Hej Magnus Carlson!

På fredag är det dags att inviga Göteborg International Film Festival för 37:e gången. Till sin hjälp har de Lucy Love, Xenia Kriisiin och Könsförrädare. Sista timmarna tar Magnus Carlson över skivspelarna i restaurangen, för att ge oss lite musikalisk vägledning i natten. När vi ändå hade honom på tråden härom dagen, passade vi på att fråga lite om vad han själv lyssnar på.

Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Per Kristiansen

På skivomslaget till Weeping Willows andra platta Endless Nigh så sitter du med ett The Clash- album i handen. Väldigt meta!

Ja,London Calling är nog den skivan som betydde mest för mig i mina tonår. Jag älskade The Clash, det var också den första konserten jag var på, när jag var 14 år. Förutom deras gryma låtar och coola kläder så var grejen att de öppnade dörren för reggae, country, rockabilly och en hel del soul. Då gick man ju och köpte de skivorna själv, det är väl därför jag håller i den där plattan på omslaget, för att visa upp mina referenser. Det är ju också därför som det är roligt att ha klubb eller spela skivor, det är lite som konsumentupplysning.

Vad kommer vi att få höra på fredag?

– Jag vill gärna spela de där skivorna som man älskar, inte bara låtar som alla redan hört. Jag försöker spela något som de fan aldrig hört. Då blir man någon form av lärare liksom, det låter ju töntigt, men jag vill dela med mig av mina referenser. Om jag spelar skivor, klockan är två på natten och det är drag kan jag ju inte spela något skitkonstigt som ingen kan dansa till. All musik har sin plats och tid.

Hur oldschool är du när du spelar skivor?

– Jag funderar lite på om jag ska ta med mig en massa vinylsinglar eller inte på fredag, jag spelar ju ganska sent så det kanske inte är läge att köra något för obskyrt. Å andra sidan är det bra, för det minimerar möjligheten att önska låtar. Men ni kommer aldrig se mig stå med en dator och klicka och se blasé ut.

Lisa Stevik

Powered by Labrador CMS