Hej Xenia Kriisin!

När Göteborgs kulturscener känns trötta kan du antingen acceptera det, eller gör något åt det. Xenia Kriisin bestämde sig för att ta det sistnämnda spåret, och är en av dem som startade scenkonstserien Palmarum. På fredag firar de West Pride med att låta två helt olika konstnärer inta Palmhuset.

Berätta om Palmarum!

– Ja! Palmarum är en scenkonstserie som jag startade tillsammans med Lisa Brunnström som jobbar just på Trädgårdsföreningen, och framför allt med då Palmhuset. Det är en scen där minst två konstformer möts under en kväll. Två akter får dela scenen och praktiskt taget göra vad de vill. Det har utvecklats till många urframföranden, då Palmhuset visar sig vara en enorm musa. Många av de personer jag bokar börjar otroligt nog puttra av inspiration och så helt plötsligt får vi äran att visa sprillans nya alster. Det är ljuvligt som bokare kan jag meddela! Palmarum är en jämställd och fri scen, där målet är att visa upp ny, spännande och oväntad konst. Detta under bra förhållanden för konstnärerna, samt alla medarbetare. För publiken är det gratis. Ja, det är fri entré!

Hur kommer det sig att just du är konstnärlig ledare för projektet?

– Jag kände ett behov av en friare scen i Göteborg, och framför allt en scen där olika konstformer får mötas på ett naturligt sätt. Eftersom jag själv jobbar med olika former av konst så var det en ganska naturlig process. Sedan så kände jag att detta är något jag kan hantera, för det första så har jag varit i samma position som de personer jag bokar. Jag vet hur processen går till, hur arbetet och hjärnan fungerar, och även känslan när man kommer till en ny scen. Jag försöker jobba utefter hur jag själv skulle vilja ha de när jag blir bokad. Det tror jag skapar en väldigt harmonisk och bra arbetsplats under de timmar man är där. För att kunna vara närvarande och göra sitt jobb som konstnär så bra som möjligt är förhållandena runt omkring väldigt viktiga. Det gäller inte bara de 40 minuter man är på scen liksom.

Det kanske är därför. Eller just för att jag är lite för ivrig och inte ger mig förrän jag får som jag vill!

På vilket sätt är den här scenkonstserien precis vad Göteborg behöver?

– Just för att Palmarum är en scen där konst integreras, där det presenteras jämställt och med ett fritt tänk. Jag tror inte att jag är den enda som kände behovet av detta, alla som kommer dit är underbara och stöttande. Framförallt så är de nyfikna och totalt fokuserade på det som presenteras. Det är då jag skördar frukten, när publiken kommer dit och hyser en otrolig respekt för de som är på scen, och även för rummet och alla inblandade. Jag märker då att detta är precis vad Göteborg behöver. Att vi har fri entré är ju även något som känns underbart att erbjuda. Kultur ska vara för alla, och alla är välkomna.

På fredag kör ni en speciell West Pride-edition. Vad kan man förvänta sig av kvällen? Och på vilket sätt knyter ni an till HBTQ-festen?

– Man kan förvänta sig en solidarisk och varm kväll. De kalla vindar som blåser över världen kan kännas otroligt utmattande och hopplösa och det känns viktigt idag att inte bara skriva slagord om den förändring som behövs, utan aktivt jobba för den. Jag vill leva i en värld där alla ska känna sig fria. Detta gör vi ju tillsammans, det är helt absurt att utesluta människor i en värld som vi byggt upp tillsammans.

Hear hear!

– Vi har döpt denna kvällen till Palmarum goes West Pride och bland annat kommer vi presentera ett nytt alster av multikonstnären Henrik Andersson. Han har skrivit och kommer uruppföra monologen PASSA, så här skriver han om den: "En monolog med musikdramatisk form om könsnormer, manlighet och bögighet. Var börjar mannen och slutar bögen. En föreställning om att växa upp i ett litet samhälle under åttio- och nittiotalet och att idag konfronteras med sin manlighet i storstaden. Glädjen i att bli misstagen som hetero och ilskan över hånglande heterosexuella par. Om självförakt och självaktning, om önskan att passa in och nöjet med att vara det som skaver. En monolog om att vara norm, ickenorm och bög."

Och vem är kvällens andra konstnär?

– Fantastiska pianisten Naoko Sakata kommer placeras mitt i rummet med ett piano. Det känns overkligt.

Förutom din egen kväll, vad missar du inte under West Pride-veckan?

– Regnbågsparaden, det är en av årets höjdpunkter. Göteborg skiner. Jag kommer även försöka hinna med en Lesbisk Frukost på Frilagret.

Förutom det här, vad sysslar du själv med nu?

– Just nu håller jag på att skriva på mitt andra album. Jag kommer sätta mig på min nya arbetsplats Fabriken i sommar och skapa och skriva. Jag har sparat ihop en budget för att kunna göra just detta, det känns helt otroligt. Det är väl det som jag kommer fokusera mest på de kommande månaderna.

Har du nåt ultimat Göteborgs-sommar-tips?

– Ja, flera. Det första man ska göra nu i början på sommaren är att gå på Les Femmes S'en Mêlent Gothenburg på Stora Teatern den 6/6. Det är en fantastisk serie som är startad av Anna Hansen där syftet är att lyfta kvinnors positioner inom musibranschen, och detta sker genom en konst-, konsert- och klubbserie.

Läs mer här.

Mycket bra tips! Något mer? – Sedan kommer jag för mitt liv försöka se Gruppen kartlägger den svenska teatern. De har Göteborgspremiär 3/6 på Folkteatern. Och till sist tycker jag man ska cykla ut till havet med en korg full av bullar och kaffe.

Vilken är den bästa textrad du någonsin skrivit?

Palmarum Goes West Pride. Lätt.

Karin Londré