Filmrecension: Är det mig det är fel på?

2012-12-06 14:09 2012-12-06 14:09
Publicerad Senast uppdaterad

Looper

Regi: Rian Johnson

Independententregissören goes Hollywood och gör en sci-fi action om tidsresor. Det hyllas världen över som nyskapande, tankeväckande och smart. Fina ord för en framtidsskildring, och flaskmatad med "Tillbaka till framtiden" hoppades jag åtminstone på en underhållande stund i salongen. Ja, ni förstår. Svansen mellan benen och ett stukat ego; kan det vara mig det är fel på?

Joe arbetar som "looper" i en dystopisk vision av 2044. Det innebär att han avrättar folk som maffian skickar från framtiden och gör sig på så vis en bra hacka. 30 år fram i tiden har tidsmaskiner uppfunnits, men staten har förbjudit dem. Maffian bryr sig såklart inte om förbud. De använder maskinerna till att göra sig av med kroppar. Alltsammans har blivit svårt för dem, eftersom spårningsutrustningen har avancerats.

Joe behöver bara stå på rätt tid och plats; en bödel väntandes med fingret på avtryckaren. Han borde sova dåligt om nätterna med tanke på sitt yrke, Joe. Men det mentalt jobbiga är istället att det, vilken dag som helst kan vara hans framtida jag som dyker upp. Då gäller det att inte darra på manschetterna för då får man bossen efter sig. Ska man tolka det som en fackligt präglad bildmetafor; ett felaktigt yrkesval kan ta död på ens framtida jag? Nej, Joe lever gott på sin lön, drömmer om att flytta till Frankrike och verkar endast bekymrad över om håret, kavajen och bilen är tillräckligt swell för att bli beundrad av dem som av åldersskäl inte ens får se filmen.

Hans svåra Bond-komplex övervinns genom att se ansträngt hård ut i varje enskild ruta. Det är infantilt och högmodigt på samma gång. Antihjälten är den enda sanna hjälten, men då bör åtminstone ett, gärna fler, sympatiska drag framträda under karaktärsintroduktionen. Det är bara att luta sig tillbaka och gapa stort, för här ska det uppenbarligen gödslas.

”Och varför sitter Jeff Daniels farsartade maffiaboss och trycker i källaren på en bordell? Utklädd till Ebbot?”

Enligt Joes trötta voice-over har mänskligheten muterats. Hela 10% kan flytta föremål med tanken likt Carrie White. I beaktande av hur maffian använder tidsresandet misstänks att även Forrest Gump har utgjort avelsbasen för framtidens medborgare. Jag menar, för en kriminell organisation så borde väl en tidsmaskin ha betydligt mer lukrativa användningsområden än avrättningar? Och varför sitter Jeff Daniels farsartade maffiaboss och trycker i källaren på en bordell? Utklädd till Ebbot? För att ingjuta skräck i sina loopers? Varför inte bara skippa bödlarna och skicka kropparna man vill bli av med tillbaka till järnåldern? Rätt ner i en vulkan!

Bruce Willis då?

Jo, han har flyttat ett pinnhål framåt, rent generationsmässigt och spelar här Joes framtida jag. Visst, han får damma av pajen, visa flinten och växla lite slag. Det är dessvärre bara smärtsamt att se sin barndoms actionhjälte, och tillika mannen som gav bakfyllesvetten ett ansikte, kokas ner i den här soppan. Och när han argsint förklarar "I don't wanna talk about time travel" tolkar jag det som en till publiken riktad varning för syna denna nätbrynja till manus.

”Gäsp. Kanske är det bara jag som är empatistörd? I så fall vill jag ha pengarna tillbaka.”

Andra halvan av filmen är om möjligt ännu sämre. Joe hittar kärleken och bestämmer sig för att rädda framtidens underjordshärskare i form av ett bortskämt, telekinetiskt barn. Gäsp. Kanske är det bara jag som är empatistörd? I så fall vill jag ha pengarna tillbaka för det var jag inte innan jag matades med detta.

Att en sci-fi tummar på verkligheten är en grundförutsättning för genren men den får gärna behålla sin logik, och då i synnerhet filmer med en så pretentiös ansats som "Looper". Sen gör snabba klipp och bombastiska ljudeffekter inga slagsmål mer intressanta när man fullständigt skiter i vem som får på käften. Klichéartad och med ett löjeväckande manus är "Looper" inget annat än ett narrativt självmord. Men jag tillstår att tidsresor som koncept är kittlande när man precis gått miste om kvalitativ sofftid med katten till förmån för sådant här svammel.

Fred Lindgren

blandat
Powered by Labrador CMS