Hej Lofot!

2015-02-12 10:53 2015-02-12 10:53
Publicerad Senast uppdaterad

Det har gått nästan tre år sedan Lofot vann musiktävlingen GP Scen – men ännu känner det lite lagom progressiva rockbandet att de befinner sig på rätt sida om sin starkaste stund. Djungeltrumman pratar definitionssvårigheter med sångaren Carl Bäckersten Inför helgens spelning på Sticky Fingers.

Foto: Anna Bergström

Berätta – vilken sorts band är Lofot?

– Ja, vi är väl någon sorts rockband, med ständiga definitionsproblem. Fast det känns ju som det tröttaste svaret i rockmusik, att det är “svårt att definiera musiken man gör”. Vi har pratat om att bli mer tydliga med sådant i framtiden – kanske komma ut med ett manifest där det står exakt.

Ni har nyligen släppt ep:n Det sista ordet, det första såret. Men vilket är "det sista ordet"?

– Det är en rad ur första spåret på ep:n, som handlar om nya vägar och nya perspektiv. Och nu blir det någon slags floskelkavalkad här, men det är väl upp till lyssnaren; vad var och en lägger för mening i det.

Är det du som skriver texterna?

– Nej, de flesta låttexterna har Lars, vår trummis, faktiskt skrivit, medan jag står mer för musiken. Vi har haft den uppdelningen sedan början, och det har varit ett – kanske inte nödvändigtvis “framgångs-”, men ett recept i alla fall.

Vilken är din favorit av era låtar?

– Jag tröttnar ganska fort, så det som känns bäst är alltid något som inte finns dokumenterat ännu. Just nu är det den allra senaste, Djupa valsen, som inte finns inspelad – men som man med fördel kan höra på lördag!

Det är kanske också ett framgångsrecept? Att vara i ett stadie där “allt det bästa inte hänt än”, som Håkan brukar säger.

– Ja, vi försöker hålla det så, annars hade det känts lite deppigt. När det inte längre är sant kanske det är dags att lägga ner.

Var kommer namnet Lofot ifrån?

– Jag minns inte riktigt, men vi ville ha ett namn som inte riktigt betyder något. Det har inget med Lofoten i Norge att göra, utan det var mest bara att det hade två fina ringar i sig. O:na. Det bev ett mjukt och fint namn.

Och en chans att någon gång rimma det på Kofot?

– Haha, ja, det blir vår sista skiva. Lofot – Kofot. Efter det blir det inte bättre, så då får vi lägga ner.

Det känns som att det är många som gör någon typ av progg på svenska nu. Finns det en trend?

– Absolut! Men sedan är det ju det här definitionsproblemet också. Vi funderar ofta på hur vi ska förhålla oss till trenden – hur mycket 70-tal vi ska blanda in, hur mycket vi är ett retroband. Men vi säger ju inte att vi är ett proggband, utan “en aning progressiv rock” brukar vi beskriva oss som. Det får inte bli för mycket eller för likriktat. Vi är mer som en lösgodispåse.

Vad kan den som dyker upp på Sticky på lördag förvänta sig?

– Det är ett tag sedan vi spelade live, så vi är superpeppade på det. Och de som aldrig hört oss innan kommer ju få lite av varje, medan de trogna kommer bjudas på något nytt. Så det blir garanterad tillfredsställelse!

Henrik Boström

blandat
Powered by Labrador CMS