Hej Johan Conse!

2012-09-07 13:20 2012-09-07 13:20
Publicerad Senast uppdaterad

Ikväll är det superklassiska rockklubben Club Slacker som huserar på Pustervik. På scen står bland annat The Don Darlings, och i The Don Darlings spelar Johan Conse. Honom ville jag prata turnéminnen, misunsamma musiker och överanvändande av utropstecken med.

Hej Johan! Är allt bra med dig?

– Absolut! Det är ju fredag och du hör av dig!

Ikväll återvänder ni alltså till Pustervik. Hur känns det att ha hemmamatch igen?

– Det ska bli grymt kul! Pustervik är verkligen hemmaplan för oss, alltid medvind och bra tryck på läktaren. Vi gör alltid våra bästa spelningar här!

Och vad kan vi förvänta oss av spelningen?

– Ikväll blir det än mer speciellt då flera nya låtar begår livepremiär! Det blev många utropstecken där, så jag antar att det säger något om känslan inför kvällen.

Jag har förstått att ni har en ny skiva på gång. Berätta om den!

– Ja, äntligen! Vi har turnerat länge på debuten och därmed skjutit upp nästa projekt lite väl länge. Vi tog ett halvår paus från spelningar för att ägna oss åt nytt material. Så nu ska bara 30 låtar bli 10…

Hur kommer det sig att ni spelar in i Berlin?

– Av många anledningar. Främst för att få vara i ny miljö och i en annan känsla, som förhoppningsvis kan färga låtarna. Paul Lincke Studios är byggd för analoga drömmar och har en atmosfär att dö för. Sedan är vi är öppet förälskade i Berlin och det är en av de städer vi spelat absolut mest i, så det underlättade beslutet väsentligt.

Björn Westerlund skriver på er hemsida att era låtar kommer "fuck you up completely". Det känns lite obehagligt. Ska man ta med sig sina lugnande när man går och ser er?

– Haha, nja snarare något som håller dig fokuserad. Vi kommer inte att vara det. Vi har alltid gått mycket på kraft och kaos. Det finns så många andra som gör det snyggt och prydligt så någon måste ju stå för oron och ångesten.

På Djungeltrumman älskar vi turnéminnen, kanske på grund av att vi själva drömmer om att få leka rockstars på turné. Så, dela med dig av lite dirt från er Europaturné, tack!

– Kanske en natt i Braunscwheig passar?! Efter en över tre timmar lång spelning så gick vår sångare helt in sin roll som The Reverend. Under sakral sång döptes övriga bandmedlemmar, klubbägare, personal och gäster i barens diskho. Vaknade morgonen efter under ett fullt blommande Magnolia på en bondgård. En nästan religiös upplevelse.

Vad inspirerar er absolut inte?

– Pretentiösa och missunnsamma musiker. Av någon anledning brukar dessa tveksamma egenskaper vara inneboende i samma personer.

Hur mycket Slackers är ni då?

– Nja, jag kan ju förstå att man utifrån sett kan tolka oss så. Snarare råder en febril aktivitet att reda ut vår egen förvirring. Så energi finns, om än något missriktad och okonstruktiv.

Sådär Johan, tack för pratet! Ta hand om dig nu!

– Tack detsamma!

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS