Hello Africa!

Helgen är räddad. Den rullande filmfestivalen CinemAfrica gästar Hagabion och visar… afrikansk film! Nej, ingen rännande babyface-Leo som förvuxen illbatting med fickorna fulla av diamanter. CinemAfrica utlovar kvalitativ film av afrikanska filmskapare. Hurra. Givetvis är det spännande att få se delar av kontinenten avbildas ur ett emiskt perspektiv, eller hur? Fortfarande exotiskt men, tack och lov, utan någon Sir Atterboroughsk voice-over. Så… kom i tid. Köp en öl. Drick långsamt och känn dig priviligerad. Sen in i salongen för att serveras en bit av Afrika.

2013-04-05 11:49 2013-04-05 11:49
Publicerad Senast uppdaterad

Foto från filmen Virgin Margarida som visas under festivalen.

Festivalens huvudfilm "Guds hästar" (som undertecknad recenserat, här) är marockansk. Dess fokus är att belysa och skänka en förklaring till självmordsbombningarna i Casablanca 2003. Dryga året efter attentatet åkte jag runt i öknen i en Fiat med min pensionerade vän Hamid.

Vi besökte små städer på landsbygden. Min tillskrivna roll verkade vara att berätta för gubbarna som köpte in trä till hotellbyggen om stormen Gudruns konsekvenser för timmerindustrin. Priserna dumpades här hemma, för om virket hann börja multna försummades stora värden. Det var kontorsmöten med apelsinjuice istället för GT. Blev ingen vidare biz iaf. Marockanerna var egentligen inte intresserade av skog från Småland. Den fick för mycket sol, växte för fort och hade därför inte samma kvalité som virket från norra Sverige. Ja, enligt dem, och det lät logiskt.

"Filmen berättar historien om islams födelse, där Mohammed inte är en rondellhund"

Men Marocko bygger inte bara hotell utan har även en tradition av att locka till sig västerländska filmskapare som vill fånga araber och sand på bild. Gladiator, Babel, Black hawk down, Othello, The man who knew too much, Lawrence of Arabia, Cleopatra och Mumien(wtf) för att nämna några. Landet har en unik miljö att erbjuda men även generösa villkor för filmare om man jämför med till exempel Förenade Arabemiraten.

Vad jag fastnade för på resan var ruinerna av ett artificiellt Medina. Det hade byggts upp och använts för inspelningen av "The Message" 1976. Med Anthony Quinn i huvudrollen, och finansierad av självaste Khaddafi. Filmen berättar historien om islams födelse, där Mohammed inte är en rondellhund utan istället porträtteras som osynliga mannen för att inte väcka anstöt mot de för alla kända förbud som råder. Med en budget i samma klass som den samtida Star Wars. Den floppade givetvis i Staterna, men står fortfarande ut som kanske den mest kända filmatiseringen av islamsk historia. I väst. Eller vad vet jag, ska sägas.

Nåväl. Självmordsattentatet i Casablanca 2003 var ett nationellt sår som det fortfarande pratades om en del. Det kunde inte hända igen. Säkerheten var nu rigorös. I vart annat gathörn stod civilare, osv. Maroc safe. Men några månader senare samma år omkom regissören till "The Message", Moustapha Akkad, i en självmordsattack i Jordan. Ja, vad är kontentan av denna utsvävning? Där det finns fattigdom och nöd kan den organiserade terrorismen alltid hitta folk som är beredda att offra sina liv. Oavsett måltavla. Något som "Guds hästar" på ett lysande sätt exemplifierar varför.

Fred Lindgren

Mer:

Läs Fred Lindgrens recension av Guds Hästar.

Mer om festivalen och dess program på Hagabions hemsida.

blandat
Powered by Labrador CMS