Hej Den Stora Vilan!

Den Stora Vilan är Göteborgsbandet som klivit högre och högre upp på musiktronen. Snart är de möjligtvis kungar. De regerar åtminstone redan livescenen. Alla säger sig ha sett dem uppträda på mc-klubbar, bland lådorna i lagerlokaler, på hustak, i parker. Om alla ljuger eller inte låter vi vara osagt, men på lördag firar Vilan sin nya platta Förvandling med en fest och två spelningar på Stora Teatern. Det är i alla fall sant. Vi snackade med gitarrspelaren Thomas om farsan, morsan och Den Stora Vilans mörkare sidor.

2012-11-29 11:57 2012-11-29 11:57
Publicerad Senast uppdaterad

Foto: Marcel Toures

Hej Thomas!

– Hej!

Det ryktas om att det ska ske en storslagen musikalisk resa på Stora Teatern på lördag. Vad är det egentligen som är på gång?

– Det kommer att bli fullt ställ och en hel del överraskningar. Dubbla konserter blir det också! En vid klockan 15.00 som P4 spelar in, och en när det är fest, kring 22.00.

Varje gång man läser något om er dyker ett gäng referenser upp, nästan tvångsmässigt. Grateful Dead är förebilden, Graveyard är brorsan, och så vidare. Men vem skulle du säga är Den Stora Vilans pappa?

– Det är nog bandet Lava som spelade runtom i Västsverige i mitten på 00-talet.

…morsan då?

– Det är ju Mammas Havre.

Berätta om ert nya album, Förvandling!

– Förvandling ger en bra bild av Den Stora Vilans mörkare sida som alltid funnits vid våra konserter. Texterna har denna gången mer personliga teman som skapande, brustna hjärtan och drömmar.

"Vi började med att laga mat, sedan kom allt det destruktiva efterhand."

Jag har sett er live ett par gånger och slagits av något varje gång. En odefinierbar känsla, en klart positiv sådan, som liksom krupit sig på. Vad är det jag har känt? Är det välbehag kanske? Vad vill ni åstadkomma när ni ställer er på scenen?

– Vi vill alltid uppnå någonting unikt vid varje konsert och utelämnar därför längre och kortare partier oskrivna och låter stunden och slumpen få en egen plats i musiken. Vi har alltid haft en förmåga att förstå stämningen i en lokal och använda oss av akustiken när vi sätter vårt ljud inför en spelning. Det är en av hemligheterna till att vi kan spela överallt, som ni i media brukar skriva.

På tal om vi i media… Vad är grejen med den göteborgska rockscenen? Den föder unge efter unge. Mystisk, nyfiken och ändå klassisk rock som liksom står helt på egna fötter. Vad gör ni egentligen, där i replokalerna?

– Vi började med att laga mat, sedan kom allt det destruktiva efterhand. Skämt åsido… Vi jobbar med musiken i fokus, utan att låta illusionerna kring den ta överhanden. Att spela musik är att till viss del ställa sig utanför och finna en gemenskap som ofta saknas i övriga samhället. Det finns mycket att bli förbannad på idag och ett starkt behov av musik att kunna vara fri i.

Förbannad är bara förnamnet. Vad är du mest förbannad på just nu?

– Idiotin som omsluter snart allt i dagens Sverige. Rädslan för varandra, fascistiska partier, äckliga entreprenörer, borgerligt leverne, kommers på bekostnad av liv, bland annat.

"Läs mer än bara Djungeltrumman."

Djungeltrummans läsare behöver ständig vägledning. Vilket livsråd vill du ge dem?

– Läs mer än bara Djungeltrumman.

Vad händer för Den Stora Vilan efter releasefesten? Alltså, syftar inte på söndagsbakispizzan utan lite längre fram i tiden. Låt säga, kommande året.

– Vi kommer ha en liten andepaus efter releasen och söker just nu efter en ny bokare som förstår vad vi gör och vill jobba långsiktigt med bandet. Det finns alltid roliga idéer i Vilan så det kommer att hända mycket.

Några final words?

– Nä, nu tycker jag vi sagt nog för idag.

Tack Thomas! Ses på lördag.

– Vi ses!

Martina Johansson

blandat
Powered by Labrador CMS