det är det högsta och ädlaste respekten.

"Jag hade nog själv behövt drabbas när jag var i den åldern."

Varför är det så mycket större?
– Jag hade nog själv behövt drabbas när jag var i den åldern. Jag gjorde det också till slut men jag kanske inte riktigt uppskattade det då. Musik, scenkonst, kultur överhuvudtaget är så viktigt i den åldern tycker jag. Det handlar inte bara om att det är viktigt att få en dos kultur. Utan det handlar mer om större saker och ting, tycker jag.

Som vad då?
– Det är ett förhållningssätt till livet och att vara människa. Till exempel att man läser filosofi i skolan i väldigt tidig ålder i Frankrike, med det menar jag att man ser på kultur som ett sätt att lära människor att tolka och analysera sin omgivning och sin framtid. Mer än att det enbart är lite roligt att gå på teater.

Till vänster: Rock och grå t-shirt från Whyred, Byxor från WE och skor från Filippa K. Till höger: Basebolljacka från Brooklyn Circus, skjorta från Suit, byxor från WE och skor från Filippa K.
Foto: Josefin Hardinger 

När drabbades du?
– Jag var väl i 15-års åldern. Då var jag rätt kritisk, jag skulle bli fotbollsproffs och brydde mig inte alls. Så fick jag en liten roll i en tv-serie. Jag hade aldrig skådespelat förut. Jag tyckte att det egentligen var rätt fjolligt liksom. Men sen så drabbades jag av det som fan. Att det jag har i min verklighet, det kan jag ägna mig åt och vara i. Fast i min fantasi.

"Man gick runt och var rädd. Hela tiden."

Man får intrycket av Kicktorsken att du är uppväxt under ganska hårda förhållanden?
– Jag kommer från en rätt ruffig ort, Vällingby, i nordvästra Stockholm. Det var en tuff omgivning. Man var rädd hela tiden… Alltså, man gick runt och var rädd. Hela tiden. Man sänder förstås inte ut det, men det var så det var. Väldigt mycket våld och missbruk. Det var inte så öppet med hur man kunde vara, utan det fanns två personlighetstyper – svag eller icke svag. Det var så jag upplevde min uppväxt.

Vinröd tröja från Topshop, byxor från WE och skor från Filippa K. 
Foto: Josefin Hardinger

Kicktorsken tar upp väldigt mycket allvarliga, tunga och nästan traumatiska händelser. Är det självupplevt? Eller var har du fått inspiration från?
– Jag har fått all inspiration från mitt eget liv. Jag är inte så intresserad av vad som är sant eller falskt, men ja, allt är kommer från mig själv. Jag har inte lånat något från någon annans liv.

"Det jag kan ge publiken är fan min egna berättelse."

Varför gör du den här föreställningen?
– När jag fick frågan från Backa Teater om att skriva någonting, kände jag att det jag kan ge publiken är fan min egna berättelse. För där kan nog många känna igen sig. Det skulle kännas förljuget att stå och prata om dom här ämnen och inte prata om mig själv.

T-shirten är vintage, byxor från WE och skor från Filippa K.
Foto: Josefin Hardinger

Vad hoppas du få för reaktioner?
– Jag tror att det kan få människor att tänka över sina egna liv, eftersom det finns många som har missbrukarproblem. Att den får människor att reflektera och att försonas med sin egna historia och smärta. Det kommer kanske göra ont i alla år, men du kan leva. Jag, till exempel, kommer att ställa mig här med min föreställning och få en bra månadslön för att berätta det här. Haha.

"Det finns också rent publikfriande nummer som bara är humoristiska. Sen slängs man tillbaka till mörkret."

Du beskriver Kicktorsken som en stand-up utan punch lines. Är den rolig eller vadå?
– Det kan nog jag inte svara på egentligen… Men ja, den är faktiskt väldigt rolig. Vissa passager är det enbart mörkt. Men det finns också rent publikfriande nummer som bara är humoristiska. Sen slängs man tillbaka till mörkret… Tonen känns lite nyskapande, om man får säga så. Just eftersom den känns så extrem i båda riktningar.

Har du någon drömpjäs som du skulle vilja sätta upp?
– Oj… Det här är ju den just nu. Alltså på allvar. Jag gör ju min drömpjäs just nu. Eftersom jag skriver min egna historia, spelar och iscensätter den. Det var länge sen jag kände mig så kreativ och stimulerad som nu.

Till sist.. Var dricker du öl här i Göteborg?
– Antingen på Smaka eller Yaki-Da hos Sebastian Kapocs. Vi är väldigt goda vänner. Han har varit ett stort stöd här i Göteborg, han är grym.

Då syns vi där ute! Tack och hej!
– Gött.

Text: Lars Teglund
Foto: Josefin Hardinger