Hej Emil Jensen!

Emil Jensen är en ordens man. Och musikens, och skådespeleriet, och radions, och komikens. Framför allt har han någonting att säga, och tar chansen att göra det. Nya albumet "Det nya landet" kallar han mer politisk än någonson. En viktig person att lyssna på, en dröm att intervjua.

2013-11-13 10:31 2013-11-13 10:31
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Peter Westrup

Hur är läget?

– Det är fantastiskt alldeles just nu. Jag älskar att vara på denna turné. Älska är ett starkt ord, men det är en stark turné!

Vad kommer vi att få se från dig på scen?

– Mycket från nya skivan förstås och några gamla låtar också, men som alltid blir det en blandning av musik och tal, allvar och komik, privat och globalt. "I det nya landet" handlar framför allt om två nya länder; dels ett utåtblickande i Sverige och världen 2013 – om saker som asyl, papperslösa, ökande klyftor, dels ett inåtblickande i mitt egna nya land efter ett uppbrott och allt vad det innebär. De här två röda trådarna och nya länderna vävs liksom ihop. Jag upptäckte till exempel att receptet för en god fungerande demokrati är exakt samma som receptet för en god fungerande kärleksrelation! Det blir populärmusik, på huk-lyrik, ståuppkomik, liggnertragik. Och fosterställnings-politik!

Jag har alltid valt att inte ducka för svåra ämnen men att hela tiden försöka vända på stenar, flytta runt på begrepp och normer och försöka hitta lite hopp, ljus och komik i det hela. Och det kanske är ännu mer så i den nya föreställningen.

Berätta om nya skivan!

– Det är den första skivan jag gör med Tobias Fröberg, han är lite av en trollkarl som tar fram det bästa i en. Hans första vision var att jag skulle spela alla instrument själv utom trummor, som Fredrik Myhr spelar, så det blev väldigt mycket mitt personliga tonspråk. Istället för ett gäng gästmusiker hade vi flera gäströster, jag kände att det passade temat "I det nya landet" att det inte bara var min röst. Så det är Klara från First Aid Kit på två låtar, Edda Magnason på några och Johan T Karlsson från Familjen, och på sista låten hela Klubbkören från Malmö.

Vad skulle du vilja säga att den handlar om?

– Samtidigt som det är min mest personliga skiva är det också min mest politiska skiva. Normalt sett brukar jag lägga allt det samhälleliga i mina mellansnack, men jag kunde liksom inte hålla mig denna gång. Att göra en skiva som inte är politisk nu är som att man skulle gjort en skiva på 30-talet som inte var politisk. Med tanke på hur det ser ut i världen och Sverige just nu.

Varför är det så få artister som vågar ta ställning politiskt? Jag menar inte att alla måste vara politiska, men vi vet ju aldrig vad någon artist har för åsikter om någonting, förutom deras senaste platta.

– Jag tror ändå att det håller på att förändras, jag känner att jag har ganska många kollegor som börjat ta ställning i många frågor – till min stora glädje. För min del handlar det om att jag utgår från mitt egna engagemang, annars hade det känts lite präktigt att stå och prata om såna saker. Sen tror jag att många skräms av det här märkliga begreppet "politiskt korrekt" – vad fan är det? Alla är livrädda för att inte vara politiskt korrekta och ännu livräddare för att VARA politiskt korrekta! Det uttrycket borde utrotas, det gör bara att folk inte vågar engagera sig, artister såväl som ickeartister.

Du verkar vara något av en renässansmänniska, som gör poesi, musik, komik, skådespeleri, radio osv.. Hur lyckas man med så mycket?

– Jag tror att det för min del framför allt handlar om att jag själv aldrig tänkt på det sättet. Jag började med att göra musik och allt det andra är texter som blev över och mellansnack som spårat ur och blivit alla dessa andra uttryckssätt! Sen har det dykt upp så mycket roliga förfrågningar längs vägen – som att vara med i Jan Troells film "Maria Larssons eviga ögonblick", att göra ett eget radioprogram, Mellansnack i P, regissera med mera – det är saker jag själv aldrig planerat, som varit fantastiska sidospår. Själv tänker jag bara att jag spelar låtar och pratar mellan låtarna!

Min utgångspunkt har alltid varit att göra det som känns angeläget och då är det bra att ha många källor och uttryckssätt. Ibland är det något väldigt privat, ibland något väldigt globalt jag måste uttrycka – och ibland är det en fiktiv historia som känns väldigt angelägen att berätta.

Vad är du allra bäst på?

– Matematik och långdistanslöpning är nog mina bästa grenar – men det får jag inte utlopp för på scenen!

Vad är det som pågår I det nya landet?

– I det nya landet känner jag just nu av ett bubblande engagemang, ilska, tro på förändring, som jag inte känt av sen tiden runt Göteborgskravallerna 2001. Feminismen, antirasismen, öppenheten och solidariteten är på frammarsch i hela världen – det är därför de mörka krafterna är så högljudda. En sista liten skrämselhicka! –

Ja gud, låt oss hoppaas det! Vad händer framöver i ditt liv?

– Själv håller jag på att lappa ihop mig efter ett hjärtslitande uppbrott. Och så är jag ju på denna turné som jag älskar så att vara på. Och med alla de extraföreställningar det verkar bli, så kommer vi hålla på en bra bit in i mars, vilket känns odelat positivt!

Lisa Stevik

blandat
Powered by Labrador CMS