Hej Nomad!

På torsdag har scenkonstgruppen Nomad premiär förThere is no planet B– en föreställning om miljö och undergång. Och Christopher Nolan som just sa att det finns en planet B! Vi pratade med regissören och en av skådelspelarna Signe Barfoed, för att få veta lite mer.

Publicerad Senast uppdaterad

Berätta om There is no planet B!

– En absurd musikdramatisk föreställning som handlar om människans förhållande till miljön och hotet om undergång och katastrof. Vi dyker ner i klimat-debatten och undersöker människans fysiska och psykiska tillstånd. Fången i en värld som älskar katastrofer och är fast i sina materiella vanor kämpar hon mot sin egen apati och uppgivenhet.

Oj, men hur visar man det?

– Formen är fragmentarisk, som i en dröm, ibland lika febrig som i en mardröm. Publiken sitter på fiktiva isflak mitt i scenrummet, allt spel pågår alltså runt dom, över deras huvuden, bakom dom, nära dom och så vidare. Detta för att skapa både en utsatthet och en delaktighet – för det är så vår klimat-situation är.

Det låter nästan lite… läskigt?

– Vi använder mycket humor och ironi i föreställningen. Vi tror att skratt stimulerar både kropp och hjärna och kan väcka nya tankar och känslor kring detta ganska tunga och abstrakta tema. Detsamma kan musik. Men i There is no planet B använder vi enbart rösten som instrument; människans ljud; puls och andning: Livet. Och all musik är nykomponerad.

Alltså, hur ska man egentligen förhålla sig till allt detta?

– Vi har tyvärr inget svar på det. Men önskar med föreställningen att få publiken att själva ställa sig denna fråga. Vi upplever att vi är många som känner oss modlösa inför miljöförstöringarna och att vi pendlar mellan att bevara modet och engagemanget eller ge upp. Att ständigt fråga sig själv; hur förhåller jag mig egentligen till denna situation och min omgivning, och vad tycker jag om det? är det viktiga.

Men som ett stort interstellar-fan måste jag ändå fråga, finns det på riktigt ingen planet B?

– Du får kolla med Christopher Nolan!

Haha okejrå ringer honom sen. Men om det nu ändå händer, vilken låt skulle du helst gå under till?

– Undrar om jag inte skulle föredra tystnaden… Annars finns det ju alltid The Doors-klassikern The End. Då är det i alla fall definitivt.

Hanna Rasmuson

Powered by Labrador CMS