Hej Henric De La Cour!

Vet du inte vemHenric De La Cour är har du antagligen aldrig hängt på Java, och du har defintitvt aldrig spenderat timmar med att tupera hår, måla kajal och klistra på stjärnor. Redan 1993, som sångare i bandet Yvonne, tog Henric sin plats i det svenska indiehjärtat, och har sedan dess, i olika konstellationer, stannat där. Nu för tiden gör han det utan fast band och på fredag kommer han till Göteborg, för enspelning på Pustervik.

2012-05-16 12:22 2012-05-16 12:22
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Dennis Blomgren.

Vem är Henric De La Cour? Och vad kan vi förvänta oss av spelningen?

– Jag är bara den där killen som hållt på och deppa ute i musiksveriges perferi ett tag. Spelningen är en elektrisk, svartvit skräckfilm från 30-talet, utan tal och eftertexter.

Kite, som ju också spelar på fredag består till hälften av gamla Yvonne-medlemmen Christian Berg, blir det lite som en återförening för klassen?

– Christian har ju utvecklats väldigt mycket musikaliskt sen Yvonne-tiden, jag gillar att inbilla mig att jag har nåt att göra med det sen vår tid tillsammans i Strip Music. Jag och Kite har spelat ganska mycket tillsammans så det är mer av ett kärt återseende än återförening. Jag tror vi drar lite av samma publik. Eller tror och tror, förresten..

Du har varit aktiv på den svenska musikscenen under en väldans massa år, men vad av allt du gjort är du mest stolt över?

– Att Yvonne hade ett finger med i vad som kom att bli den nya vågen av alternativ musik i Sverige, den svenska indien och hela pandaprylen. Det känns coolt samtidigt som det får mig att känna mig sjukt gammal. Rent musikaliskt är Strip Musics "Hollywood & Wolfman" rätt jävla monumental ändå. Den är min "Loveless".

Vad föredrar du, att vara soloartist eller en del av ett band?

– Band är tuffare men krångligare. Jag har ju typ ett band med mig när jag spelar, och dom gillar jag ju. Ett tag till åtminstone.

När DN recenserade din skiva i höstas skrev de bland annat "spår som ”Dracula” är lika beroendeframkallande för gamla kajalkids som blod för en vampyr". Hur ser du egentligen själv på din relation till indiesverige?

– Har kanske inte så mycket att göra med den längre. Jag bara gör det jag är bra på att göra.

Om din musik och Göteborg hade fått ett barn, vilken artist hade det då blivit?

– Ett marint mörker: den slummrande guden Cthulu. Eller Freddie Wadling.

Hur ser du på din musikaliska framtid? Vad finns kvar att göra?

– Allt jag känner för.

Karin Londré

blandat
Powered by Labrador CMS