Djungeltrumman gör Göteborg

Såhär slutade det hela. Med en flaska skumpa i käften i kaffebaren på Yaki-Da. Men vi ska börja från början. Eller inte riktigt från början, förstås. Då var det ju Big Bang, stoft, gas och brinnande lava som gällde. Men strax därefter ändå.

Rättare sagt klockan 16.00, lördagen den 24 november. Precis som Lisa Stevik skrivit i sin annars så fullspäckade kalender.

Första ölen – Bara början, Bara Magnus

Först ut var Bara Magnus, den nyöppnade lillebrorsan till Magnus & Magnus. Det viktigaste med en personalfest är ju ändå middagen.

Det bars in charktallrikar, löjrom, kokt kyckling, såser och öl och vi sa inte ett ord till varandra på en och en halv timma. Maten var en smakfest. Som en egen liten Nobelmiddag. Vi försökte fota, men hann knappt eftersom vi slängde oss över maten i en jävla takt.

Tredje ölen – Vadheterdetnu… Discobowling!

Efter Bara Magnus styrde vi kosan mot Inter Bowling, som de visst kallar sig? Bowlingen på Stigbergsliden, som vi kallar den. Där var det discomusik från 80-talet, blinkande färglampor, klot i mängder och bärs för 50-lappen.

På vägen till bowlingen vann vi en stor jäkla Geisha. Den var lika lång som hela Anna Wester. Stevik och Wester gillade det hela… Lite sådär överdrivet. Lars däremot, visste för mycket. Och kunde därför inte känna godsint glädje. Bara elak glädje. Elak glädje och chokladhunger, i en och samma kropp.

Framme på bowlingen möttes vi av Bruce Springsteens stämma. Det klirrade i glasen och vibrerade om banorna. Personalfeststämningen infann sig äntligen. När vi såg oss omkring och insåg: här är våra likasinnade. Chefer och underhuggare badade tillsammans i en pool av öl. Alla var nakna.

Eller. Nakna var de inte riktigt. Men det var en naken känsla över det hela. Naket och nervöst.

Eftersom Djungeltrumman har fått rykte om sig att utöva slentrianmässigt manshat och tillhöra feministmaffian och sånt så vi kände att det var på sin plats att visa alla där ute vårat sanna jag. Lagen blev därmed BOYZONE (bara killar) vs. SEXYGIRLS (bara tjejer). Nöjda nu, alla kränkta vita män?

Det var bisarrt spännande. Man vågade inte ta blicken från poängplatt-teven. Utom möjligtvis när man var tvungen att gå till baren, dansa lite pga de spelade Depech Mode, eller såklart kasta kulorna. Menar kloten.

Stevik slog en strike.

Jens kontrade.

Det hela slutade oavgjort i matcher. Och ett av lagen fick lite mer poäng. Lite mer. Inte mycket. Okej?! Oavsett poäng, så var det här med discobowling en riktig höjdare. 360 kronor och en timma senare gick vi på moln. Stora leenden och high fives. Bowlingen får 10 av 10 möjliga.

Sjätte ölen – Hemmafest!

Efter bowlingen var det dags för hemmafest. Minst en hemmafest ingår i varje lyckad utekväll. Vi valde att dra hem till Lars. Han bor jättehögt upp.

I Lars vardagsrum kan vad som helst hända, sägs det. Som ni ser på bilderna, det var riktigt bråkigt och stojigt. Vi halsade öl, tände eld på soffan, sålde andras cyklar på Blocket och krossade alla rutor. Som ni ser.

Vii hann förstås ta ett gäng smickrande bilder. Men men. Grolsch är ju gott, och vi var ju ändå glada. Här är en av de vackra bilderna. Not.

Äh, en fin bild blev det ju i alla fall. Krävs helt enkelt ett porträttfoto på Karin Londré för att lyckas.

Elfte ölen – En snabbis på Pustervik

– Nu kallar Pustervik på mig! ropade Sebastian rakt ut i luften. Sagt och gjort, vi lämnade Larsas lägga. Anna fick med sig en färdöl och ett glatt humör på vägen.

Jens och Jesper fick med sig humör. Kort och gott.

Vi sprang in, sprang ut, och hann ta en öl på den korta studen (5 minuter). Däremot somnade kameran. Men ni vet väl ungefär hur det ser ut där, vid det här laget? Typ något som det här.

Invigningen av Pustervik i april 2012. Fler bilder här. Foto: Rebecca Bjurmell

Vårt anmärkningsvärt imponerande schema innebar sedan följande: från Pustervik, raka vägen till 6:ans spårvagn. Avstigning på Korsvägen. Slutdestination: Heaven 23. Spårvagnen upp till i himlen på riktigt.

No need to say, att färdölen vid det här laget var slut. Detta syns om inte annat på Annas förändrade minspel.

Första spriten – cocktails i himlen

Framme på Heaven 23 stod det coctails på rader. Åter igen fick Djungeltrumman uppleva det som brukar kallas en smaksensation. Sebastian, till höger, lider dock av grav höjdrädsla. Han stod där med kutad rygg och paniken flödade ur blicken. Vi andra hade inga problem med någonting. Vi var bara peppade på cocktails.

Bartendern visste precis exakt hur man går tillväga för att charma Djungeltrummans personal. Man blandar en jävla massa goda drinkar och ger oss ett halvberöm, eller något som kan tolkas som ett beröm (hon sa: Kul att ni är här) och vi formligen flyger på kroken. Att få napp har aldrig tett sig enklare.

Sedan skulle det förstås skålas. Det här är nästan hela staben. Som vi numer kallar oss. Vi har även döpt om vår Facebookgrupp till Intranätet. En personalfest gör oanade framsteg för en arbetsplats.

Vi tog en Instagrambild, och lämnade himlen. Sebastian såg lite mer modig ut. En gång vågade han till och med andas i hissen! Starkt jobbat, Linderoth.

Tolfte ölen – och shotsen kommer

Javisst, vi hoppade på vagnen till Clooney's. Om man säger såhär. Sebastian var rätt peppad. Kunde inte ens sitta ner. Varför? Peppad på Fireball, that's why. Framme på Clooney's hade fiskarna värmt upp i akvariet och spriten stod på långa rader. Vi riktigt djupdök i kanelen. Och blev på kanelen. Clooney's är, som de säger, en plats att röja på.

Vi fick en ny kollega. Han kom och gick. En klassisk dagsslända. Dessutom började Lars och Jesper konspirera. De snackade om att starta ett nytt Djungeltrumman. Med ett m. Djungeltruman. Och sparka alla andra. Vi blev alla lite oroliga. Utom Lisa som ba "biter i smycken och skiter i vilket".

Sen började chefen snacka om "lagkänsla" och "engagemang". Hon själv somnade och alla andra med henne. Clooney kom och väckte allesammans. Sedan var det dags att dra vidare.

Fjortonde ölen – och skumpan

Vi drog till Yaki-Da och där var det eld i luften. Bokstavligt talat. – Skumpa ska drickas i guldsoffa, sa Lars och satte sig i hörnet. – Blir det ingen bärs? undrade Lisa. Klart det blir! sa Yaki-Da.

Sebastian slängde upp slipsen på huvudet. Kvällen var fulländad. Fanns inget mer att göra än att checka ut. Gå hem. Be om ursäkt till familj och vänner. Lova att inte göra om det än på ett år.

Så, Lars min får avsluta kvällen. Sebastian var för övrigt den enda som tog sig till Park Lane och fullföljde planen, men han lyckades inte ta ett enda fotografi. Bilderna som tas 04.32 brukar i och för sig inte vara de allra vackraste. Kanske var det ren och skär taktik från Sebbes sida? Å andra sidan… Den taktiska delen av hjärnan var nog försvunnen vid det här laget.

Ingen öl – bara pommes

Hur kröner man en afton på bästa sätt? Med Burger King på Avenyn såklart. Vi frossade i strips och läsk. Minnena är visserligen vaga, men vi tror att det var trevligt.

Uppenbarligen lyckades vi instragramma också. Vill dock dementera det vi skrev på lördagsnatten. "Alla svimmar på Burger King". Det är inte sant. Vad vi vet så var det tvärtom ingen som svimmade. Ledsen om detta hållt er sömnläsa.

Godnatt!

Martina Johansson