Boy With Apple är tillbaka i ny skrud, numera som en stadig trio där ljudbilden växt trots att de tappat en bandmedlem. 

Mycket har hänt sedan Djungeltrumman senast mötte Boy With Apple, bandet är numera en trio bestående av Zara Henriksson, Saga Fransson och Tim Hedlund och pandemins grepp om världen har blivit till vardag.

Boy With Apple berättar att de förlorade en bandmedlem till litteraturen kort efter deras senaste releaseperiod. Därefter testade de en ny gitarrist men det blev inte heller något permanent. Istället har de skapat en gyllene treenighet och kommer avvakta innan de släpper in någon ny. 

Saga: Vi har det så här tills vi hittar någon som verkligen är lika passionerad och lägger bandet på samma nivå som alla oss andra. Det är väldigt viktigt för att ett band ska komma framåt, tycker vi i alla fall. 

De berättar att pandemin har ändrat förutsättningarna för deras planer som band, gång på gång. Samtidigt är de glada över att de ändå hann komma ut och spela under förra sommarens lite friare restriktioner. Något som gav mersmak då de aldrig riktigt fick chansen att följa upp debut-EP:n som släpptes under hösten med en turné.

Nu är trion tillbaka med tre nya singlar som kommer att släppas under våren och Zara berättar att de drömmer om att kunna få spela live till sommaren. 

Tim: Det brukar lugna ned sig då. Med de nya låtarna så känns det som att vi har kommit framåt. Vi har fått en lite högre kvalitet, både när det kommer till låtskriveriet och rent inspelningsmässigt. Vi gillar bedroom-känslan, men vi vill inte att det ska vara det enda man tänker på när man hör oss. 

Zara: Vi vill inte vara lo-fi av ren princip. 

Singlarna har spelats in i en studio tillsammans med producenten Guggi Data som känns igen från såväl Makthaverskan som Westkust vilket har lett till att låtarna visar nya och lite mer slipade sidor från trion.

Saga: Jag tycker att de är våra bästa låtar hittills. Det ska bli så himla kul att få ge det till folket därute i stugorna. Det är lite som att visa en teckning för pappa som man ritat i förskolan.  

Zara: Det känns också lite som att vårt skivbolag är våra bonusfarsor – Fabian (Forslund, reds. anm.) och Jonas (Börjesson, reds. anm.) på Vårø. Där kan vi verkligen snacka om känslan av att visa upp en teckning för en förälder. När vi skickar låtar till dem säger de ”det här är helt otroligt”. Fabian kom på vårt senaste gig och efteråt var han helt lyrisk. Det är kul att de är så stöttande i att vi fortsätter och utvecklas. Nu när vi var ute och spelade så fick man också en helt annan känsla av att folk faktiskt lyssnar på vår musik. Det har varit väldigt svårt när allt bara är siffror på en dator, men när man åker iväg till en annan stad och spelar och så är det någon i publiken som sjunger med – det är mäktigt.

Foto: Felicia Lekenstam

Den första singeln som släpps bär namnet Strawberry boy och har ett poppigt och nästintill somrigt sound. Låten skrevs klart under en dag i repan där Tim och Saga sedan skickade över demon från repan till Zara som skrev en text till verserna. 

Saga: Den är svängig. Rent innehållsmässigt är den ganska intressant för jag hade skrivit en text till låten som jag hade satt in i refrängen och så lämnade jag lite utrymme för Zara att komma med någonting eget. Vi gillar att jobba så. Jag var supernykär och var helt uppe i det, så jag skrev refrängen om honom. Det är han som är Strawberry boy, han hade rött hår då. Så refrängen är väldigt uppe i att allt är så fantastiskt och underbart, sen kom Zara med sin text som hade ett väldigt annorlunda motiv.

Zara: Jag fick Sagas text och funderade över hur jag kunde skriva det som en berättelse där det gick att knyta samman allt. När jag skrev texten ville jag berätta om hur jag kände där och då, vilket var att jag var väldigt deprimerad. Så det var där det kom ifrån, tankar kring att passa in. Jag har mått dåligt förut, varför måste jag må dåligt igen? Jag ville också ha en lite nostalgisk känsla i det för det knyter an till refrängen som är väldigt romantisk. 

När deras andra singel Linger on kom till såg processen helt annorlunda ut, något som Tim tycker är ganska talande för hur de arbetar som band överlag. Grunden till låten kom från en demo som Zara hade gjort som blev liggande i nästan ett helt år.

Tim: Jag tycker att det understryker ganska mycket hur olika vår process kan se ut. Vår process är verkligen kaotisk och mångfacetterad. Det är väldigt mycket från låt till låt vad vi gör, men jag tror att vi gillar att jobba så – att vi experimenterar med allting vi gör och mycket varieras och ändras.

Saga berättar att både hon och Zara var ”single and ready to mingle” och tampades med killproblem på olika håll. Zaras demo hade länge arbetstiteln Dagen efter, en titel som fångade upp den där känslan som kan infinna sig när en relation nyss tagit slut.

Zara: Hela låten börjar med ett glassplitter, det var verkligen så att jag ville skapa något så dramatiskt som möjligt. Det var den känslan man får när man tänker ”okej, nu är det dagen efter att vi har pratat för sista gången”.

Saga: Det var det som var så sjukt med Zaras demo, för jag dejtade en kille för tillfället som jag tyckte väldigt mycket om men han var fett emotionellt otillgänglig. Vi hade också en sådan stund, det var inte uttalat mellan mig och honom men det var ett möte vi hade och under hela det dygnet hade jag en genomgående känsla av att jag visste att det var sista gången som vi sågs. När jag skulle gå så kändes det väldigt mycket som att vi båda kände den sorgen. Så när jag gick iväg till spårvagnen satte jag mig ned och skrev vad jag kände för stunden – om att dyrka någon och samtidigt verkligen avsky den personen. Då hade Zara Dagen efter-demon och jag hade texten som också var dagen efter, så låten hette det väldigt länge för att det var så passande. Jag tyckte också att känslan som Zara hade lagt i det instrumentala i demon var så himla stark och passade ihop med mina känslor så otroligt bra. Det kändes som att allting kom samman och passade perfekt. 

Zara: Då bytte vi namn till Linger on, för att om man ska översätta känslan av dagen efter så passar linger on bra, det är något som stannar kvar. 

Foto: Felicia Lekenstam

När bandet får frågan kring hur det är att vara en trio istället för kvartett berättar de att en av de stora skillnaderna märks rent soundmässigt. När den ena gitarristen hoppade av fanns plötsligt ett behov av att lösa situationen på annorlunda sätt vilket har lett till att bandet numera inte är rädda för att använda sig av förinspelat material.

Tim: Vi har många låtar med två gitarrer och då måste en gitarr vara inspelad numera, så då kan vi lika gärna lägga trummaskinen på backing tracket också och då kan vi ha mer bakgrundselement som dubbade akustiska gitarrer, samplingar och så vidare. Det tar emot lite.

Saga: Det ska inte låta annorlunda live, allting ska låta exakt likadant. 

Tim: Men vi sa fuck it, nu har vi inspelade saker och jag tycker att det är kul att det har öppnat upp för fler möjligheter trots att vi är färre personer. Det är en av de största skillnaderna och sedan tycker jag också att det är skönt när vi röstar om saker. Det blir inte två mot två hela tiden, det är lätt att få majoritet i beslut, vi har ganska starka viljor. 

Det känns nästan lite rebelliskt att använda sig av förinspelade saker i indiekretsar. Lite som att man bryter mot en oskriven regel? 
Zara: Ja, sen insåg vi att väldigt många andra gör exakt så. När vi hade tagit det steget så kände vi att det kanske inte är så hemskt att använda andra saker. 

Saga: Man är inte en sämre musiker för att man har lite saker förinspelat med sig på en livespelning. För mig handlade det väldigt mycket om att släppa musikantstoltheten som kommer från att skolas i musik. Där allt man gör kan vara väldigt prestigefyllt, där det ska vara väldigt mycket på ett visst sätt och inom vissa ramar. Jag har väl alltid känt att jag inte passar in inom de ramarna över huvud taget. Som sångare på ett musikgymnasium så kände jag mig så otroligt fel, både jag och Zara delade att vi har en mycket större körbakgrund än den här solist, soul eller jazzsångerska.

Zara: Som Mariah Carey liksom.

Saga: Innan jag träffade Zara så kände jag mig otroligt ensam i det. För jag hade väl inte riktigt lärt mig att omfamna att jag sjunger på ett visst sätt och det är mitt sound, det ligger någonting coolt i det. Också som kvinnlig basist, det var inte jättepopulärt heller. Jag kände mig väldigt liten innan jag träffade de här människorna och det är något som jag verkligen tycker har fått växa hos mig de senaste åren.

Tim: Känner du att det är lättare att ta mer plats? 

Saga: Ja, och att tro mer på min roll som låtskrivare, som sångerska och som basist, för jag upphöjer gärna de här två i den processen väldigt mycket, men de är väldigt duktiga på att stötta och heja på mig.

När singelsläppen är klara har trion siktet inställt på att skapa ett album, en idé som har legat och jäst hos samtliga i bandet ett bra tag. 

Saga: Jag har tjatat på dem ett tag faktiskt, det skulle kännas fett att släppa ett album. Ingen av oss har gjort det riktigt än, det har varit mycket EP:s och singlar med andra band. Det skulle kännas häftigt att genomför att såpass stort projekt.

Tim: Jag har varit lite inne på det spåret att jag har velat testa att gå helt in för singlar. Jag är väldigt intresserad av att försöka få avståndet mellan att en låt är klar och att den finns ute på Spotify så kort som möjligt. Att sätta igång en process av att bara släppa väldigt nyskrivna singlar hela tiden. Om vi skulle göra ett album så hade det varit fokus på att vi försöker få det gjort på en ganska kort tid så att vi sen kan släppa det så att det inte blir en utdragen process om jag får välja. Jag gillar när det känns färskt.

Zara: Den senast skrivna låten är alltid den bästa. Men det känns ändå som att vi går in lite med samma inställning, nu vill vi få det här gjort.