Efter viss övertalning gick Martin Glemme med på att söka till SVT:s dejtingprogram Första Dejten. Som den “evige singeln” ger Martin ett gäng tips på hur du dels skiter i att alla vill att du träffar någon, men också lite kring hur det är att vara med i ett dejtingprogram.
Hur kom det sig egentligen att du var med i Första Dejten?
– Av det lilla jag hade sett så kändes det som ett väldigt trivsamt och värdigt program, där exponeringen dessutom var så pass liten att jag inte riskerade att bli en ny Robinson-Robban. Kände väl typ, varför inte? Vad har jag att förlora?
Anmälde du dig själv, eller var det någon annan som anmälde dig?
– En kompis jobbade med programmet så efter en, inte allför lång övertalningskampanj sökte jag. Eller rättare sagt en kompis. Hade känts lite konstigt att ”sälja in” sig själv?
Det är ju väldigt modigt att vara med i ett dejtingprogram – hur kändes det för dig?
– Det var kul! Det kändes som att alla omständigheter kring programmet var gjorda för att det skulle kännas så avslappnat och naturligt som möjligt. Och var det inte väldigt bra matchningar överlag? Jag rekommenderar, åtminstone det här programmet, starkt!
”Om de vill leva ett mer innehållslöst liv med lite folk omkring sig är det väl deras förlust”
Var du nervös inför att programmet skulle sändas? I såna fall, varför, eller varför inte?
– Jag hade inte sett en sekund av det innan utöver trailern så lite nervöst var det. Samtidigt hade jag hört från ett par stycken som hade lyckats få se det innan sändning att jag inte hade nåt att oroa mig för vilket lugnade mig. Man vet ju inte exakt vad de har tagit med och inte.
Vad hade du för förhoppningar innan? Blev de verklighet?
– Jag hade väl i princip inga till låga förväntningar men väl där så var det oväntat trevligt och lättsamt så jag skulle säga att de överträffades!
Det sägs att svenskar är världens ensammaste folk, varför tror du det är så?
– När man säger så känns det som att man utgår ifrån att det skulle vara nåt negativt. Och visst, ensamhet som inte är självvald är ju såklart trist men till stor del handlar det väl om att Sverige är ett land där det finns goda förutsättningar för att kunna leva ensam och om man nu vill det så är det väl bara att köra!
Men om en inte vill vara ensam, vad kan en göra då?
– Om man själv känner att man vill ta sig ur ensamhet är nog mitt bästa råd att ta del av det starka föreningsliv som Sverige har. Har du en hobby? Gå en kurs! Har du inte det? Försök hitta nåt som du är nyfiken på så kanske det kan bli en!
Många vi pratat med tycker att det finns två saker som på riktigt suger när det kommer till singellivet. 1) att alla tror att den som inte är ihop med någon på riktigt är olycklig/alla tjatar om att “träffa någon” och 2) att alla par är så tråkiga och liksom glömmer sina singelvänner. Kan du hålla med om det?
– Jag är väl lite utav en evig singel så jag har nog slutat känna en press kring det även om det är märkligt att det mer eller mindre förutsätts att alla har som mål att träffa någon. Jag kan absolut känna en ledsamhet över att många vänner tenderar att sluta sig i en tvåsamhet men hej, om de vill leva ett mer inrutat och innehållslöst liv med lite folk omkring sig är det väl deras förlust. Då kan jag ägna mer tid åt de som är mer likasinnade och som gärna berikar sina liv på många olika sätt!
Och vad är det bästa?
– Kompromisslösheten. Att kunna göra vad man vill, när man vill.
Och sist, världens mest filosofiska fråga, finns det verkligen bara en som är rätt för alla? Eller finns det fler?
– Definitivt inte bara en! Det är ju totalt osannolikt att man nånsin skulle kunna träffa rätt då!
