Prolog:
Hej Djungeltrummare!
Jag är inte med er i veckan då jag för tillfället befinner mig i Norrbotten. I Kallak, några mil norr om Jokkmokk, började i veckan provsprängningarna för etableringen av en ny gruva. Även om det mediala intresset varit lågt så har protester pågått här. Idag hällde någon till och med bensin på sig. Men vad hjälper det när gruvbolaget har både lagen och polisen på sin sida? Ovanpå detta ägs den berörda marken till stor del av vår urbefolkning, samerna.
Känns det igen? James Camerons Avatar (2009) satte för några år sedan fingret på vad som pågår världen över. Mineraler är pengar. Mycket pengar. I Kallak bor inga blåa varelser med svans som livnär sig på röd frukt. I Kallak bor Sami, inte Na'vi. I Kallak fortgår i veckan en verklighet som man önskade var fiktion. Men så är inte fallet.
Av en händelse cyklade jag förbi en personalfest för några veckor sedan. Det var ett gäng gruvkonsulter som hade kick-off. Det sjöngs karaoke. Allt väl så långt. Men när jag hörde att det var Ebba Grön som skrålades med full inlevelse stannade jag upp. Att ett konsultföretag som jobbar för gruvbrytning instämmer i att stat och kapital sitter i samma båt känns inte helt otänkbart. Men om de ser sig som hårt arbetande rorsmän, som konsulterar prospekteringar så att svetten lackar, då blir jag rädd. Gus Van Sant lugnade mig inte nämnvärt, men visst föll en del bitar på plats…
Promised Land
Regi: Gus Van Sant
Steve Butler (Matt Damon) spelar i fel lag. Det vill säga, han arbetar åt ett prospekteringsbolag. Han uppdrag är att förhandla uppköp av mark i fattiga landbygdsområden där man tror sig kunna utvinna gas. Nyckeln till raketkarriären står att finna i hans bakgrund; han har själv växt upp i ett döende jordbrukssamhälle och är till fullo övertygad om att han erbjuder ortsborna det enda alternativet till en framtid.
Tillsammans med sin cyniska kollega Sue Thomason (Frances McDormand) anländer de en dag i McKinley, Pennsylvania. En liten håla, precis som alla andra. Steve kommer snabbt bra in i samhället; deltar i shot race, träffar local girl och mutar borgmästaren. Gott så. Men en high school-lärare (Hal Holbrook) bjuder på motstånd då han läst på om den riskfyllda metoden "fracking." Plötsligt ska en omröstning hållas, och dessutom dyker en miljöaktivist (John Krasiniski) upp och börjar bearbeta folket. Framgångsrikt. Steve och Sue räds att förlora hela affären.
Givetvis är Steve bara säljare till yrket och inget ondskefullt företag personifierat. Förvandlingen från bad guy till good guy är det som står på schemat. Men räcker det med kalla fakta eller måste det till affektion också?
"Det blir stundom tomt i allt det milda."
Gus Van Sant filmar politiskt och allt som oftast har han fixat balansgången mellan lätt sentimentalitet och gegga. I sina tidigare filmer har han tagit ställning för de marginaliserade såsom afroamerikaner, homosexuella och missbrukare. I detta fall värnar han om fattigt folk på den pennsylvanska landsbygden som inget annat har att sälja än marken under fötterna. "Promised Land" tappar dock fokus en bit in, när karaktärerna förväntas förvalta storyn och man klämmer in en fånig romans. Steves farmaruppväxt och Sues "I love you"-Skype med sonen hjälper dem heller inte nämnvärt djupledes. Det blir stundom tomt i allt det milda.
Att "Promised Land" har en debattagenda går inte att blunda för. Van Sant var förmodligen starkt inspirerad av den prisbelönta amerikanska dokumentären "Gasland"(2010). Vissa har menat att filmen är avsedd att sakta ner USA och då framförallt: landets gasindustri. Filmen är nämligen finansierad av ett bolag som ägs av Förenade Arabemiraten. Ingen kommentar på det.
Van Sant vill i vanlig ordning säga något viktigt, men jag ställer mig tveksam till om han är rätt person att leverera det i denna kontext. Här är vi förvisso förskonade från Steven Seagalska handslap-lekar eller brandtal utan slut om miljön som i "On deadly ground" (1994). Likväl landar Promised Land inte så långt därifrån vad gäller polär övertydlighet och ett på förhand givet ställningstagande. En god ansats, som vid sidan om skräckinformationen tråkigt nog förångas sista trekvarten. Ändå sevärd.
Fred Lindgren
Tidigare recensioner:
Känn Ingen Sorg: Välgjord hyllning Betyg: 4
Texas Chainsaw 3D: Kött, blod och Durkheim Betyg: 2
Django Unchained: Tarantino darrar på manschetten Betyg: 3
Lincoln: Ont om syre i klassrummet Betyg: 3
Beasts of the Southern Wild: "En orginell fullträff" Betyg: 4
Äta sova dö: "När skyddsnätet brister" Betyg: 4
Skyfall: "Du är väntad, Bond" Betyg: 3
Looper: "Är det mig det är fel på?" Betyg: 1
Berättelsen om Pi: "Hjälp till självhjälp". Betyg: 3
En hobbits resa: "Åter till daggstänkta berg". Betyg: 2
Caesar must die: "Mer än bara Shakespeare" Betyg: 4
Oz – The great and powerful: "Besvikensen går inte att trolla bort" Betyg: 2
Guds hästar: "Se den" Betyg: 4
Paradis: Tro "Heligt krig bevakat av Sigmund" Betyg: 3
Djupet: "Isländsk sjöbjörn i sjönöd" Betyg: 3
The Great Gatsby: "Tillbaka till 20-talet, typ" Betyg: 2
The Bling Ring: "Coppola ger tjuven ett tillfälle" Betyg: 3
After Earth: "Ingen lovande framtid för familjen Smith" Betyg: 1
