Hej Fågelle!

I hela fyra år harIndiediscodå och då flyttat in på Jazzhuset för att fylla dansgolvet av alla sorters indiehits. På lördag står det födelsedagskalas på schemat och då ser du bland annatFågelle, eller Klara Andersson, live. Enligt upphovsmannen själv gör hon experimentell pop om fåglar.

Publicerad Senast uppdaterad

Hej Klara Andersson! Vem är du? Och vem är Fågelle?

– Hej! Jag är en nyinflyttad ljudkonstnär, fågelfantast och regnromantiker. Fågelle är mitt utforskande av popmusiken och dess mer eller mindre fysiska gränser. Ett försök att släppa fram det som kommer och tillåta mig själv att vara allting samtidigt. Det handlar om stadsfåglar och -människor och de parallella liv vi lever med naturen i staden. Jag vill att det ska vara oklart om det handlar om människor eller en fåglar. För att liksom hitta punkterna där vi möts och blir samma sak. Stadsfågeln och stadsmänniskan. Som i låten Skata där jag leker med fördomen om skatan som tjuvaktig och opålitlig och hur det känns när man säger samma saker till en människa.

I helgen firar du Indiediscos födelsedag. Vad, förutom din spelning, ger du dem i present?

– Det är hemligt.

Hur kommer göteborgarna må efter att ha sett dig live?

– Flygfärdiga.

Musikjournalister älskar att genrebestämma artister, men hur tycker du själv att du låter?

– Som elektronisk pop kanske? Med en liten knorr på slutet. Eller i början. Eller mitt i. Eller på flera ställen samtidigt men man kan inte veta säkert. Jag vill komma ifrån popens förutsägbarhet men ändå behålla det som jag tycker är vackert. Lura med mig publiken dit de inte hade vågat gå själva.

Hur kommer det sig att just du gör just den här musiken?

– Jag satt i trapphuset på Sticky Finger efter att ha spelat där med mitt popband och kände att det inte fanns något kvar av de känslor jag brukade ha inför popmusiken eller mina egna låtar. Det var lite som att göra slut med någon man tror att man ska älska för alltid. Och i det tomrummet började helt andra saker växa. Nu experimenterar jag mer och letar efter både det vackra och det fula. Försöker hålla sinnet öppet för nya impulser.

Vilken är din allra bästa fågel?

– Skrattmåsarna under vintrarna i Halmstad. De är ett helt gäng och sitter alltid tyst på samma ställe; på en rad längs med Nissan. Jag brukade cykla förbi där varje morgon. Det kändes nästan som en bekant man hälsade till på stan.

Vad behöver den svenska musikscenen?

– Mer och vildare blandningar kanske? Samarbeten över gränser. Raserande av existerande gränser. Där tror jag det kan finnas någonting väldigt, väldigt spännande. Frihet kanske.

Hur ser den närmsta framtiden ut för Fågelle?

– 29 november spelar jag på Club Sputnik i Jönköping. Jag har spelat mycket hela året så efter det tänker jag ta en liten paus för att arbeta med att spela in, bygga om riggen, repa in nytt material och så vidare. Planen är att det ska bli en skiva. Kanske kommer den handla om kaninpest, glitter och framtidsorkaner.

Karin Londré

Powered by Labrador CMS