Hej Hurula!

HylladeHurulakan ingen lyssna på utan att beröras av de knivskarpa tonerna. Den nysläppta singeln Betongbarn ger en blandning av ljuva rysningar och skamset igenkännande. Om du våndats hela hösten för att du inte var på Way out West-spelningen i somras får du ny chans påPustervik nu på fredag.

2014-10-21 12:15 2014-10-21 12:15
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Erik Viklund

Hej Robert, hur är läget? – Hej, läget är bra. Hoppas detsamma.

Ja, absolut, allt är bra här! Men tillbaka till dig nu… Du släppte precis singeln Betongbarn, hur känns det så här några dagar senare?

– Det känns bra. Jag har inte direkt tagit del av vad som sägs men vänner har sagt till mig att folk verkar glada. Den låten har jag haft i mitt huvud i någon form i över ett år, så det är kul att den är släppt nu.

I november kommer ju EP:n, vi är obeskrivligt pepp såklart, skulle du kunna berätta lite om vad det är vi kommer få lyssna på och hur den skiljer sig från skivan?

– Jag vill inte försöka mig på att analysera mig själv eller vad som skiljer sig från skivan, det får nån annan göra. Skivan spelades ju in under en lång period där jag aldrig spelade live och den här är inspelad med bandet jag spelar med live. Det är ju en skillnad. Jag ser EP:n som en dubbel A-sida och en dubbel B-sida.

Blir det smakprov nu på fredag?

– Det enda jag vet säkert om fredag är att Betongbarn kommer spelas.

Om man känner att Betongbarn träffar rakt i hjärtat och genast tänker "DET HANDLAR OM MIG" – har du några ledande ord eller tips på vad fan man ska göra när “man vill känna nåt”?

– Vet inte hur jag ska svara på denna fråga. Låten är skriven utifrån egna upplevelser, så det är kul när folk känner igen sig. Tips? Man kanske kan försöka vända en dålig upplevelse som att

bli hånad på soc till att skriva en låt som folk kan känna igen sig i. Den processen får mig att känna nåt, jag vet inte.

Vad jag har förstått verkar det vara lite svårt att sätta ord på din musik, det sägs allt mellan pop till punk. Det är ju lite förvirrande, så hur skulle du själv beskriva din musik?

– Man kanske måste hitta på ett nytt ord som blandar dom orden… ponk? pock? Haha, nä, jag vet inte. Jag gillar när folk försöker hitta på ord för att beskriva musiken. Det har inte känts viktigt för mig att sätta ett namn på det. För mig finns det bara två typer av musik, bra musik eller dålig musik.

Jag håller heeelt med, men okej, vi fattar att din musik är ett absolut måste på den där perfekta spellistan som vi alla vill vara skapare till. Men vem är du då?

– Jag är bara ännu en väggstrykare i Högdalen centrum.

Om jag skulle bjuda dig på middag vad får absolut inte stå på bordet och vad ska spelas i högtalarna?

– Du får ställa vad fan du vill på bordet, men personligen undviker jag köttet. Jag gillar att ha på Chet Baker i bakgrunden för efter ett tag så börjar man känna sig lite psyksjuk, på ett kul sätt.

Moa Händén

blandat
Powered by Labrador CMS