Hej jj!

2014-09-08 13:47 2014-09-08 13:47
Publicerad Senast uppdaterad

För Elin Kastlander och Joakim Benon är och förblir det en självklarhet att göra musik tillsammans. I jj har de sitt eget konstnärliga universum, och nya skivan V beskriver duon som ett svart hål i rymden.

Foto: Antonia Sehlstedt.

Någonstans på landet utanför Vallentuna, i stugan där allting började, ligger Joakim Benon och Elin Kastlander på en soffa och lyssnar på musik. Sin musik. Det är högsommar och de passar Joakims föräldrars katt när de är bortresta. Och så spelar de in musikvideor med fyrhjulingar och kyrkor i.

I augusti släpptes jj:s tredje album V. Första spåret från skivan, Fågelsången, släpptes redan på midsommar året innan. Men V har ingenting med sommaren att göra, enligt Elin Kastlander.

– Den har inte så mycket med jorden att göra över huvud taget. Den är mer som ett svart hål i rymden.

Att Elin och Joakim började göra musik ihop beskrivs som en självklarhet. Som det enda möjliga alternativet. Men trots att de bott nära varandra och gått i samma skola hela uppväxten, blev de inte vänner förrän Elin Kastlander började spela gitarr och sjunga i skolcafét på gymnasiet.

– Jag var den enda som dök upp när hon spelade, berättar Joakim Benon. Jag bara satt där och grät. Så fort jag förstod hur man spelade in musik frågade jag Elin om hon ville komma och sjunga, och så fort hon gjorde det var det som om allting exploderade. Jag var helt knäckt. Jag kände i hela kroppen att nu vet jag vad jag ska göra resten av livet.

Resten är, som man säger, historia. 2009 skickade Joakim jj:s första singel My life, My swag till Erik Berglund på Göteborgsbolaget Sincerely Yours. Efter det har bandet gjort ytterligare fem släpp på Sincerely Yours, samarbetat med både amerikanska och svenska artister och turnerat i USA med The xx. Men ännu har duon inte tröttnat på varandra.

– Inte tillräckligt i alla fall. Men det är lika upp och ner som med musiken. Det är det vi har varandra till. Att kunna vara så fria som möjligt och kunna freaka ur. Vi är lite som syskon, säger Elin Kastlander.

jj känns oerhört genomtänkta. Med episka videotrailers, texter och musikvideor som till senaste singeln All white everyting är det som om ingenting har lämnats åt slumpen. Men själva håller de inte med.

– Jag tänker ingenting när jag gör musik. Det kommer efteråt, när vi pratar eller när vi upplever den själva, säger Joakim Benon.

– Jag kan bli förvånad över hur genomtänkt och bra vår musik kan vara, kanske ett år efter att vi släppt något. Jaha, var det det här låten handlade om? säger Elin Kastlander.

För jj handlar “det man kan kalla konst” om att skapa upplevelser. Att mottagaren ska upptäcka något och vilja ha mer. Deras musik, videor eller andra konstuttryck, som bloggen jjuniverse.com, ska inte ses som varken ett eller flera separata konstverk, utan snarare som en stor värld där man som publik kan välja och vraka.

– Många jag känner och träffar jobbar och lever sitt liv efter en idé. Hittar på regler för att hålla sig inom vissa ramar, för att man ska få ihop saker i sitt liv. Så känner inte vi. Allt känns som en freestyle som man försöker fånga, säger Joakim Benon.

Det hörs. jj:s musik rör sig gränslöst genom så många olika genrer att den nästan blir genrelös. Musiken pendlar mellan hopp och komplett mörker, kanske mer nu än någonsin.

– Kontrasterna mellan upp och ner blir allt starkare i våra liv. Det blir värre för varje gång hjärtat krossas, och det händer oftare och oftare. Vi blir mer känsliga, men också hårdare, säger Joakim Benon.

Vad har ni för förhoppningar inför nya skivan?

– Att vi ska få leva ett nytt liv. Att den ska spridas med vinden. Att den ska vara the soundtrack of our lives. Vi vill att den ska förändra världen, avslutar Joakim Benon.

Fanny Wijk

Den här texten publicerades ursprungligen i Hela Stan #11. På fredag ser du dem på Pustervik.

blandat
Powered by Labrador CMS