Hej Rebekka Karijord!

Rebekka Karijordär en norskfödd, svenskboende musiker och sångerska som skriver såväl film- som cirkusmusik. Att hon dessutom har lyckats skriva, inte bara en soloskiva, utan ett helt dubbelalbum förstår vi nästan inte. Hur tidigt går Rebekka upp på morgonen för att hinna med allt, egentligen? Är hon aldrig sugen på sovmorgon? Kanske får hon ta sig en efter att hon spelat påStora Teaternikväll. Det tycker i alla fall Djungeltrumman att hon förtjänat!

2012-11-15 11:28 2012-11-15 11:28
Publicerad Senast uppdaterad
Foto: Martin Petersson.

Hej Rebekka! Hur är det med dig idag?

– Bra! Vi är i turnébussen på väg mot Göteborg, och ska sen ut i tre veckor och spela i Europa. Väldigt skönt att äntligen komma ut och spela efter veckor med release och promotering.

Varför borde hela Västra Götaland gå man ur huse för att se din Göteborgsspelning?

– För att vi har satt ihop ett makalöst band, med helt fantastiska röster, de är alla soloartister annars. Det är mycket stämsång, tre trummisar på det mesta och visuellt väldigt vackert och annorlunda.

Spelningen är på Stora Teatern, skulle du säga att din musik gör sig bäst i den typen lokaler?

– Ja, fast jag tycker om stående publik också, när folk kan dansa. Det spelar egentligen inte så stor roll var man spelar, allt beror på publiken. Men det är sjukt lyxigt att spela i ett så vackert rum som Storan.

Tidigare har ju du skrivit musik till bland annat filmer och dansföreställningar. Hur kom det sig att du började göra solo-grejer istället?

– Jag gör både och hela tiden, och har kombinerat den egna musiken, mina skivor och turnéer med att skriva för andra i flera år. Det är skönt med variation, och bra att komma i från sig själv ibland. Sen är det givande att kunna jobba med projekt med ett mission, jag väljer ofta projekt med hjärtat om jag kan, gärna ganska politiska och humanistiska filmer och uppsättningar. Senast gjorde jag musik till Margeth Olins film De Andra om papperslösa, minderåriga flyktingar som kommer själva till Europa.

Du spelade in din skiva We Become Ourselves två gånger, eftersom du slängde allt material från första inspelningen. Skulle man kanske kunna säga att du är lite av en perfektionist?

– Ja, det kan man nog säga. Men i det här fallet gjorde jag om skivan just för att jag ville komma bort från det perfekta, välpolerade. Jag insåg att låtarna behövdes spelas in live och inte byggas lager på lager. Så jag slängde hela första vändan och spelade in hela skivan på åtta dagar med mitt band.

Vilken film hade du allra helst velat göra soundtrack till?

– Åh, jag måste få välja ett par stycken! This Is England, både filmen och serierna 86' och 88' . Så fruktansvärt bra och med både poesi och punkenergi. Ronja Rövardotter! Och sen Twin Peaks till slut.

Innan vi avslutar måste du faktiskt berätta om denna perkussionskappa som jag hört det ryktas om att du har på scen!

– Den är fantastisk! Anna Heymowska har gjort kappan, som har handbankande Chimes och äkta skalbaggevingar, som låter när jag rör mig. Kom på Storan ikväll, så får ni se och höra den!

Låter helt grymt! Tack så mycket Rebekka, och välkommen till Göteborg!

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS