Filmrecension: Fadern, sonen och den radioaktiva anden

Bruce Willis skalle har blivit mindre. Den som en gång kunde forcera ekdörrar i en 12-årings fantasi ser nu tunn ut. En inte helt oäven metafor för det manus som den här rullen försöker förkroppsliga. Resultatet är bedrövligt. Över huvud taget.

2013-02-22 12:57 2013-02-22 12:57
Publicerad Senast uppdaterad

A good day to Die Hard

Regi: John Moore

John McClane, den motvillige hjälten. En frånskild och alkoholiserad arbetarsnut vars signum är att besegra terroristskvadroner nästan helt på egen hand. Nu har han blivit gammal, säcken måste knytas ihop. Lägligt nog visar det sig att McClane har en son. Jack McClane, som han heter, är häktad för mord i Moskva. Skådespelaren Jay Courtneys deffade kropp är visserligen som klippt och skuren för en rysk fängelsevistelse – men i övrigt är gestaltningen rakt igenom usel.

Till handlingen. Pappa John har hört talas om sibiriska fångläger, och får således dåligt samvete. Han kastar sig på ett flyg till Ryssland. Dumt nog hinner han fram i precis samma stund som Jack blir fritagen. Det visar sig att grabben egentligen arbetar som spion åt CIA och McClane den äldres närvaro i landet är därmed helt onödig. Istället sabbar han genast hela uppdraget.

John McClane, en fuck-up? Ja, i alla fall enligt sonen, som tar varje tillfälle att verbalt kastrera farsgubben. Det här handlar om familj och faderstrots. Amerikanska McClane ställs mot ryska oligarken Komarov och tävlingen handlar om vem som har bäst relation med sina barn, alltsammans medan världen exploderar runt omkring dem.

McClane har spenderat hela sitt yrkesliv med att rädda gisslan och det är givetvis någon som har blivit försummad… Men att lappa ihop far och son-relationen med idel platta oneliners visar sig vara svårt. Jack bjuder på envist motstånd och vägrar att tilltala pappa annat än vid namn. Det krävs ett påtvingat dop i en Tjernobylsk swimmingpool för att ändra på det. Väl vid ytan så utbrister han äntligen; "Father?!" John McClane svarar, men jag kan inte påstå att det gör mig gladare. Jag menar. Hur hamnade vi ens i Ukraina från första början?!

Yippee-ki-yay, granddaddy fucker. Det här är bara dumt.

Fred Lindgren

Tidigare recensioner:

Django Unchained: Tarantino darrar på manschetten Betyg: 3

Lincoln: Ont om syre i klassrummet Betyg: 3

Beasts of the Southern Wild: "En orginell fullträff" Betyg: 4

Äta sova dö: "När skyddsnätet brister" Betyg: 4

Skyfall: "Du är väntad, Bond" Betyg: 3

Looper: "Är det mig det är fel på?" Betyg: 1

Berättelsen om Pi: "Hjälp till självhjälp". Betyg: 3

En hobbits resa: "Åter till daggstänkta berg". Betyg: 2

Caesar must die: "Mer än bara Shakespeare" Betyg: 4

Texas Chainsaw 3D: "Kött, blod och Durkheim" Betyg: 2

blandat
Powered by Labrador CMS