Förra året skrev Djungeltrumman om det segregerade Göteborg, en rapport med mindre upplyftande läsning hade just släppts. Nu ville vi veta: vad har man gjort av siffrorna? Är en mer jämlik stad att hoppas på, eller handlar det bara om att snygga till fasaden?

I maj 2014 tog vi en mental klassresa genom Göteborg, och lärde oss att det skiljer nio år i livslängd mellan en man i östra Bergsjön och en i Långedrag, och 580 000 kronor i årsinkomst mellan dem. I samma del av Bergsjön är 60 procent av barnfamiljerna ekonomiskt utsatta, medan samma siffra i Björlanda är 2,4 procent.

Detta var knappast något som fick varken göteborgarna eller politikerna att sätta morgonkaffet i halsen – att Göteborg är en ojämlik stad har man vetat länge. Både under 80- och 90-talet visade statliga utredningar alarmerande siffror i storstäderna, bland annat Göteborg. Varför drogs inte i nödbromsen redan då? Precis som vi tidigare berättat, stod Göteborg då inför utmaningen att gå från industristad till kunskapsstad, eller från produktion till konsumtion, om man så vill.– Jag kan tänka mig att det på den tiden fanns en stark tanke om att om vi bara lyckas skapa ett starkt varumärke kring Göteborg som evenemangsstad och kunskapsstad, så kommer det generera så mycket ekonomiska resurser att det gynnar alla. Men nu ser man att de här pengarna inte blir fördelade, det blir ingen nedsippringseffekt som man talade om. Vad som sker är att vissa grupper får det mycket bättre medan andra blir helt utelämnade från detta, säger Catharina Thörn som är sociolog och forskare på Göteborgs Universitet. Hon har har bland annat skrivit boken Den urbana fronten, om gentrifieringen av Kvillebäcken, där de forna hyresgästerna trängdes ut till förmån för en ny, köpstark grupp medborgare.

– Det kom en stor studie redan i slutet på 90-talet som visade att när man gör de här stora omvandlingsprojekten, bygger operahus och skapar waterfronts, så tenderar det att skapa ökad polarisering.

Men det ska bli ändring, på Göteborgs stads plattform socialhallbarhet.se kan man läsa att “skillnaderna i livsvillkor och hälsa mellan göteborgare ska minska. Alla vinner på en mer jämlik stad”. Frågan är bara hur?

”Bostadssegregationen är den hetaste frågan”

Även om det finns fler orsaker till segregation, bland annat har det fria skolvalet enligt flera studier visat sig vara en bidragande orsak, så är bostadssegregationen den hetaste frågan. Skillnaderna i hälsa, ekonomi och livsvillkor följer stadsdelarnas gränsdragning i Göteborg. När man pratar om hur det bör byggas, så är en “blandad stad” ett mål som många är överens om. Ändå bor vi just nu i en stad som är precis raka motsatsen. Ett exempel som ofta lyfts när den blandade staden kommer på tal är nybyggnationen i Frihamnen. Där planeras ett försök med en fjärdedel hyresrätter till lägre priser.

– Det är ett försök som görs för att en större del av Göteborgs befolkning ska få en chans att flytta till Frihamnen, säger Gunnar Persson som är planchef på Stadsbyggnadskontoret.

– Det andra vi försöker göra är att så fort vi förändrar och förtätar stadsdelar, så försöker vi bidra till en större blandning av bostadstyper. Vid Askimsviken finns planer på hyresrätter till exempel, och i Angered centrum bygger vi nu en trädgårdsstad.

Catharina Thörn tycker även hon att Frihamnen är ett bra exempel på en konkret åtgärd för att skapa en mindre uppdelad stad, men varnar för att det inte får bli ett uppvisningsprojekt.

– Det är ett väldigt viktigt projekt för att visa att det går, men det är ju bara viktigt att visa att det går om man sedan gör det överallt. Det får inte bli ett område som man pekar på och säger “kolla här har vi ju gjort detta” och samtidigt har inga strukturer i staden förändrats, utan man fortsätter att bygga dyrt på andra ställen.  

Samtidigt som det byggs nytt, så byggs det även om. Flera stadsdelar som ligger precis i centrums utkant, som Gamlestaden, Högsbo och centrala Hisingen, ska omprofileras, renoveras och hottas upp. Det innebär även att de fastigheter som finns där idag riskerar, eller får chansen beroende på om du är hyresgäst eller fastighetsägare, att gå upp i pris. ”Renovräkningar” kallas fenomenet, när tidigare hyresgäster tvingas flytta därför att renoveringar pressat upp hyrorna.

”Det handlar om vem man bygger staden för”

I grund och botten menar många kritiker till den här utvecklingen, att det handlar om vem man bygger staden för. De två idéerna om stadsutveckling som lyfts fram parallellt går inte ihop. Å ena sidan en stad för alla, där alla kan bo och känna sig trygga, en öppen och blandad stad.

— Men sedan talar man ännu mer om att staden ska ha en stark identitet och bli ett starkt varumärke. Den sidan är så mycket mer dominerande och där passar en viss typ av personer in. Då blir närvaron av sociala boenden och folk med låg inkomst ett problem, i stället för att man pratar om vad de här människorna behöver. Man problematiserar hela deras närvaro. Istället för att göra det bättre för dem som bor där nu, så gör man det attraktivt för dem som man vill ska bo där sedan, säger Catharina Thörn.

Ändå kan kanske en spirande vilja skönjas. Ulla-Carin Moberg på Social resursförvaltning i Göteborg, som arbetar och kommer i kontakt med segregationsfrågor på olika sätt, säger att de goda viljorna aldrig varit större, det är ett annat “schwung” i arbetet nu. Förvaltningen jobbar med mål som att skapa förutsättningar för arbete – att minst en person i varje familj har en meningsfull sysselsättning gör stor skillnad – men även en bra start i livet genom tillgång till förskola och stöd under skolgången, och att konkret skapa hälsosamma, gröna miljöer i alla stadsdelar.– Politikerna är väldigt tydliga, det har aldrig innan funnits så tydliga mål och strukturer. Vi har svart på vitt att jämlika samhällen genererar bättre ekonomi och bättre hälsa, vi måste jobba åt det hållet.

Gunnar Persson vittnar om en liknande utveckling, där till och med de som från början främst haft ekonomisk hållbarhet för ögonen tänker nytt.

–  Det trycks mer på social hållbarhet nu, politikerna har lyft det mer, och det är glädjande att även de stora byggarna har börjat att intressera sig för det här. Vi hade ett tag en våg av att ta ekologisk hänsyn, och innan dess förstås ekonomisk, men nu börjar även social hållbarhet att komma stort.

Hur starka de goda viljorna är lär vi dock inte få facit på än på länge. Det kommer ta decennier innan verklig förändring kan ses, säger Ulla-Carin Moberg.

– Det tar minst en generation att få bukt med sådana här problem. Det handlar om strukturella förändringar, om lagstiftning, politik och internationella överenskommelser. Men det vi kan göra här, det är en hel del också.