Skäms på dig, Andra Långdagen!

En gång om året inträffar Andra Långdagen, med nedskräpning, fylla och övergödda gräsrötter till följd. Fy fan. Är det inte helt värdelöst så säg, när medborgarna får för sig att ta initiativ på egen hand! Det vet väl var och en av oss, att alla som förändrat världen har gjort det med ett kommunalt tillstånd i bakfickan och en sopkvast i handen.

2012-06-10 19:42 2012-06-10 19:42
Publicerad Senast uppdaterad

Exempel på förargelseväckande beteende, Andra Långdagen 2012. Foto:Mikaela Watsfeldt

Ja, igår var det alltså Andra Långdagen. Vi var där, tillsammans med tusen och åter tusentals andra. På förmiddagen släpades mattor ut på gatan, ljudutrustningar kalibrerades och Ray Ban-brillor putsades. Sedan började folket, banden, klotgrillarna, sambatrummorna, loppisfynden och barnvagnarna rulla in. Den långa gatan myllrade – det var en fager syn.

Själv drog jag med mig mina tillresta föräldrar till skådeplatsen. Förklarade det storslagna med Andra Långdagen: att det är ett gräsrotsinitativ och att det inte finns en arrangör utan att folket arrangerar det tillsammans. Morsan halade upp telefonen, förevigade tillställningen och postade bilden på Facebook. Hela Luleå (fnys inte, där bor 75 000 personer) gillade bilden, fascinerades över "vilken jävla cool grej det verkar vara", berömde Göteborg. Jag kände mig stolt, och lite berusad.

Jo, glömde ju. Vi drack några öl också.

Men morgonen efter, när hela staden vaknade med en skön bakfylla, bestämde sig den kommunala förvaltningen för att hälla smolk i Bloody Mary-bägarna. "Skräpet får ligga kvar – som en markering!!!" ropade de. Och vänta bara, råttorna kommer snart, la de till. Förbryllat tuggade vi på selleristjälken, och övervägde för en kort stund att känna oss skyldiga. Men vi kändes oss föga skandalösa. Snarast tvärtom.

Att de kommunala förvaltningarna vaknar på fel sida, när de hittar en gata full av ölflaskor och fimpar, kan man haja. Det handlar om ett regelrätt regelbrott, säger förvaltningschefen när han ringer sin kollega. Fnys, fnys, det blir då ingen insats från vår sida, konstaterar de tillsammans. Ja, säger de bestämt, tillställningar som följer kommunens regler kan hoppas på städhjälp såklart. Men de här ligisterna, de tusentals lösdrivarna som besudlade Andra Lång under lördagen, de får vackert stiga upp och göra bot.

Det funkar förstås inte om alla medborgare bestämmer sig för att kasta flaskor omkring sig för jämnan. "Hur skulle det se ut om alla gjorde såhär"-argumentet funkar i detta fall. Men det är rätt uppenbart, att det som Andra Långdagen tillför är ovärderligt. Flera tusen människor väljer att engagera sig, band och trubadurer spontanstämmer instrumenten och handlarna och krogarna slår upp sina portar. Rentav skruvar av gånggärnen. Unga och gamla går omkring och ler. I Djungeltrummans tält spelar vi bordshockey.

Ingenting är så värdefullt för en stad, som medborgarinitiativen är. Det spelar ingen roll om kommunen satsar på upplevelser, evenemang och kultur, om invånarna är passiva och obrydda. Andra Långdagen, det strålande exemplet, borde åstadkomma ett kollektivt "Hurra!" i förvaltningarnas korridorer. Och de 10 000 kronor det kostar att städa upp efter lördagens folkfest, lär ha räntat sig långt innan den första ölflaskan sprättades. "Men det är inte okej att luta sig tillbaka och säga att skattebetalarna skall lösa privata problem." står det i artikeln i GP idag. Ja, det blir ju ungefär en krona per besökare. Det låter ju helt befängt?

Istället för att varenda göteborgare ska berömma folklivet i Berlin, kan de väl få känna sig peppade på sin egna hemstad? Jag menar, 10 000 kronor är en rätt billig slutpeng. Man kan nästan kalla det folkfest på rea!

Martina Johansson

blandat
Powered by Labrador CMS