Möt Göteborgsartisten Katja Åberg!

Ellinor Persson Ellinor Persson
Publicerad Senast uppdaterad

Katja Åberg är kulturstudenten med förkärlek för visor, nostalgisk och vemodig musik. När Djungeltrumman hade äran att träffa henne pratade vi om låtskrivandet, vikten av att musiken känns lustfylld och om skillnaden på att känna sig nöjd med det man gör och attvara för hård mot sig själv.

Hej Katja! Du släppte ju ganska nyligen släppt singel Regn, vad handlar den om?

Hej! Regn handlar om att allt blir okej, att allt blir bättre. Den handlar om att det man är

ledsen över just nu kommer man inte vara lika ledsen över om ett tag. Låten är inte peppig

utan ganska sorglig och nostalgisk, men känslan när man lyssnar ska vara att våren kommer

fast man är ledsen.

Hur skulle du beskriva genren på din musik?

Det är en bra fråga! Jag skulle nog säga typ vis-pop-jazz. Eller vis-pop med jazziga accord,

kanske.

Och hur länge har du hållit på med musik?

I både högstadiet och gymnasiet gick jag musikklass och efter studenten pluggade jag musik

på folkhögskola. Jag har även gått på kulturskola och kör och sånt där genom åren, så

musiken har alltid varit en stor del av min vardag. Men det var först när jag började skriva

eget som det började kännas mer på riktigt. Då kunde jag väva samman mina två intressen –

att skriva och att sjunga.

Vad har musiken för plats i ditt liv just nu?

Jag pluggar kultur till vardags vilket ju absolut har med musik att göra, men det är inte

kopplat till låtskrivande och artisteriet. Så just nu är musiken vid sidan av min

huvudsysselsättning. Den är som en fristad från resten av livet. Genom musiken får jag utlopp

för en del av mig själv som jag inte får “i det verkliga livet” och det känns väldigt skönt att ha

det så.

Är det viktigt att musiken fortsätter vara vid sidan om, eller är drömmen att jobba med den på heltid? Just nu känns det skönt att musiken inte tar upp min fulla uppmärksamhet, men hade någon

kommit till mig och sagt “du får hålla på med det här på heltid” hade jag inte tackat nej, haha.

Men det känns skönt att musiken bara är en fristad nu! Det är ganska introvert att sitta och

skriva låtar och det känns viktigt att det får vara lustfyllt och liksom på mina egna premisser.

Förutom Regn har du ju släppt låten Nytt år. Har du många osläppta låtar som inte nått ljuset?

Jag skriver ganska mycket men blir väldigt sällan nöjd, så jag har massa osläppta låtar som

bara ligger i ett dokument. Jag vågar inte lita på att en låt är bra förrän den funnits länge, tänk

om jag bara gillar den för att den är ny och liksom blivit kär för fort? Jag måste spela en låt

hundratals gånger innan jag överväger att släppa den, så man kan säga att de låtarna som väl

når Spotify har fått sin omgång av korrigering och tvivel.

Det låter som att du är för hård mot dig själv?

Nej, det tror jag inte att jag är. Det har nog mer att göra med att jag vill känna mig bekväm

med låtarna. Eller det kanske är att vara för hård mot sig själv? Nej, jag tror att det är bra att

låta saker få ta sin tid!

Vad lyssnar du själv på för att inspireras?

Jag gillar röster, så det är oftast det jag fastnar för. Monica Zetterlunds röst gillar jag till

exempel väldigt mycket. Sedan söker jag mig mycket till en vemodig känsla när jag lyssnar

på musik. Annars skulle jag säga att jag får inspiration av tre saker: nån låt, nån text eller nåt

ackord. En specifik låt, en specifik text eller ett specifikt ackord kan ge mig en känsla att

bygga vidare på.

”Jag söker mig mycket till en vemodig känsla”

Sista frågan! Vem är Sveriges bästa artist?

En person? Vad svårt! Kan det vara ett band? Jag svarar att Sveriges bästa artist är Anna

Ahnlund, det är hon som sjunger i Dina Ögon.

Jag skojade, det var den näst sista frågan. Nu kommer sista – vem hade du velat se på Way Out West i sommar?

Vem som helst? Hannes hade jag nog sagt! Han var där förra året men får gärna komma igen.

Lyssna på Regn här:

blandat
Powered by Labrador CMS