Hej Amanda Werne!

Om du har rört dig det minsta på Göteborgs musikscen de senaste åren har du antagligen sett Amanda Werne åtminstone en gång. Du kanske har sett henne solo, eller gästandes på någon annans spelning. Eller så har du sett henne medSlowgold, där hon är fast medlem. Och just de där Slowgold släpper sin debutskiva idag och firar med releasefest i en lokal på Hisingen där du säkert varit tidigare.

Publicerad Senast uppdaterad

Hej Amanda!

– Hej hej!

Du kan väl börja med att berätta om nya skivan!

– Vårt debutalbum, som släpps den idag (den 24 augusti), är inspelat i två omgångar, en omgång i Göteborgs Studio Oodion och en i Malmös Tambourine Studios. Omslaget bygger på ett fotokollage gjort av konstnären Tom Benson.

Hur firar ni släppet?

– Med releasefest och rajraj.

Vad har ni inspirerats av när ni skrivit? Vad lyssnar ni själva på?

– Penguin Café Orchestra och Hope Sandoval är fina inspirationskällor. Annars låter vi asmycket som Neil Young.

Vad vill du att folk ska göra när de lyssnar på skivan?

– Jag hoppas att människor kan göra lite vad som helst, diska eller känna massa känslor.

Vilken är den allra finaste komplimangen någon skulle kunna ge dig för din musik?

– Att den låter som att den kommer därifrån den kommer och inte någon annanstans ifrån.

Det känns visserligen som att ni och Den Stora Vilan håller fanan högt i Göteborg, men hur är det egentligen med den svenska psykedeliska rocken i stort?

– Den lever. Band som My Brother The Wind, Trummor & Orgel, Kors, Lamagaia och Goat tycker vi mycket om.

Vad händer för er nu efter skivsläppet?

– Det är svårt att veta just nu. Vi ska skicka en sill till en snubbe i Småland. Vidare ska vi in i studion snart igen och spela in nästa skiva.

Avslutningsvis… Hur långsamt är egentligen guldet?

– Ingen i bandet vet!

Hejdå Amanda, och grattis till skivan!

– Tack döh!

Karin Londré

Powered by Labrador CMS