Hej Little Jinder!

Publicerad Senast uppdaterad

Som i en pastelldröm dansar Little Jinder in och flirtar med lösögonfransar, cigg och rosa hår. Festerna blir eviga och de mörka baksmällorna glittriga. Ja, vi vill egentligen bara föralltid följa hennes fotspår mellan Kåken och efterfest hos Rebecca & Fiona. På fredag får vi äntligen chansen att bli bästa vänner för då spelar hon på Pustervik!

Hej Little Jinder! Hur mår du?

– Hej Djungeltrumman! Jag är nervös, mitt album släpps i veckan.

Det är lite drygt ett år sen vi sist kollade läget med dig. Vad är det bästa som hänt sen dess?

– Det är omöjligt att säga, det har hänt så jävla mycket. Men jag har blivit väldigt kär och jag har gjort en skiva och jag har spelat mycket live så det är ju kul.

… och det sämsta?

– Jag blev överfallen på gatan sent på natten i somras av en äcklig kille som tack och lov inte lyckades skada mig på något sätt men det var fan sjukt obehagligt.

Det var ju precis innan du släppte din första singel på svenska, och då beskrev du det som att "det var mest kul att testa, som en one-off grej. En utmaning helt enkelt." Hur tänker du idag, kommer du fortsätta skriva texter på svenska eller byta tillbaka till engelska?

– Jag känner mig inte begränsad på något vis. Jag gör det jag känner för.

Nu kommer ditt album. Berätta om skivan, tack!

– Det är en elektronisk och självreflekterande skiva på svenska som kommer rakt från hjärtat.

Hur viktigt är det rent visuella för dig? Ser du din stil och dina videos som en naturlig del av din musik, liksom?

– Allting hänger ihop.

Vilken är den bästa textrad du någonsin skrivit?

– Jag tycker det är ganska ointressant vad jag tycker. Och jag tror inte jag skrivit min bästa textrad än.

Det känns som Stockholms musikscen mår sjukt bra nu, och det kommer mycket ny, bra musik från Hufvudstaden. Vem är nästa stora grej?

– Anna Melina kanske. Jag gillar henne.

Vad är dina planer för resten av hösten?

– Jag är på turné med Markus Krunegård till jul och spelar in en dokumentärTV-serie för SVT.

Moa Händén/Karin Londré

Powered by Labrador CMS