Ingen lovande framtid för familjen Smith

Will Smith i katastrofrulle med utomjordingar kändes lika bekant som att se M. Night Shaynalan glatt viftandes med ännu ett dumt manus. Att det dessutom rörde sig om en familjefilm där far och son skulle spela detsamma i rymdmiljö var givetvis bekymmersamt redan på förhand. Jag var rädd, det ska erkännas. Och ju längre filmen gick besannades alla farhågor, likt en tilltagande förkylning man måste härda ut.

2013-06-13 11:24 2013-06-13 11:24
Publicerad Senast uppdaterad

After Earth

Regi: M. Night Shaynalan

Visas på SF

Tusen år fram i tiden har Jorden blivit en ogästvänlig plats och därmed övergetts av människan. Rymden är koloniserad och det värsta hotet är s.k. ursor, blinda monster som luktar sig till sina offer tack vare de feromoner som utsöndras när vi människor känner rädsla.

På någon obskyr planet kämpar 13-årige Katai (Jaden Smith) med att bli en fullgod Ranger men missar uppgraderingen med ett eller flera skäggstrån. Han är inte redo än. Men då pappa Cypher (Will Smith), Ranger no. 1, blir inkallad till ännu ett uppdrag får han tillfälle att följa med…

"Att han dragit in sin skärrade son i den här soppan borde föranleda otaliga anmälningar till socialkontoret i Bel-Air."

Will Smiths karaktär är skrattretande i sitt högmodiga allvar. Att i scen efter scen se honom sitta en stol och försöka guida sonen via 3000-talets iPad-teknik, med en knapphändig variation av bekymrade ögonbryn blir tyvärr outhärdligt. Det är såklart grabben som måste göra jobbet, visa sig värdig rangermärket och få pappa stolt igen. Tyvärr är Katai en kyckling i sammanhanget och det hjälps inte upp av att Smith Jr saknar talang som barnskådespelare. Det blir barnteater hela vägen, vilket ibland kan vara kul, om ens egen onge är med.

Smith, som även producerat skiten, har förnekat sina kopplingar till scientologin men vid en rättegång torde "After Earth" kunna utgöra det huvudsakliga beviset. I framtiden finns tydligen fortfarande ett starkt behov av "auditering"(guidning) för att kunna kontrollera sitt känsloliv. "Danger is real. Fear is a choice.", lyder den löjeväckande taglinen. Känslorna är således det verkliga hotet. Men då kunde de väl också lyckats med att tona ned den sliskiga sentimentaliteten?

När After Earths klimax tar plats vid en vulkan, skrämmande lik Scientologikyrkans Dianetik-omslag, och varvas med visdomsord om självutveckling, då suckar jag. Missförstå mig inte. Jag är för en religionsfrihet där marknadsföring inte sällan ingår, och klandrar därmed inte Will Smith för det. Men att han dragit in sin skärrade son i den här soppan borde föranleda otaliga anmälningar till socialkontoret i Bel-Air. Finns här något positivt att säga så är det att framtidens hjältar är svarta och gillar varandra i en stundom ögonfallande miljö. Shaynalan har gjort det igen!

Fred Lindgren

Tidigare recensioner:

Texas Chainsaw 3D: Kött, blod och Durkheim Betyg: 2

Django Unchained: Tarantino darrar på manschetten Betyg: 3

Lincoln: Ont om syre i klassrummet Betyg: 3

Beasts of the Southern Wild: "En orginell fullträff" Betyg: 4

Äta sova dö: "När skyddsnätet brister" Betyg: 4

Skyfall: "Du är väntad, Bond" Betyg: 3

Looper: "Är det mig det är fel på?" Betyg: 1

Berättelsen om Pi: "Hjälp till självhjälp". Betyg: 3

En hobbits resa: "Åter till daggstänkta berg". Betyg: 2

Caesar must die: "Mer än bara Shakespeare" Betyg: 4

Oz – The great and powerful: "Besvikensen går inte att trolla bort" Betyg: 2

Guds hästar: "Se den" Betyg: 4

Paradis: Tro "Heligt krig bevakat av Sigmund" Betyg: 3

Djupet: "Isländsk sjöbjörn i sjönöd" Betyg: 3

The Great Gatsby: "Tillbaka till 20-talet, typ" Betyg: 2

The Bling Ring: "Coppola ger tjuven ett tillfälle" Betyg: 3

blandat
Powered by Labrador CMS