Hej Hannah Tolf!

Sommarvärmen må ha lämnat Göteborg tillfälligt, men det finns en plats i stan där solen alltid ler. Den platsen heter inte skolan, utan Palmhuset och där harHannah Tolfsinreleasefestikväll. Dra på dig strandhatten, här ska lyssnas på jazz!

Publicerad Senast uppdaterad

Hej Hannah Tolf! Vad gör du?

– Hej Karin! Vad jag gör? Jag repeterar musik, håller konserter, skapar små konstverk av de bilder som kommer upp i huvudet, plan lägger olika kreativa projekt och mest av allt just nu sitter jag framför datorn med administrativt arbete, för att kunna arbeta som musiker.

Releasefest är inte det första en tänker på när någon nämner Palmhuset. Varför ska du ha din där?

– Jag spelade i Palmhuset för nästan prick ett år sedan under Palmarum som är en utav Göteborgs mest spännande och innovativa konsertserier. Det var en helt fantastisk upplevelse för mig personligen. Vi har alla fyra varit där och det kändes på något vis självklart när idén väl kom och vi tycker att det är ett vackert och starkt rum att ha vår release i.

Berätta hur skivan kom till. Hur har processen sett ut?

– Innan vi spelade in så kändes det naturligt och viktigt att dokumentera det vi skapar. Från början mest för att ha inspelningar att skicka med då vi söker våra spelningar. När allt var klart för inspelning så satte vi igång en djupare process för att skapa ett helgjutet album med många lager av dynamik och ljud där våra sinnen utgör kärnan.

Du är Hannah Tolf, men ni är också en kvartett som gör musik under namnet, om jag förstått det rätt. Hur hänger det ihop?

– Det hänger ihop så att jag skriver låtar som vi sedan spelar och då lägger var och en in sin tolkning med toner, kanske ett nytt ackord, rytmik och andra ljud.

Vad behöver Göteborgs musikscen allra mest just nu?

– Ekonomiskt stöd för att ge musiker bra löner och stöd att våga och kunna utmana sig själv och publiken med bredare genrespektrum.

Ett gäng fantastiska musiker gästar dig på releasefesten, men vem hade varit drömmen att ha med på scen?

– Drömmen är redan den vi skapar tillsammans. Men hade jag kunnat så hade det varit en gäst till, min kanadensiske förebild Patrick Watson.

Vilken är den bästa textrad du någonsin skrivit?

– Min gode vän Xenia, som är initiativtagaren till Palmarum, har fått mig att tycka "I'd rather die than go to hell". Som nummer två kommer nog "There was a woman crying out louder than the others, we wanna thank her for that".

Fint! Utöver skivsläpp, vad har ni på gång den närmsta framtiden?

– Vi ska ut och och spela. Med start dagen efter vår release, den 7 maj i Oslo på Sound Of Mu.

Karin Londré

Powered by Labrador CMS