Hej Emelie Strömberg!

På lördag är det premiär för Backa Teaters uppsättning av medletidslegenden Parzival. En Pop-inspirerad historia om identitetsskapande i en självupptagen värld. Vi bad skådespelaren Emelie Strömberg att berätta lite mer.

2014-09-24 15:24 2014-09-24 15:24
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Pamela Cortés Bruna

Om en inte kan sina medeltida myter: vem var Parzival?

– Parzival var en av riddarna kring det runda bordet, han hittade Graal. Men innan han blev riddare så levde han helt avskilt med sin mamma Herzeloyde i en skog, han fick bara träffa henne och några tjänare. Hon ville skydda Parzival från allt ont i världen, som ett gated community kan man säga, men sen drog han iväg därifrån och det är där vi berättar historien hur man blir till i mötet med andra. Iband tänker jag att det är nån blandning av Don Quijote och Holy Grail.

Vilken är din roll?

– Vi spelar inga roller i den bemärkelsen så min roll är på nåt sätt att vara jag och försöka undersöka historien tillsammans med ensambeln och publiken kan man säga. Det är klurigt att vara sig själv men ändå inte bli privat på scen utan ha något slags scen-jag.

Vilken är din favoritdel i föreställningen?

– Hmm bra fråga… jag tycker om precis början början tror jag, precis när man som publik kommer in rummet. Sen finns det massa moment som jag älskar men det vill jag inte riktigt säga för då spoilar jag nog. Men det är ju kul att vi hittar Graalsborgen!

Berätta lite om musiken i Parzival!

– Det är sjukt mycket musik, nästan sextio minuter musik tror jag. Det är The Marble Fauns och Lina Ekdahl som skrivit. Musiken är verkligen pop/techno skulle jag säga. Feta ljudbilder som jag tycker är ganska vågat för man får uppleva det mer som konsertmusik än som musikal, alltså man måste inte höra exakt allt vi sjunger utan det är viktigare att få en känsla eller stämnig. Det är mer upplevelsen av musiken som är i centrum, en rolig utmaning för oss skådisar och musiker att göra den rättvisa.

Uppsättningen beskrivs som ett Popepos – om Parzival var en låt vilken skulle hen va då?

– Spontant tänker jag på barnvisan, Upp för en backe över en bro, eller vad den heter för han rider runt hela tiden! Men det är ju inte pop direkt. Annars kanske någon lång techno-låt på en ravefest som bara går om och om igen och man vet inte hur länge man dansat men man dansar lite till och det är jävligt gött.

blandat
Powered by Labrador CMS