Hej Sibille Attar!

I Djungeltrummans uppslag i GP på fredag, kan du läsa en intervju med Sibille Attar som kommer till stan i helgen för att spela på Yaki-Da. När jag hade skrivit ihop hela härligheten insåg jag att hon hade sagt en himla massa fina och bra saker, som tyvärr inte fick plats, och det värsta som finns är ju att slänga saker. Framför allt läsvärda saker. Därför bjuder Djungeltrumman här och nu på: Sibille Attar – extramaterialet.

2013-05-29 11:58 2013-05-29 11:58
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Carl Von Arbin.

Du har ju spelat en hel del det senaste året, hur skulle du säga att du har utvecklats som liveartist under den tiden?

– Jag har fått chansen att spela på väldigt många olika typer av scener. Vi har spelat överallt från Norrlandsoperan, för sittande publik, till förbandspelningar med Shout Out Louds och eftermiddagsspelning på Knarrholmen. Det är väldigt utvecklande att lära sig att klara av många olika sorters publiker, och så är det mycket roligare för oss. Man förstår hur man ska bete sig i de olika sammanhangen, till exempel gör vi kanske ingen spritspelning på Norrlandsoperan. Inte för att vi brukar göra spritspelningar, alltså…

Du har ju ”gömt” dig bakom såväl artistnamn, som bandnamn, tidigare i din karriär. Hur var det att ta steget och bara vara Sibille Attar?

– Det var jätteskönt att ta beslutet att nu är det här jag och ingen annan, i alla fall när jag just bestämt det. När jag faktiskt började fatta blev det lite svårare, för det blev en helt annan dynamik. Jag tyckte att det var en annan typ av ansvarstagande att bara vara sig själv, och inte gömma sig bakom andra namn.

Nu var det ett par månader sedan du släppte Sleepyhead. Har din relation till skivan förändrandats under den tiden?

– Jag har nog ändå samma relation idag, men kanske något mindre dramatisk. Det är roligt att utveckla låtarna live. De kanske inte utvecklas så mycket rent musikaliskt, men själv upptäcker jag nya sätt att framföra dem och tolkar in nya saker i gamla känslor.

Såväl The Flowers Bed som Sleepyhead är ju extremt älskade, hur hanterar du hyllningarna?

– Det där är ganska ambivalent. Om jag i samband med recensionerna, hade vunnit på lotteri hade jag kanske blivit en riktig skitstövel. Men nu lever jag samma fattiga liv som jag alltid har gjort.

Från början var jag bara asnöjd med produkten, och det räckte, men jag är så otroligt glad och lättad att alla verkar gilla den. Jag har känt att jag hållit på med nåt som är helt sjukt i huvet och vägrat ta hjälp och bara sagt ”jag kan själv”. Det är inte så lätt att vara en sån människa, när alla sedan ska tycka något. Från min pappas köksbord, till musikbranschen, alla vill tycka.

Just nu håller du i trådarna på Musikguiden i P3. Vad kommer du bjuda lyssnarna på?

– Jag hade tänkt att det skulle vara lite som Sommar i P1 så jag hade bara massa rövarhistorier uppradade, men det var tydligen inte riktigt samma upplägg. Dessutom fick jag något slags hybrisinfall och trodde att jag trodde jag kunde improvisera ihop allt. Så funkar det ju inte riktigt… Jag törs inte lyssna på det själv, men har otroligt nog fått goda ord.

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS