Hej Ylva Olaison!

På lördag är det premiär förUngdomen är deras sjukdompå Backa Teater. Ungdom vs vuxenliv och ett gäng sexuellt frustrerade kids som söker efter något sätt att hantera meningslösheten i livet. Vi pratade med Ylva Olaison, som är en av skådisarna, och tog reda på lite mer.

2014-12-03 9:31 2014-12-03 9:31
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Anton Källrot

Berätta om ungdomen är deras sjukdom!

– Ungdomen är deras sjukdom är en pjäs som från början skrevs på 20-talet av österrikaren Ferdinand Bruckner. Den handlar om några ungdomar i svallvågorna efter första världskriget, som har en mörk syn på framtiden och är destruktiva mot sig själva och varandra. Den är nu bearbetad och översatt av Stefan åkesson och utspelar sig i vår tid.

Hur skulle du beskriva personerna?

– De är runt 20 år och läkarstudenter på väg ut i vuxenlivet, de brottas med en känsla av meningslöshet och tomhet inför livet."Vad ska allt va bra för" liksom? De är kära i varandra, hatar varandra och håller på med olika typer av maktspel. Jag skulle säga att föreställningen handlar om hur de olika karaktärerna hanterar sin existensiella ångest i ett individualistiskt konsumtionssamhälle.

Galet många låtar handlar ju om forever young och young and fun, är det ett stort missförstånd?

– Ja det beror väl på hur man ser det. Det finns väl någon slags hatkärlek tänker jag. Det finns både en stark frihetskänsla i att vara ung, men också en press, att ha världen för sina fötter och vara ett löfte om framtiden. Alla förväntningar på hur det ska bli, känslan av att en redan vet allt och kan allt, det finns många aspekter en kan känna igen sig i. Vissa delar av ungdomsåren minns en ju i ett romantiskt skimmer, men när en tänker efter så var det ju rätt jobbigt rätt ofta. Ungdomen är både rolig och hemsk, precis som vår föreställning haha.

Vilken av dina repliker i pjäsen ligger bäst i munnen?

– "Om en ung person konstateras det allt möjligt, därför är det viktigt att inte bara överleva, man måste vinna, det är genom att vinna man skapar sig en framtid!" Jag vet inte om jag håller med så mycket om vad hon säger, men jag gillar den för att den säger mycket om karaktären Melissa som jag spelar, en ambitiös karriärist som är beredd att gå över lik för att bli framgångsrik.

Vad skulle du vilja hälsa till dig själv som tjugoåring?

– Jag skulle vilja säga: sluta försök planera så mycket hur ditt liv ska bli, du har ingen aning och det blir inte som en tänkt ändå!

Hur förbereder en sig bäst inför Ungdomen är deras sjukdom?

– Lyssna på lite emo-musik, typ Nirvana, Broder Daniel eller Lana Del Ray. Se Spring Breakers och ät nån hipster-mat, typ långkok!

Hanna Rasmuson

blandat
Powered by Labrador CMS