Hej Leo Palmestål, Jennifer Jerez och Anders Rundberg!

Du har antagligen redan hört talas om Pantrarna för upprustning av förorten. Inte nog med att de tog Dead Prez till Göteborg, de fixar fler aktiviteter i förorten än vad Göteborgs Stad någonsin lyckats med och jobbar hela tiden med att visa att kriminalitet är inte all som pågår utanför "centrum". Under Filmfestivalenvisas dokumentärenJag är fan en Panter, och vi passade på att ställa ett gäng frågor till trion som gjort filmen.

2014-01-29 9:29 2014-01-29 9:29
Publicerad Senast uppdaterad

Berätta lite om det här projektet. Hur kommer det sig att just ni gjort en film om just det här?

Leo Palmestål: – Vi läste om Pantrarna när de stormat ett politikermöte för att kräva en fritidsgård, så vi ringde upp dom och fråga om vi fick komma och filma nästa gång de skulle storma, och på den vägen är det. Vi tyckte det var häftigt med en politisk rörelse som lyckas mobilisera de människor som direkt berörs av den politik en försöker förändra.

Anders Rundberg: – Vi råkade kolla av om Pantrarna dokumenterade sitt arbete, det gjorde de inte och bjöd in oss, det vi inte visste då var att det skulle innebära en två och ett halvt år lång intensiv och lärorik resa. Tack för att vi fick vara med!

I media skrivs det i princip bara om förorten i samband med kriminalitet, men filmen visar en annan bild. Har det varit en viktig drivkraft för er?

Jennifer Jerez: – Vi har sett det som vårt ansvar att inte reproducera den bild av unga i förorten som dominerar i media.

Leo: – Ett av målen har varit att visa på de positiva krafter som existerar och kämpar för att förändra och förbättra förorten och samhället. Pantrarna analyserar orsakerna till de sociala orättvisor som är grunden för att sociala problem och kriminalitet ska uppstå, något som helt saknas i medias rapportering.

Anders: – En viktig tanke som vi har velat ta med i filmandet är att låta ungdomarna tala i egen rätt och inte hela tiden ha med en vit vuxen som antingen ska legitimera det som ungdomarna säger eller blir en "motröst". Vi har velat förhålla oss till dem som de experter de är, så som all media vanligtvis förhåller sig till Carl Bildt.

"Pantrarna gör ett nytt Sverige, de skriver historia."

Det här är andra filmen ni gör om Pantrarna. Är det ett outtömligt ämne?

Anders: – Ja, det är ett outtömligt ämne, men vi kommer inte göra en till film, utan vår tanke är den ska Pantrarna göra den själva. Den film vi aldrig skulle kunna göra.

Jennifer: – Pantrarna befinner sig i en ständig förändringsprocess. De är unika i det de gör och samhället i stort har mycket att lära av dem. Inte minst våra makthavare. Pantrarna gör ett nytt Sverige, de skriver historia.

Vad behöver den göteborgska förorten mest just nu?

Jennifer: – Demokratiska processer som inkluderar de som bor i området. Politiska beslut måste förankras hos dem det påverkar. Människorna som bor i förorten är de verkliga experterna, de vet vad de behöver för att deras liv skall fungera. Förorten behöver förstärkas ekonomiskt, det går inte att fortsätta skära ner på välfärden. Stora insatser behövs för att bekämpa arbetslösheten bland unga. Skolan behöver stärkas så att alla får möjlighet till utbildning. Unga i förorten måste börja prioriteras av våra makthavare. I ett fungerande samhälle skall inte barn och unga behöva ta ansvar för att få sina rättigheter tillgodosedda. Alla barn och unga i Sverige borde ha samma möjligheter. Medan vissa unga har roligt och gör sådant som hör ungdomen till, måste andra storma politikermöten för att kräva sina rättigheter.

"Unga i förorten måste börja prioriteras av våra makthavare."

SFI slänger ut pengar till kommersiell film efter kommersiell film, men er film är finanserad med era egna pengar och genom Crowdfunding. Tror du att uppmärksamheten filmen fått i och med visningarna på festivalen på något sätt kan hjälpa både Pantrarna och er med framtida projekt? Det är ju tyvärr väldigt sällan förorten stiger in i de kulturella finrummen, menar jag…

Leo: – Förhoppningsvis kan filmen bidra till att de frågor Pantrarna och liknande organisationer som Megafonen tar upp får mer uppmärksamhet och får en effekt på den förda politiken.

Anders: – Någonting vi lärt oss under arbetet både med Pantrarna och med filmerna är att allt snack om att "förortens röster är viktiga" bara är just snack, ett smycke politiker och andra gärna använder, men när det kommer till pengar så tar det stopp.

Jennifer: – Det är osäkert om det förändrar något när det gäller att få stöd för att finansiera projekt som berör unga och förorten. Det pratas mycket om hur viktigt det är att stödja ungdomsinitiativ och hur viktigt det är att arbeta för ett inkluderande samhälle men det är mycket snack och lite verkstad. Jag ser inte viljan att lyfta fram förorten och dess invånare.

Vilka andra filmer får man inte missa under festivalen?

Leo: – Jag vill gärna se alla filmerna i avdelningen Romska bilder.

Anders: – Angered United.

Jennifer: – All is lost tycker jag är värd att se.

Vad händer för er efter premiären? Och var kommer filmen visas i framtiden?

Leo: – Den visas i samarbete med ABF på Hammarkullen Folkets Hus den 6 februari, med ett efterföljande samtal om ungdomars aktivism. Vi vill att SVT ska visa filmen också, så vi kommer jobba för det.

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS