På fredag tar skivbolaget Woah Dad! över Liseberg och ett av banden som spelar är de lite kaxiga men alldeles underbara Dolores Haze. Här svarar de på varför de heter just Dolores Haze, Drömmar och så klart Håkan.
Hej Dolores Haze!
Vem av er pratar jag med just nu?
– Hej det är jag, Groovy Nickz!
Vad gör du just nu?
– Har skitmycket pms. Jag skulle diskat och städat men istället surar jag bara för att ingenting jag vill ska finnas på YouTube finns på YouTube
Hur kom ni fram till namnet Dolores Haze?
– Vi ville heta ett namn på en person, för att vi tyckte det lät coolt. Typ som Kent. Och jag hade sett filmen Lolita några veckor innan vi skulle bestämma bandnamn så jag sa Dolores Haze och dom andra sa ja!
Och alla dessa smeknamn.. eller ja artistnamn kanske, hur kom ni fram till dem?
– Groovy Fuck och jag var Paisley-töntar år 2012. Det vill säga, vi klädde oss enbart i Paisleymönstrat och blommigt och lyssnade i princip bara på Led Zeppelin och The Doors. Så Groovy är väl en slags produkt av den fasen i våra liv. Foxy heter så för att hon är besatt av rävar och Lucky Lollo är bara ett namn som låter snyggt.
Vad har ni alla för olika roller i bandet?
– Jag är ofta bossen, jag kan ha rätt mycket kontrollbehov och blir stressad när jag inte har ett finger med i varje spel. Jag gillar att vara organiserad och ha koll på saker. Groovy Fuck är en extremt snäll och tålmodig person, hon bidrar till en lugn och trygg stämning när allting egentligen är kaos. Lucky Lollo tänker väldigt realistiskt och har en väldigt bra fingertoppskänsla när det kommer till musik och Foxy har alltid JÄTTEmycket energi typ som ett litet barn på dagis och ibland när man är dränerad på energi kan man låna lite av henne.
”Vill ge dem en klapp
på huvudet och mitt telefonnummer”
Hur mansdominerad skulle du säga att den svenska musikbranschen egentligen är, för en som inte befinner sig i den?
– Den svenska musikbranschen är verkligen mansdominerad, det går inte att förneka. Ett exempel är nu senast när festivalen Summerburst försökte leta med ljus och lykta efter ”kvinnliga talanger”. De har väl ingen dålig avsikt med det hela men man ba hur svårt kan det vara? Vill ge dem en klapp på huvudet och mitt telefonnummer så kan de ringa mig och mina vänner så kan vi ge dem 30 namn på talangfulla kvinnliga musiker på rak arm. Eller bara det faktum att många journalister alltid vill prata med oss om hur det är att vara tjejer i ett band eller tjejer i musikbranschen, det tyder ju också på att en obalans råder.
Fyller ni ett tomrum inom branschen skulle du säga?
– Ja, men det är inte bara vi. De senaste åren har den svenska musikscenen blivit välsignad med så många nya kvinnliga musiker som alla har varit bevis (så sjukt att man måste kalla det för BEVIS, som att vi alltid måste bevisa det faktum att kvinnliga musiker ens EXISTERAR) på att det faktiskt finns så extremt många bra kvinnliga akter, och debatten kan fortsätta. Den här debatten om en ojämnställd musikbransch är dock inget jag har lust att prata om var och varannan minut, det räcker med att jag finns och mitt band finns. Det är uppenbarligen provokativt nog. Jag vill prata om min musik och inte det faktum att jag är tjej.
Håkan-förfest på Liseberg står nu på schemat, vad för band har ni till Mr. Hellström?
– Vi har nog alla varit fans av Håkan Hellström, mer eller mindre. Jag är väldigt imponerad av att han som svensk artist har lyckats sälja ut Ullevi inte bara en utan TVÅ gånger. Ett annat band vi har till honom är ju att vi delar skivbolag och jobbar mycket med samma människor.
Om vi nu ska drömma, vart är ni om säg 5 år?
– Jag var hos en spådam igår och hon sa att vårt riktiga genombrott inte kommer förrän andra halvan av 2017. Jag hoppas bara att vi håller ihop, inte tappar bort oss själva på vägen och att allt fortsätter gå framåt i samma takt som nu, för då lär vi ju ha fått typ allt vi vill ha om 5 år.
Vilken sinnesstämning bör man befinna sig i när man lyssnar på er musik?
– Jag tror att så länge man är duktig på att relatera till musik så spelar det ingen roll vilken sinnesstämning man befinner sig i, man lyckas ändå alltid relatera på något sätt.
Vad är det sjukaste som har hänt när ni vart ute och spelat?
– Någon månad sedan när vi var på turné med hardcorebandet Refused och de berättade att de aldrig hade hört en låt av varken Basshunter eller Rihanna. De läser heller inga dagstidningar eller kollar på nyheter. Jag trodde inte att det kunde vara möjligt i praktiken men uppenbarligen är det det? Det kallar jag sjukt.
