Hej Tyred Eyes!

Tyred Eyesär du säkert redan såld på sen gammalt, eller åtminstone sen de släppte sin Ghost Ep 2013. Men visste du att de släppte albumet Elevator för en lite dryg månad sedan? Eller att despelar i Göteborgi helgen? Eller att Djungeltrumman intervjuat Erik Toresson, bandets basist? Nu vet du.

2014-10-07 16:23 2014-10-07 16:23
Publicerad Senast uppdaterad

Berätta om Elevator!

– Elevator skrevs till största del inför och på vår Europaturné i mars förra året, och sen spelades vi in den i augusti. Så den har legat och väntat på att få släppas ganska länge, över ett år. Men det passade inte att släppa den så fort den var klar, så det var bara att lägga skivan på en mapp på datorn och försöka att inte lyssna på den för mycket. En blir alltid så trött på sin egen musik efter ett tag, och det är lätt att börja tvivla på kvalitet, låturval, låtordning och så vidare. Jag tycker ändå det funkat bra, jag har inte tröttnat på låtarna än i alla fall. Men det är oerhört skönt att skiten äntligen är ute!

Hur har ert sound förändrats sen ni släppte Ghost EP?

– Ghost EP skapades när vår förra trummis slutade i bandet, och våra producenter Olle Björk och Per Stålberg mer eller mindre tvingade oss att spela in nåt för att inte tappa intresset. Så på den skivan var vi bara tre stycken i bandet och hade studiotrummis. Rent musikaliskt ville vi bara spotta ur oss fyra stycken väldigt direkta poplåtar och egentligen visa att vi kan låta BRA också, inte bara skramla på i full fart som vi gjorde innan.

Känns som ett bra mål!

– Efter Ghost EP hittade vi till slut vår nuvarande trummis Joel Bjurbo, och allt föll liksom på plats. Så då var vi helt plötsligt fulltaliga plus att vi hade fyra låtskrivare. Men för att tala om soundet på Elevator, så har det förändrats en hel del jämfört med Ghost EP. Vi har väl dragit ned på tempot lite grann, och det är mycket mer gitarrspår och skrivna gitarrmelodier. Kanske lite mer tillbakalutat, och med blicken lite mer ner mot pedalbordet än.

Hur påverkades ert låtskrivande av att ni var på turné när ni skrev? Kan en på något sätt höra att nya plattan skrivits på resande fot?

– Ja det tror jag. Det var så inihelvete dåligt väder på den turnén. Kallt som fan. Så att åka fram och tillbaka på motorvägar och göra samma sak varje kväll sätter nog sina spår. Efter den tjugonde bilmacks-lunchen är en inte direkt superpepp på livet helt enkelt, och den känslan tror jag satt sig på skivan. En av låtarna, Backwards Over Impossible Germany (vars titel är en

hyllning till världens två bästa rockband; Fireside och Wilco) handlar om just det repetativa turnéllivet.

Bra titel, ändå!

– När jag skrev den låten ville jag förmedla känslan av att vara ett litet band som inte så många bryr sig om, men att det ändå finns en glöd som gör att en fortsätter dag ut och dag in, trots motgångar i form av krockade turnébbussar (hej då alla gager) och liknande. Sen försökte jag få in några turnéklyshor i texten också, bland annat "How many lives in this town?" som på nåt sätt är standardfrågan när en kallpratar med promotors runtom i Europa, för att inte tala om klassikern "The sound will be better with more people in the room". Ett första utkast hade även med raden "What's the code to the wifi", men det blev lite väl banalt. Låten är en hyllning till alla band där ute på vägarna helt enkelt, hehe.

Apropå turnélivet, vilken är er bästa historia från när ni varit ute och spelat?

– En klassisk historia var när vi spelade i någon random tysk stad och var på väg tillbaka till hotellet efter spelningen. Det var ganska sent, och vi ser att i den ljusrörsbelysta klassrumsliknande matsalen på hotellet sitter det typ 40 medelålders tyskar kring runda bord, och en lite yngre och ganska snygg kille går runt och minglar bland de olika borden. Vid varje bord finns en tom stol, och det är den stolen den lite yngre killen går och sätter sig vid och pratar. Det är en privat tillställning, men Martin smiter in ändå och frågar vad de egentligen håller på med. Då visar det sig att killen som är kvällens mittpunkt är en känd tysk musikalartist, och att alla andra i rummet har betalat pengar för att få gå på middag med artisten. Det var en så sjukt sorglig syn när vi insåg att han gick runt och minglade, men att det var typ knäpptyst vid alla bord förutom när han kom och satte sig. Äh, jag vet inte om detta är "den bästa" turnéhistorien vi har, men det var den jag kom att tänka på just nu i alla fall.

Vad kan en förvänta sig av er spelning i helgen?

– Ja du. Vi kommer spela typ hela Elevator , samt tre låtar från Ghost EP. Kanske nåt mellansnack också. Fan svår fråga alltså, blir ju lökigt om jag svarar att vi "kommer ge järnet" eller nåt liknande. Men det ska bli sjukt kul att spela i Göteborg i alla fall, vi har varit väldigt restrektiva med spelningar det senaste året. Vi har bara gjort en spelning på en minneskväll för en kompis på Pustervik, annars har vi legat lågt och koncentrerat oss på att släppa skivan. Vi spelade i Umeå nu i helgen och i Stockholm helgen innan det, så vi har sparat det bästa till sist! Just ja, vi har ju en ny medlem också, Oscar heter han och spelar tredje gitarr och synth, så det kommer bli en hel del gitarrer. Men det är ju gött.

Och om en verkligen vill ha med er på efterfest, vad är det då bäst att locka med?

– Barnvakt.

Vem gör världens just nu bästa musik?

– Pig Eyes.

Vad har ni på gång i höst?

– Vi har några spännande grejer på gång i november, som förband till akter vi gillar i både Malmö och Linköping. Spela så mycket som möjligt helt enkelt,och sen börja skriva nästa album.

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS