Hej Strändernas Svall!

Publicerad Senast uppdaterad

Under filmfestivalen är inga dagar söndagar. Alla kvällar bjuder på en eller annan festlighet så ställ in besöket på pizzerian och göm fjärkontrollen. Nu på söndag är det Koloni som håller i trådarna på Pustervik, den officiella festivalbaren. Då ser ni Strändernas Svall på scen, de bjuder på blixtrande ljus, rattar, spakar och skruvade melodier.

Bild: Curran Arnett

Hur är läget?

– Strålande!

Berätta lite om Strändernas Svall!

– Jag och Vegard började utforska improvisation med stark volym. Det var jättekul. Sedan kom jag på att det gick att dela gitarrsignalen så att det blev möjligt att agera bas och gitarr på samma gång. Efter det gjorde vi misstaget att börja analysera det vi nyss spelat vilket tvingade oss till att mörbulta oss själva och materialet tills det blivit låtar. Sedan träffade vi Rasmus och bandet fick sin nuvarande form.

Vad kommer vi att få se från er på söndag?

– Glädje förhoppningsvis! Bullrig och blinkande glädje.

Hur mycket har ni egentligen gemensamt med romanen Stränderas Svall?

– Ingenting alls. Förutom att boken, precis som vi, är väldigt bra.

Bandmedlemmar på trummor, gitarr och bas är vi ju vara vid att se. Men det är inte ofta man ser någon på ljus, hur fungerar det?

– Det är inga konstigheter. Rasmus är med och repar och på scenen som en vanlig bandmedlem. Skillnaden är att när han trycker på sina knappar eller drar i sina spakar så kommer det ljus istället för ljud.

Det är ju filmfestival i luften, om Strändernas Svall vore en film, vilken skulle ni vara?

– Dagarnas skum.

Lisa Stevik

Powered by Labrador CMS