Hej Jonas Holmberg!

I kväll är det återigen dags för årets längsta kö. Nej, vi pratar inte om VIP-kön till Way Out West-ingången utan Pustervikskön när Filmfestivalen bjuder in tillsmygläsning av årets program. Jonas Holmberg är konstnärlig ledare för festivalen, så vad passar väl bättre än att ringa upp honom och få lite tips?

2015-01-07 16:12 2015-01-07 16:12
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Ola Kjelbye.

Berätta om programmet i stora drag! Hur har ni tänkt i år?

– Programmet visar en väldigt stor och bred bild av världens film, det är 500 filmer och rekordmånga länder, 89 stycken, finns representerade. Det är helt enkelt ett jättestort utbud av alla typer av film att bekanta sig med. Vi har ju alltid ett särskilt fokus på nordisk film och delar bland annat ut Dragon Awards, som är ett av världens största filmpris med en vinstsumma på en miljon kronor. Åtta nordiska filmer är med och tävlar och man ska inte missa dem. Det är alltid spännande att se vem som tar hem priset. Min lilla syster av Sanna Lenken och Svenskjävel av Ronny Sandahl (där ju Djungeltrummanbloggaren Bianca Kronlöf spelar huvudrollen, reds. anm.) är de två svenska bidragen. Michael Noer, som vunnit priset tidigare, har gjort invigningsfilmen Key House Mirror, som har världspremiär hos oss.

I år har ni Japan i fokus. Varför blev det så?

– Japan är ett fantastiskt intressant land med en spännande fimkultur. Det är ett av de tunga länderna historiskt sett och så även idag, de gör 400 filmer per år. Deras filmkultur är rätt speciell, det finns många olika typer av filmer, men det som skiljer den åt från andra länder är förstås den animerade filmen. I Japan är den populär för både vuxna och barn och den är dessutom väldigt konstnärlig. Vi har till exempel Studio Ghibli, som bland annat gjort Spirited Away och Min granne Totoro. De håller på och lägga ner nu, eller åtminstone trappa ner, och det kommer nog inte komma så många fler långfilmer därifrån. Dokumentären The Kingdom of Dreams and Madness finns med i programmet. Den handlar om studions grundare Hayao Miyazaki och Isao Takahata, två av världens främsta animatörer, och visar arbetet med några av deras sista filmer innan de lägger ner.

Finns det några andra japanska filmer en inte får missa?

– Sagan om Prinsessan Kaguya är ett riktigt storverk. Den handlar om en flicka som hittas i en bambustam, växer upp och blir prinsessa och sen hämnas på patriarkatet. Jag vill också rekommendera Tokyo Tribe, en hiphop-musikal om gängkultur i Tokyo. Jag tror att vi gjort ett program där man får en ganska bred bild av japansk film och det japanska samhället.

Och i programmet som helhet, vilka filmer är du extra nöjd över att ha på programmet?

– Jag är stolt över väldigt många filmer i vårt program, några av filmkonstens stora mästare finns med. Ta till exempel regissörer som Jessica Hausner och Lav Diaz, de gör filmkonst i yttersta toppklass. Hausner är en av europeisk films mest spännande regissörer, hennes film Amour Fou handlar om poeten Heinrich von Kleist. Han ville ta livet av sig men också ha med sig en kvinna i döden och man får följa honom på ett kombinerat friar och -dödståg. För hårdkokta cineaster kan jag rekommendera From What is Before, ett nästan sex timmar långt svartvitt drama. Det låter mastigt, men jag tycker att det är en av årets bästa filmupplevelser.

Finns det något utanför biograferna du vill tipsa om?

– Vi har ett otroligt rikt seminareprogram i år och det finns chans att lyssna på många stora inom filmen. Vår hedersgäst är till exempel Liv Ullman. Ett seminarium som jag inte tänker missa är när Lina Mannheimer, regissör till filmen Ceremonin som handlar en kvinna som regisserar sexuella skådespel, och Lena Andersson diskuterar maktdynamik i dominanta förhållanden. Sen är det ju fester hela tiden också, men ska jag tipsa om någon särskild blir det ändå avskedsfesten. Först delar vi ut Dragon Awards-priset och sen står en kavalkad av spännande artister på scen. Höjdpunkten för kvällen är kanske Linda Pira och Stor.

Hur ska en planera för att hinna med allt? Vad har du för festivaltips?

– Man ska såklart se massor av film, det är bara att sätta sig ner och planera. Utöver det tycker jag man ska vara mycket på Pustervik och runt Järntorget, inte bara för att det visas mycket film där utan också för att njuta av festivalstämningen och prata om film med andra besökare. Då tycker jag man får en mycket större festivalupplevelse. Vill man träffa filmare ska man dock gå till Rivertons Skybar sent om kvällarna, där brukar man kunna hitta dem.

Hur ser Filmfestivalens framtid ut i dina ögon?

– Vi har en väldigt viktig roll i nordisk film. Vi brukar säga att vi tar världens film till Norden och Nordens film till världen. Båda två är väldigt viktiga. Filmfestivalen ska stå för det konstnärliga och intressanta och visa röster från olika delar av världen och med olika perspektiv. Det är viktigt att göra det när världen ser ut som den gör.

Utöver festivalen; hur mår Göteborg som filmstad?

– För det första räknar vi ju med att ha en film, Turist, som är Oscarsnominerad, så det är ju väldigt bra! Det var längesen Stockholm hade en nominering! Filmscenen skulle förstås gärna få vara större, och jag tror att det finns både stora möjligheter och stora utmaningar när det kommer till att utveckla den. Film i Väst är dessutom Europaledande på det de håller på med, och de är en väldigt viktig spelare i Göteborg.

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS