Hej The Kendolls!

Fredag är lika med rock'n'roll, som vi aldrig tidigare sagt på Djungeltrummankontoret. För den som vill kickstarta helgen med ovanstående musikstil, är Pustervik ett alldeles utmärkt ställe att besöka. Där ordnar nämligenClub Slackerreleasefest förThe Kendolls, som dagen till ära släpper sitt andra album. Vi bestämde oss för att prata lite allvar (skoja) med bandets gitarrist och sångare, Oskar.

2013-08-23 10:31 2013-08-23 10:31
Publicerad Senast uppdaterad

Hej The Kendolls!

– Tjena!

Vilka är ni? – Det senaste tillskottet är vår värmländska/finska trummis Kenneth. Han spelar som Dave Grohl men pratar som Pölsa! Detta innebär att vi nu har två finnar i bandet. Betyder detta per automatik att vi är bättre på att supa än The Fume (som också spelar på Club Slacker, reds. anm.) som bara har en finne? Givetvis. På bas har vi Sigge Mercury, på gitarr har vi Anton aka Björlanda-mannen och till sist har vi BandHitler på sång och gitarr, Oskar heter jag!

Hur är stämningen i bandet inför fredagens spelning?

– Förträfflig med tanke på att 2012 var ett väldigt turbulent år i både positiv och negativ bemärkelse!

Berätta! – Bandmedlemmar kom och gick, publikrekord utomlands, sviktande fysisk och psykisk hälsa, ekonomiska problem och en jävla massa glädje och besvikelse. Vi har inte spelat så mycket i Göteborg det senaste året så det ska bli riktigt kul att ställa sig på Pusterviks nya scen för första gången.

"Jag har alltid velat göra Tarantino av en platta men jag vette fan om vi lyckats än, det blir väl ett livsprojekt att försöka uppnå antar jag."

Vad säger du själv om det hela då, Oskar?

– Jag är ganska stressad och uppspelt på samma gång! Förutom allt som ska fixas och postas springer jag runt och sätter upp posters över hela jävla stan och Hisingen.

Grattis till skivsläppet, berätta om albumet!

– Tackar! Plattan heter Dirty Dogma och släpps idag (23/8) på Alleycat Records! Vi låste in oss 2 veckor i Musicamatic-studion i november förra året och spottade ut denna skiva. Vår kompis Micke Nilsson producerade den. Mycket rödvin och insomnia på Förstalång kan göra underverk för inspirationen! Vi kan ju uppskatta lökig disco såsom Modern Talking lika mycket som Discharge, så jag hoppas väl att det finns någon typ av bredd i skivan.

Hur skulle ni säga att den nya skivan skiljer sig från den gamla?

– Den är mörkare, äckligare, mer stilren och roligare att lyssna på, helt enkelt! Jag har alltid velat göra Tarantino av en platta men jag vette fan om vi lyckats än, det blir väl ett livsprojekt att försöka uppnå antar jag. Vi försökte nog gå tillbaka till influenserna vi blev styva i brallan av som tonåringar, 90-talets HC, Beastie Boys samt mycket New York Dolls och hela den där gamla New York grejen. Jävlar vad pretentiös jag lät nu!? Inte undra på att Sigge kallar mig för Zinny Zan hela tiden. Men jag kommer ju från Ljungskile ändå, va fan.

"Jag själv ville faktiskt bara ringa mamma."

Pretentiös och från Ljungskile?! Lethal combination. Men hörru, jag har förstått att ni turnerat otroligt mycket, och på Djungeltrumman älskar vi turnéhistorier. Dela med er av ert roligaste/konstigaste/bästa turné-minne, tack!

– Ni vill höra rockklyschan alltså?

Precis!

– Jag ska inte göra er besvikna! Dock är alltid de tragiska och märkliga historierna roligare. Jag pussades lite med en skelande 15-årig tyska en gång i tron om att hon var 20, väldigt häftigt. Jag blev mobbad varje dag i ett år av mina vänner för det där, ren förnedring! Vi flydde från en spelning i Portugal i mars detta år av ren rädsla. Vi trodde ärligt talat att hela den lilla byn vi spelade i var kannibaler, no joke! Rena rama Texas Chainsaw Massacre-stämningen. Snedtändning eller sunt förnuft? Vet inte, vi tryckte iaf gaspedalen i botten och tittade aldrig tillbaka. Vi sov även hos en fransk local dealer som hade både maskingevär och berg av haschkakor hemma. Han var respektingivande och fruktansvärt trevlig! Åh, jag glömde nästan…vi blev bannlysta i Nürnberg också detta året. Det var stor humor.

Oj, bra jobbat! Men vad är det absolut värsta ni varit med om när ni varit ute och spelat?

– Det var på turnén med amerikanska Baby Shakes 2009. Vi spelade i Toulouse på ett squat inför en hund, en pundare och en vansinnig arab. Arrangören sa till de fina New York-brudarna i Baby Shakes att ”you girls should not go outside without an escort, it's not safe”. Där kunde inte Carrie Bradshaw hjälpa dem längre! Jag själv ville faktiskt bara ringa mamma.

Vad skulle du helst slåss mot: en anka i häststorlek, eller 100 hästar i ankstorlek?

– Jag slår varken kvinnor, män eller djur, men Anna Anka hade nog behövt en lavett eller två!

Kungen ringer. Han vill att ni ska spela på Estelles 2-årskalas, men kräver att ni kör iförda teletubbie-kostymer, spelar minst en Disney-låt och avslutar giget med "LÄNGE LEVE KONUNGEN!". Det hela kommer dessutom livesändas på SVT1 och i P2. Gaget ligger på 1 miljon. Vad gör ni?

– Utan tvekan gör vi det! Jag har dock andra intentioner i kungahuset än mina giriga bandkamrater! Du minns Paradise Hotel va?

Självklart.

– Jag fick ju aldrig vara med där men jag har sedan premiären varit fast besluten om att erövra dokusåpadonnan Sofia, prins Philips flicka. Goddamnit!

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS