Hej Elin Ruth!

Med sex skivor i katalogen, en USA-flytt och ett dumpat efternamn är Elin Ruth ganska långt från där hon började. Men rastlösheten finns fortfarande kvar.

2014-10-14 11:02 2014-10-14 11:02
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Jacob Blickenstaff

När Elin Ruth Sigvardsson var 21 år gammal släppte hon sin första skiva Saturday Light Naive, som producerades av Lars Winnerbäck och gavs ut av jättebolaget Warner Music Group. Det var en annan tid då, de stora skivbolagen hade fortfarande all makt och hon var bara glad att någon ville släppa hennes musik.

– Men ju längre tiden gick desto mer kändes det som vi ville olika saker. De hade åsikter om mig och min musik, vilket jag förstår eftersom de hade investerat mycket pengar i mig, men jag tyckte inte om det, vilket i sin tur gjorde att jag uppfattades som bråkig och bångstyrig, säger Elin Ruth, som alltså numera dumpat sitt efternamn i musikersammanhang.

När skivan Here Comes the Storm har release i slutet av september, är det den sjätte i ordningen och den tredje som ges ut på hennes eget skivbolag, Divers Avenue Music. Beslutet att själv släppa sin musik innebär mycket jobb “med sånt som jag inte gillar att göra”, men det är ändå värt det.

– Ibland kommer man på sig själv med att jobba, jobba och jobba och ändå inte ha lyft gitarren på några veckor, för det är så mycket annat som måste göras när man har eget skivbolag. Saker som man kanske inte är så bra på, men får lära sig längs vägen. Men för mig känns det skönare att lägga energi på att arbeta hårt än på att ständigt tjafsa med mitt skivbolag, vilket var fallet tidigare.

Skivans röda tråd är rastlöshet. Det är ett tema som alltid funnits med i Elin Ruths låtskriveri, eftersom det är en del av hennes personlighet, men det är först nu det finns med från början till slut. Själv beskriver hon sig som en mänsklig berg-och-dalbana.

– Mitt liv är alltid rörigt, vilket jag ofta varit frustrerad och irriterad över. Men nu när jag är äldre och ser tillbaka … Nu låter det som jag är 90 år, men, när jag ser tillbaka inser jag att mina emotionella berg-och-dalbanor också har fungerat som en drivkraft för mig. Jag har kanske inte valt den självklara vägen, men på grund av min rastlöshet har jag alltid velat ta mig vidare. Det gör livet intressant.

Sen ett par år tillbaka bor Elin Ruth i New York, och det är också där den nya skivan är inspelad. Den har tydligare drag av soul och blues än tidigare, men hon tror egentligen inte det har med flytten till USA att göra. Däremot hade Sverige mått bra av att kopiera en aspekt av den amerikanska musikscenen.

– Här finns otroligt många ställen med livemusik. Det är inte så prestigefyllt, du kan slinka in någonstans och se ett väldigt bra band. Stockholm och Sverige kan behöva fler bra spelställen för artister som är up and coming och inte har ett namn än, säger hon.

Mycket har hänt under de elva år som gått sen Elin Ruth för första gången ställde sig i en studio för att spela in en skiva, och det enda hon säger sig vilja berätta för 21-åringen i den där studion är “sjung ut, kvinna!”. I övrigt vill hon inte ändra på något.

– Jag försöker att inte ångra någonting, för det har varit en resa och jag har lärt mig väldigt mycket på vägen. Jag lärde mig mycket av att jobba med ett stort skivbolag. Jag har lärt mig mycket av allt! Om man visste saker från början skulle livet dessutom vara ganska meningslöst.

Karin Londré

Here Comes the Storm finns ute nu, och den 16/10, dvs på torsdag, spelar Elin Ruth på Nefertiti. Den här intervjun publicerades ursprungligen i Hela Stan #12.

blandat
Powered by Labrador CMS