Hej Glasvegas!

Glasvegas slog ner som en skottsk indiebomb när de släppte sitt debutalbum, och 2008 var Geraldine typ den enda låten som fanns. Fjärde albumet släpptes tidigare i år. Bakom trummorna hittar vi Jonna Löfgren. Vi ställde några frågor till henne, och försökte hålla oss från sådana på temat "Är du ihop med någon i bandet" och "Är det inte svårt att förstå vad de andra säger?"

2013-11-18 9:44 2013-11-18 9:44
Publicerad Senast uppdaterad

Hur är läget?

– Det är kanon! Precis soundcheckat inför kvällens gig i Frankfurt. Det lät fett i våra monitorer, så då blir man glad!

Vad pratas det mest om i bandet just nu?

– Typ Fifa, ”anybody want a quick game?” är ett vanligt citat. Roliga och konstiga kommentarer som fans hävt ur sig på Facebook. Att stänga locket på toan innan man spolar, eftersom det skvätter utanför annars. Det vill man inte. Och om vi ska byta ut Jägern till honungswhisky på ridern vissa dagar.

Vill du dela med dig av ett antingen riktigt bra turnéminne, eller ett riktigt ruttet? Eller kanske båda!

– När vi var i London och letade efter en pub höll en i gänget på att skriva ett sms. Ett ord som han skrev blev automatiskt ändrat till ”robot” hela tiden. Då sa han typ ”Autospell wanted to change a word to robot. I wish I was writing about a robot. Would have been so much more interesting then what I was actually writing. Like… I´m sorry I can´t talk right now CAUSE I`M BUILDING A FUCKIN ROBOT!" Det kanske var roligare om man var där när det hände?

Inte alls, en bra historia är en bra historia!

– Ja, ett annat riktigt bra turnéminne var när jag råkade kasta trumpinnen rakt i pannan på en yngre kille i publiken. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att någon någonsin skulle vara glad och uppspelt efter att ha fått en av mina trumstockar i huvet, men han var skitglad efteråt. Rock n' roll asså!

Glasvegas verkar ha en speciell plats i svenska indiehjärtan, hur kommer det sig tror du?

– Fantastiskt bra smak i svenska indiehjärtan, förstås!

Hur skulle du vilja beskriva den nya plattan?

– Det är mer live-feeling på den. Vi har fått fram känslan av ett rockband som spelar i ett rum, äkta vibe med viktiga texter.

Många har ju efterlyst ett steg tillbaks mot debuten, ljudmässigt. Har ni tänkt så?

– Vi gör det som känns rätt för stunden. Vi kan inte göra annat än det, vi kommer inte kunna eller vilja göra något annat än det som känns rätt för oss. Vi måste bara följa det vi tycker om, och om vi gillar det så finns det förhoppningsvis fler personer än oss som också kommer gilla det. Så fort vi drar ett ackord och spelar tillsammans så kommer det låta ”Glasvegas”, vilket jag tycker är en väldigt bra grej. Sedan kan olika plattor låta olika, vilket också är bra, eftersom det är precis vad det är.

Hur gör man egentligen för att behålla den där arbetarklassnerven när man blir stor? Både stor som band och när man blir vuxen på riktigt …

– Ja, jag vet inte? Typ ta en kalldusch även om det finns varmt vatten? Det kan tilläggas att på förra turnén fick jag ta en ofrivillig kalldusch när arrangören glömt slå på varmvattnet innan vi kom dit. Jag vet, hårt turnéliv.

Rock n' roll! Vilken förolämpning är det värt att starta en barfight för?

– När någon på puben frågar ”kan du resa dig upp ett ögonblick?” och du gör det för att du tror att det är någon som letar efter något under stolen… Tre sekunder senare kommer du på att det egentligen var någon som bara ville välta din stol och dra undan mattan under fötterna på dig så att du ramlar, sådär som man kanske ser i tecknade filmer. Ja, då kan man tänka att det där var ju jätte-ohyftsat. Det kan vara värt en barfight.

Lisa Stevik

blandat
Powered by Labrador CMS