Det händer spännande grejer på den ugandiska klubbscenen, där kollektivet Nyege Nyege tagit en framträdande roll som kreativ hubb för nyskapande och/eller nya producenter och artister. Nu kommer en av deras största profiler, DJ Kampire, till Göteborg och Club Clandestino för en spelning. Vi hängde ut på Google Hangouts.
”En inställd spelning är också en spelning” är ett talesätt som troligtvis inte existerar särskilt långt utanför Sveriges gränser. Så jag låter bli att ta upp det när jag pratar med Kampire Bahana, som föddes i Kenya, växte upp i Zambia och sedan ett gäng år tillbaka är baserad i Uganda, där hon har blivit känd som DJ Kampire och fått allt större uppmärksamhet fanskara. Nu ska hon snart göra sin andra spelning i Göteborg. Om man räknar med den spelning som ställdes in i början av sommaren alltså.
Du skulle ha spelat på Oceanen i somras. Vad hände?
– Jag hade ansökt om visum till Storbritannien, lämnat in mitt pass till ambassaden och betalat en massa pengar för att få express-service, men fick inte tillbaka passet i tid för Sverigespelningen. Jag är glad att jag har fått ett nytt försök nu.
Satan vad trist.
– Ja, processen tar lång tid och de behåller ditt pass under tiden, samtidigt som de inte lovar att faktiskt ge dig visum. Människor som har ”bra pass” (och inte behöver söka visum överallt, reds anm) förstår inte hur priviligierade de är som kan resa fritt. Sen är jag ändå privilegierad på mitt sätt, jag har rest mycket, är välutbildad och får mina visumansökningar godkända. Jag vet många artister som har problem med det.
Foto: Darlyne Komuka
Berätta om den östafrikanska musikscenen.
– Östafrika har varit svårare att definiera jämfört med till exempel Västafrika som förknippas med afrobeat. Östafrika är väldigt diversifierat, det finns inte ett sound som kan definiera oss. En av de mer populära genrerna är kongolesisk soukous, som har varit den största genren över hela kontinenten. Man hör fortfarande en hel del soukous-gitarr i modern afrikansk musik. I Kenya har du benga som är ganska likt.
– I Uganda finns det 70 olika etniska grupper, så det är svårt att peka på ett enskilt sound. Själv gillar jag acholitronix som kommer från norra Uganda, med artister som Otim Alpha, väldigt mycket. Vi har Singeli, 180 bpm från Tanzania, och vår egen version av dancehall med artister som Bobi Wine och Queen Sheeba.
Hur är det att klubba i Kampala?
– I Kampala är det först de senaste 5-7 åren det har funnits någon slags scen för människor som spelar alternativ musik. Det har varit mycket afropop och dancehall och så vidare, men i takt med att människor mer och mer hittar musik via internet och inte radio/tv har det förändrats. Unga människor idag definierar inte sin musiksmak utifrån genres. De senaste fem åren har jag anordnat klubbar ihop med vänner, och det är fantastiskt att kunna visa att det funkar att ordna fester med andra typer av musik.
Hur kom det sig att du började dj:a?
– Jag blev inblandad i Nyege Nyege-festivalen 2015 och efteråt sa en av grundarna att jag borde komma och spela på deras fester. Jag hade inga förväntningar på att det skulle bli större än så.
Vad definierar dig som dj?
– Jag spelar för dansande människor, eftersom jag kommer från en dansande kultur. Dans är sättet som ugandier reagerar på musik. Ibland reser jag till andra platser och där gillar publiken musiken men står stilla, men för mig, när jag letar efter ny musik så handlar det egentligen bara om ifall min kropp tycker om en låt, det är inget intellektuellt. Även om jag ibland spelar mörkare musik så är min filosofi att det ska vara en glädjefylld upplevelse att gå ut på klubben. Jag är speciellt förtjust i den afrikanska musiken och diasporan och vill promota afrikanska sounds och östafrikansk musik, men jag är också intresserad av hur olika slags musik kan mötas i något nytt. Jag vill ta fram äldre afrikansk musik, sånt som mina föräldrar älskade, i ljuset igen och smälta ihop den med ny musik.
Du har börjat få en hel del uppmärksamhet nu och har en hel del bokningar utanför Östafrika. Vad upplever du är de största skillnaderna mellan att dj:a i Uganda och till exempel Europa?
– Det är en helt annan kontext. När jag spelar i Uganda vill folk ofta höra musik de redan känner till och du behöver vara smidig när du introducerar dem till ny musik. I Europa vill publiken höra nya och annorlunda saker och en dj:s roll är att spela sånt som folk inte har hört förut, i alla fall på undergroundscenen. En del av anledningarna till att jag blir bokad internationellt är just att jag har något unikt och annorlunda jämfört med andra dj:s.
– Sedan är den elektroniska musikscenen i Europa väldigt annorlunda mot i Afrika. House- och technoupplevelsen i Europa är generellt en individuell grej mellan dig och musiken, och ibland drogerna, medan det i den afrikanska traditionen är något kollektivt. Vi dansar i cirklar och dansar tillsammans och med främlingar, och som dj skapar du upplevelsen tillsammans med gästerna. Det har varit intressant att smälta ihop de här sakerna.
Kan du tipsa oss om några östafrikanska artister vi ska hålla utkik efter?
– Det finns mycket intressant på vår label Nyege Nyege Tapes och sublabel Hakuna Kulala. Där finns både intressanta klubbsound och retrospektiv av viktiga ugandiska och östafrikanska artister som inte tidigare har släppts. Jag gillar producenter som Gan Gah, som också släpper musik som Cheb Runner, ghananska Gafachi och Blinky Bill, från Kenya. Tash LC, en brittisk dj med internationellt sound och fantastiska vibes. Faizal Mostrixx, med flera. Det finns så mycket bra och intressant som är värt att kolla upp.
DJ Kampire spelar på Club Clandestino lördag 14 december. Här –> hittar du hennes Soundcloud.
