Hej Khaled Harara!

Kritisk politisk rap plus Gaza är tyvärr inte lika med sant. Khaled Harara är en av de första generationernas rappare från Gaza men sedan över ett år tillbaka bor han i Göteborg som fristadsmusiker. I kväll kan duse honom på Blå Stället.

Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Joakim Roos

Hur är det att vara fristadsrappare?

– Jag känner mig lyckligt lottad. Här i Sverige känner jag mig mycket närmre och i direktkontakt med musiken. I Gaza hade jag nästan ingen utrustning och där finns bara musikskolor för mer klassisk musik. Och folk här älskar verkligen musik och är så himla professionella. Dessutom gillar jag mentaliteten här, människor är väldigt sociala och trevliga, jag känner mig inte alls ensam.

Berätta om din musik!

– Den mesta musik jag har gjort har varit i Gaza och har påverkats väldigt mycket av mitt liv där, den är väldigt politisk eftersom jag har levt i den miljön. Jag skrev även en låt under det senaste kriget som heter Wind of pain. Under det här året har jag varit utanför mitt land under krig för första gången och det har varit värre än att vara där, att hela tiden vänta vid telefonen på att det ska ringa och någon ska ha dött. Men alla mina vänner och min familj klarade sig.

Hur känner du dig nu? Nu har jag lite av en war-hangover och känner mig helt utmattad. Men jag hoppas att jag så småningom ska kunna göra musik om livet här, om sorg, hopp och om hur det är att vara borta från sin familj.

Vilken är den viktigaste politiska frågan tycker du?

– Vi måste börja bygga broar mellan människor. Även om folk är höger, vänster eller kommer från Fi, så måste det finnas en samhörighet i ett samhälle, annars faller det sönder.

Om samhället var helt fritt från krig och orättvisor, vad skulle du rappa om då?

– Aliens maybe. Nej, men jag vet inte jag kan faktiskt inte föreställa mig det. Kanske skulle jag rappa om vackra saker.

Hanna Rasmuson

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Hela Stan #12.

Powered by Labrador CMS