Hej Simon Norrsveden!

Med tre album i ryggen är SimonNorrsvedeninte längre en purfärsk nykomling på den svenska popscenen. Men frukta icke, han verkar inte ha några planer att slå av på takten. I höstas släpptes skivan Gå, bli bra. Det kan nog ta ett tag ochi kvällser du honom på Yaki-Das scen.

2014-04-16 9:31 2014-04-16 9:31
Publicerad Senast uppdaterad

På onsdag kommer du till Yaki-Da, varför är man dum om man missar din spelning?

– För att man i Göteborg, eller någon annan stans för den delen, inte har så många chanser att se en småländsk bonna-pajk stå på en scen. Mänskligt zoo i klubbmiljö.

För ungefär en månad sedan kom ditt tredje soloalbum. Vad är den största skillnaden mellan ditt senaste släpp och dina två tidigare?

– Att jag inte funderat så mycket. Själva inspelningen har kanske tagit 7 dagar; innan dess har vi sammanlagt har vi kanske repat ihop låtarna under en vecka. Det har varit lite pang-boom-feeling. Att skivan ändå har tagit nästan två år att färdigställa kan jag i nuläget fortfarande inte förstå. Egentligen kanske jag har repat in skivan ett halvår utan att själv veta om det.

Finns det något som är genomgående för all musik du gör?

– Förutom att "ja, det är ju jag som gör musiken", så vet jag inte. Eller – det är i alla fall svårt att svara på. Först tänkte jag skriva att texterna är ärliga. Men det är de ju inte alls. Mer handgripliga element som är genomgående är enkla att hitta. Till exempel så är det någon som spelar gitarr på alla låtar. Men så är det ju på cirka 1 miljon skivor så det säger egentligen ingenting.

Har din psykolog-utbildning på något sätt påverkat ditt låtskrivande? Och skulle du säga att din musik och texten till den är din terapi?

– Nej, eftersom jag går i terapi, vilket man måste göra om man studerar till psykolog. Det kanske i och för sig skulle gå att få dispens från detta från institutionen om man spelade in ett album istället. "Gå 50 timmar terapi ELLER spela in ett pop-album". Utbildningen i sig tror jag till viss del påverkar vad jag tillåter mig själv skriva om samt vilka fantasier jag tillåter mig själv att ha. Det mesta inom terapi skulle ju kunna sägas handla om att tillåta kaoset på ett fantasiplan för att sedan se vad det betyder. Detta kan vara hjälpsamt vid låtskrivande.

I den härliga Flashback-tråden "Vem är denne Simon Norrsveden?" kan man läsa att du var gangsterrappare på högstadiet. Är det sant? Det känns inte som du har någon jättetydlig hiphop-aura direkt…

– Då har ni aldrig sett mig göra en crip walk. Men nej, det är inte sant även om jag kanske ville framstå som en sådan. Det finns en del sköna bilder på mig som 14-åring när jag framför kameran gör east-side-tecken och samtidigt är blåslagen sedan jag blivit nedslaget kvällen innan. Men jag var en ganska liten person under den tiden. Jag är fortfarande en liten person i många avseenden; skillnaden är att jag nu kan möta och omfamna den litenheten. När man inte kan det tvingar man sig själv att bli tuff istället.

För många är ett kontrakt med ett majorbolag den högsta drömmen och du har varit där, men är inte det längre. Var det tufft när samarbetet med Universal gick i kras?

– Ja det var ganska tufft. Jag hade jobbat i nästan två år på mitt andra album, hade skjutit fram studierna och gick på ekonomiska knän för att kunna hänga i studios och skriva låtar. När de under ett möte sa att de behövde lägga ner projektet minns jag att jag gick ut, ringde min flickvän och grät i telefonen. De gjorde väl vad de behövde göra antar jag, men som artist och människa sög det.

Vad är positivt med att du nu ligger på ett mycket mindre skivbolag?

– Att någon annans bedömning inte påverkar hur jag kan uttrycka mig konstnärligt.

Vad har du planerat den närmsta framtiden?

– Tänkte försöka skriva en hit i sommar. Har en rad klar "åå peta på det, klia upp det". Funkar det?

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS