Hej Cats On Fire!

I helgen bjuder Jazzhuset på melodisk indiepop från Finland. Cats on fire bildades 2001 i staden Vasa och har sedan dess lämnat sina spår på indiemusik-scenen. Med ett sound som får er att njuta och kanske till och med bjuda upp till dans. Vi tog ett snack med sångaren Mattias Björkas.

Publicerad Senast uppdaterad

Tjena! Allt väl?

– Jo tack, hormonerna svallar. Jag närmar mig mogen ålder.

Hur känns det att vara tillbaka i Göteborg och spela efter så många år?

– Så länge sedan var det inte. Jag är ju skriven här i Göteborg numera, så för mig känns det bara bekvämt. Men visst, lite nervös är man ju, för det var otroligt hätsk stämning förra gången. Jag var övertänd på ett dåligt sätt. Jag vet inte huruvida det märks om en sävlig österbottning som jag är övertänd, men det kändes lite obehagligt i alla fall. Det var för övrigt på Oceanen för ett par år sedan, på en sådan där spelning där någon som går under namnet Mr. Music kommer med ölen i bakluckan på en kombi.

Vad tycker ni om den svenska publiken?

– Väldigt vit.

Skiljer den sig från den finska?

– Nej, precis lika vit.

Nya plattan är släppt, vad kan ni säga om den?

– Första som jag verkligen kan lyssna på utan att rodna. Den är fin, på riktigt. Så om jag även nu skulle rodna, så vore det därför.

Ni har bytt skivbolag på olika plattor, hur kommer det sig?

– Nämen, du vet, möjligheter stänger sig och nya öppnar sig. Vi hade faktiskt ett kontrakt på ett par skivor med ett hyfsat stort finskt bolag, men det blev uppköpt av Universal, som inte ville ha med oss att göra. Så vi sökte oss vidare.

Vad kommer vi få se på spelningen?

– Oss, spelandes. Är det gammaldags eller? I alla fall, ingen vit mac-musik, som det hette för några år sedan. Inga projektioner eller annat lull lull.

Hur kommer hösten se ut för er?

– Vi skall åka till våra favoritländer Tyskland och Spanien, åtminstone.

Tack så mycket!

Sebastian Linderoth

Powered by Labrador CMS