Krönika: Mattias Alkberg

2012-12-13 10:39 2012-12-13 10:39
Publicerad Senast uppdaterad

JEANSJACKEPUNK

Så här är det: på Annandagen återförenas mitt gamla band Mattias Alkberg BD för en spelning i Luleå. Detta kan jag skriva utan att det känns som reklam, för jag tror det redan är slut biljetter till den tillställningen. Det är mest bara ett konstaterande för det nedan skrivna, själva utgångspunken för resonemanget, och dessutom så bor ni väl rätt långt från Norrbotten de flesta av er? Vad ska ni upp hit och göra?

Vi ska i alla fall spela vår gamla skiva Tunaskolan från början till slut, och kanske någon enstaka dänga till, beroende på hur det känns och går. Och eftersom jag mest tänker på mig själv så blir det till att försöka definiera sig nu igen.

Och, ja, det är ju punk, det första jag kommer att tänka på. Alltså att jag skulle vara punk.

Det är patetiskt på sätt och vis, det fattar jag väl. Jag är strax 44 år och har börjat liksminka mig, liksom. Men ändå.

"Alltid hade jag det där, fuckfingret, berett bakom ryggen."

Min dröm är ju fortfarande att göra den definitiva hardcoreskivan. Inte för att jag spelat hardcore sedan 1983 egentligen, men det var då och tack vare MDC och Discharge som jag bestämde mig för vad jag ville göra av livet. Spela högt och peka finger åt alla som hade något att invända mot det. Alla andra också för den delen. Fingerpekandet blev en del i själva uttrycket, alltid närvarande, hur långsamma och sorgliga låtar jag än gjorde och sjöng med jämna mellanrum. Alltid hade jag det där, fuckfingret, berett bakom ryggen.

Och, jaja, det är väl inte mycket att säga om det, mer än att det är jul och jag har rätt många ungar och det är Lucia och julfester och utvecklingssamtal och julklappsinköp och storstädning och släkt och rep och spelningar och jobb och så vidare forever. Jag är lite upptagen. Då passar det ju utmärkt bra att lyssna på punk, för att få upp och hålla igång tempot om detta kräver.

I februari tidigare i år gjorde jag en spellista som jag slog på nu, som fungerar utmärkt bra. Men jag saknade mig själv på den, och några av banden har gjort nya skivor sedan dess. Och något har jag upptäckt efteråt. Så jag gjorde en ny, och skrev det här, utifrån en gammal kommentar jag skrivit på Internet.

Jeansjackepunk är ett ursprungligen lite nedvärderande ord, sprunget ur Luleås Crust-scen och användes för att beskriva en viss sorts band från Umeå. Men jag tycker det är ett rätt bra samlingsnamn på en scen. Det är i alla fall mest HC-punkare som börjat spela melodisk fyrtakt, emellanåt tvåtakt (alltså 77-punk) och sjunger texter på sitt modersmål , men som INTE är trallpunk. Som är en vederstyggelse. De som kan sägas varit först med detta är Köpenhamns (tyvärr insomnade) Gorilla Angreb. Sen kom Masshysteri, Hanna Hirsch, Bäddat för trubbel och så vidare. Gjorde en liten spellista som introduktion: JEANSJACKEPUNK.

"Skruva upp volymen och poga lite i vardagsrummet, rätt in i julgranen eller inte."

Fyra låtar per band, det finns inte så mycket på Spotify ännu, men det kommer säkert mer. Dessutom är återväxten god, vad det verkar. Uppgång & Fall och Utbrott, är till exempel två nya band som är grymma, men som inte finns på Spotify. Och spellistan kan säkert göras längre, både på Spottan och irl, men jag har inte tid. Det är grymt i alla fall.

Tänker lite på de allra bästa Oi!-banden från 80-talet (och sent 70): Cockney Rejects, Violators, Blitz, Sham 69 etc, i det att det egentligen är förenklad pubrock snarare än 77-punk. Men det är INTE Oi!, det är definitivt punk, så det är mer sanningsenligt att kalla det Punk, om än med prefixet jeansjacke-. Säkert piper några över att somligt klumpas ihop med annat, men så får det vara i sådana fall.

Det är min lista och mitt finger där i deras ansikte. Jag gillar det i alla fall, hur mycket som helst gillar jag det.

Somliga band begriper man ju direkt vad de vill låta som, andra inte. Men det hör ni ju själva, jag vill inte skriva någon på näsan. Bara tryck in shuffleknappen och play. Skruva upp volymen och poga lite i vardagsrummet, rätt in i julgranen eller inte.

Själv klämmer jag in fetkroppen i nån gammal i jeansjacka, trär en nitväst över och drar och julhandlar nu. Hörs sen nån gång och god jul och så vidare.

Mattias Alkberg

blandat
Powered by Labrador CMS