Hej Petter!

Bild: Instagramstöld.

Läget?

– Bra!

Jag följer dig på Instagram och är ju helt fascinerade och gör typ tusen saker om dagen. Hur hinner du?

– Jag är effektiv. Framförallt. Jag hinner få in mycket i mitt schema för hittar jag 20 minuter där, eller en timma här, så trycker jag in någonting. Jag har många saker jag vill uppnå i livet och mycket att hinna med, då är det bara att köra på.

Vilar du, någonsin?

– Inte så mycket, egentligen. Jag är ju en hyperaktiv person, liksom. För att få ihop mitt liv så måste jag ha en massa listor som jag följer. Idag, till exempel, har jag typ sju-åtta viktiga punkter på listan som jag vet att jag måste göra.

Är den här intervjun med på listan?

– Såklart. Det är den viktigaste punkten!

Skönt att höra. Att jag i alla fall var med på listan.

– Ja! Det måste vara med. Jag skriver upp allt jag ska göra. Mitt liv blir väldigt byråkratiskt med alla dessa listor och grejer. Men det hade inte funkat utan att göra så.

Till musiken nu: du hyllas av en enig recensentkår, inte så dålig början på allt, va?

– Jag är superödmjuk inför altt beröm och inför närvaron från folk som kommer på spelningarna. Jag tar absolut ingenting för givet! När det funkar, som nu, blir jag bara supernöjd.

Njuter du då? Eller skriver du bara listor och gör intervjuer?

– Nu är jag inne i en karusell. Jag springer. Jag… jag hinner inte luta mig tillbaka och tänka "Shit vad nice det går". Inte just nu. Släppte ju Början På Allt två veckor sen så nu handlar det bara om att hinna med allting. Och om att vara ute på turné.

"Han är ingen kung! Det är vi som är kungar!"

Ja! På tal om det… Nu är det dags för Göteborg. Vad kan publiken vänta sig?

– Vi ser fram emot det som fan! Publiken kan vänta sig en tight show med tre entusiastiska rappare som gillar varandra. Jag går inte på halvtimma och sen Ison & Fille en halvtimma, liksom. Vi gör allting tillsammans, mer som en grupp än som två akter på varsitt håll. Sen så har vi också två fantastiska dj:s som ser till att allt funkar, musikaliskt. Vi rappar på varandras låtar. Och härjar.

Vad tror du kungen säger?

– Han är ingen kung! Det är vi som är kungar!

Haha!

– Nej, men skämt å sido. Det kommer ju från början från Ison & Fille-låten, du vet, Ikväll är vi kungar. Och egentligen så handlar om den, du vet… Du kanske ska gå ut med dina kompisar ikväll, ha det nice, käka nån middag. Du mår bra. Det är det som är grejen.

Må kungligt, liksom?

– Ja, man kan kanske mer ska dra ett likhetstecken med att man känner sig som en kung och med att må bra. Vem som helst kan känna sig så ju! Och mest av allt folk som kommer på fredag. De ska känna, när de är där, att "Fan, det här var mäktigt". De ska känna att det var kul det att få vara med.

De flesta brukar ruva på ett göttigt Göteborgsminne, typ när de drack sprit med Henrik Berggren i Jazzhusets kök. Har du något skoj att dela med dig av?

– Mitt starkaste Göteborgsminne… okej, nu får du hänga med för nu går det undan. Det är egentligen två historier som blir till en.

Jag är med!

– Jag har en ljudtekniker som heter Martin Chandra. Han och jag började jobba för två år sen. Och det är en del i storyn. Nästa del… Då får vi gå tillbaka till typ -99, -00.

All right.

– Jag spelade på kåren i Gbg, runt Bananrepublikenskivan. På mina spelningar hade jag ofta med gäster. Det blev som en stående grej från journalister att snacka om, hela tiden. "Ok vilka är dina gäster den här gången?". Jag blev trött på frågan tillslut. Tänkte att shit, vi är ju här och ska spela liksom. Är det alltid bara gästgrejen det handlar om? Jag hade hört i en intervju att Yngwie Malmsteen inte gillade hiphop, så när en journalist frågade vem min gäst i Göteborg skulle vara, drog till mig honom. Jag hittade på en kul lögn, helt enkelt.

Yngwie goes rapp, lite svårkombinerat ändå?

– Ja, jag sa till journalisten att "Yngwie Malmsteen kommer och drar ett 15 minuter långt gitarrsolo". På skämt, liksom. Efter intervjun tänkte jag inte så mycket på det jag hade sagt, men när vi kom ut på scenen stod det en massa hårdrockare i publiken. Journalisten hade skrivit i artikeln att Malmsteen skulle komma!

Hahaha, i vilken tidning?

– GP.

Aj då…

– Det sjuka var ju att sen när jag träffade Martin Chandra, så sa han att "Du har lurat mig!". Och det visade sig att det var han och hans polare som var där, på Kåren, för över tio år sen. Jag fick pynta dem på lunch som straff.

Det var fan ett bra Göteborgsminne! Du peppar och hypar folk i din omgivning hela tiden. Det känns som att du är typ världens bästa vän. Är du det?

– Jag tror att jag gör det extra mycket för att folk är så dåliga på det. Generellt sett. Folk är väldigt… jag vet inte, vad säger man? Självfixerade, egoistiska! De glömmer bort att du faktiskt kan bygga upp så mycket genom att lyfta fram andra och stärka helheten. Det kan alla vinna på.

Du blir som en form av ambassadör!

– Svensk hiphop handlar mycket om en kamp, om att visa upp vad som finns. Vad vi är, vad vi gör.

Det gör du sannerligen.

–Jag bryter gärna normerna inom hiphop och kör min stil. Jag tycker inte det är några konstigheter. Att vara annorlunda är bra! Jag dömer till exempel ingen för vem de är, var de kommer ifrån, vilken sexuell läggning de har, eller någonting. Det viktigaste är att vi visar upp en bred front. Jag har alltid tänkt så, det har nog alltid varit min grej.

Musikscenen har ju problem med jämställdheten i allmänhet. Men på hiphopscenen känns det som att det kommer fram fler och fler brudar. Känner du igen det?

– Asså, jag vet inte så mycket egentligen, jag brukar inte tänka så mycket i genustermer. Samtidigt, om jag ska titta historiskt, så har jag varit inblandad i de flesta releaserna av de största kvinnliga hiphop-akterna. Feven, till exempel. Det finns fantastiskt mycket bra och det händer mycket nu. Se bara på typ Cleo, Linda Pira och Lilla Namo såklart. Det är superkul. Både att de tar och att de får plats.

Ja, det är fett.

– Jag tror, om jag ska tala för mig och kanske också för min krets, att många inte tänker på könet direkt. Var man kommer ifrån, ens kön, hur man ser ut spelar liksom ingen roll egentligen. Det är vad man gör och hur man gör det, som det handlar om.

Låter skönt. Men du, Lilla Namo! Jag gillar henne som fan. Bra val av samarbete!

– Lilla Namo gör en skitfet grej. Det är bra kärlek rakt igenom. Jag gillar henne som fan. Hon är svinskön, superrelserverad, har värsta intregreteten och är toknoga med vad hon gör. Det är egenskaper jag gillar. Vi har en skön respekt för varandra. jag tycker det känns superfett.

Har du något nice musiktips till Djungeltrummans läsare, förresten?

– Nu ska jag tipsa om nånting bra. Vet du vad, gejen är såhär, vi släpper ju den här rapparen Skizz så det kanske blir lite konstigt. Men… Nä, jag vill ändå tipsa om den här låten. Har du hört nya ”Va dig själv” som släpptes nyss? Med Skizz. Den är liksom lite Westcoast. Lite sådär funkaktig. Den är egen, unik och annorlunda. Lyssna på den och kolla om du gillar den! Det gör du förhoppningsvis. Den finns på Spotify.

Tack, vi ses i Göteborg!

– Ja, det kommer att bli grymt.

Martina Johansson